31 août 2013

Rymd

Torsdag morgon. De dyker upp bland träden.


Vi går över gräsmattan för att lägga horisonten öppen och då ser vi hopern som snart skall bli än fler.


Dagen ägnas så åt diverse fönstermålning och för andra klistermärksinsättning.


Också åt ljussättning. Eller nej, det behövs knappt i denna omgivning.



På kvällen tog vi bilen för att se dem på närmre håll. Slottsparken.



Dagarna börjar bli kortare nu. Det räknas ned mot skolstart till veckan, vilket innebär att inte längre sova här, vilket innebär att nya tankar börjat väckas. Kanske kommer stadslivet bli kortare än någon någonsin kunnat tro. Vi smider många planer dessa dagar. 


Rymd.


19 août 2013

Min kärlek, och din.

Lillo som i sommar börjat spruta svenska kring sig sitter vid min sida och jobbar pâ sin dator, hörlurar pâ, ivrigt pratandes med sig själv.

Jag ska leta efter din kärlek om du letar efter min, ok? lovar du mig det? I en vecka ska du leta. Annars letar jag inte efter din. Jag ville att du aldrig nânsin, nânsin. Nânsin vad? Nânsin.
Men allsin dar. Nâgonstans ska jag bo.
Jag ska göra det! Du ska göra det ât mig. Det är viktigt det.
Neej. Lât bli det, i allsin dar. Du ska inte ta mig, du ska inte ta mig


Igâr: Vad betyder "dâsâ" förresten?

Jaa. Vad betyder "dâsâ"?


17 août 2013

Mest fnissframkallande nyheten ever?

Kinesiskt zoo stänger efter att ha lâtit hund inta rollen som djurparkens lejon. 


Lejonet


När en tur i bilen kan ge frukt

Ofta när jag är hemma i Sverige (vilket är en felskrivning i dubbel bemärkelse, felanvändning av ordet "ofta" då det inte är ofta jag är i sverige och inte ofta jag gör följande, men#).

Då händer det i alla fall att jag sätter mig sent på kvällen i bilen, ensam, tar en tur och sätter på radion, för jäklar vad oslagbart det är med musikkoll på random P3 program.

Sist det hände var i julas, jag tog ingen tur i bilen men nöjde mig med att sitta kvar i bilen efter en sen hemkomst, radion på, instängd i min ensamhetoch utanför var det snö.

Det samtalades om bubblare på vet ej vilken amerikansk musiklista, förra årets musikâr sammanställdes och året som komma skulles givna stjärnor.

Noterade på en liten lapp, lade i plånboken, kollade upp på nätet väl tillbaka i mitt vanliga liv och köpte hem bland annat detta.

Omvärlden gav dem* rätt. Det visste säkert alla som lyssnade pâ programmet utom jag - förmodligen rörde det sig kanske till och med om en av de berömda inslagna redan öppna dörrarna.

Det svänger, katten.




*här borde alltsâ journalisternas namn stâtt, men missade dem.

16 août 2013

Frågor man kan ställa sig

1. Hur gulligt det är på en skala - som man sa när jag en gång bodde i Sverige, vilket med andra ord är längesen - när man vaknar strax efter åtta, tittar ut och ser en liten hare göra sin morgongymnastik likt en yrvaken kattunge på gräsmattan, i sällskap av en gröngöling som sprätter omkring likt en skata i sin tur sällskapad av fem, sex koltrastar som sjunger dåndimpen av en.

2. Hur svårt det är att veta hur man, vilket jag undrar sedan igårkväll, skulle reagera som inre varelse om man bodde här permament, vilket är ett tillräckligt lätt projekt att sätta i verket för att tanken skall bli svindlande.

3. Hur komplicrat livet blir på ett kast när man når den grekiska ön där en väninna med man byggt hus och är jättenöjda - för henne inkörsporten till Grekland och hennes enda upplevelse - och man själv på en sekund inser att detta är värre än mina fasor, motsatsen till vad jag älskar med "mina" grekiska ö-upplevelser, saknar tystanden, allvaret, bergfastheten i djupet av min själ och kan inte dela en gnutta av saknaden för det vore att förneka det de tycker om och efter en knapp vecka blir situationen i stort sett outhärdlig och vi tänker att aldrig mer bli bjudna någonstans och riskera att där bli fast.

4. Hur enkelt allt åter blir när man bokar färjan därifrån en dag tidigare, hamnar i hemkvarteren i Paris två dagar senare, spenderar två dagar och tänker att vad själen saknar denna élévation det innebär att gå omkring med vackra byggnader, kultur, höga träd i parkerna som sällskap; en storstad med anonymitet och de bästa resultat människan lämnat efter sig.

5. Hur djupsinning man plötsligt åter bli när  man några timmar senare tar bilen från lägenheten i den nya hemstaden, där man inte ville stanna mer än den timma det tog att packa om, hamna här under en stjärnhimmel som heter duga, en tystnad som är oändlig, och stilla undra. Om vi bodde helt här, vad skulle hända med oss då? inifrån sett. Och med Paris-resor till det andra hemlandet, ja med hemland menar jag så just Parisgatorna, de mina och andras, ofta, ofta. Tystnaden och djungeln som alternerande alternativ och det endast. Varanden i vilka jag får vara ensam.

6. Hur mycket bättre livet känns när man läser Le Double av Dostoijevski än när man läser x eller y annan roman.

7. Hur allt ovan blir än mer svindlande med föregående inlägg ständigt susande i bakgrunden. Whatever works, ni vet, eller back to basics, eller whatever really matters. Verkligen det enda som räknas.

8. Hur trevligt det alltid är att läsa om alla svenskar som i dessa dagar går tillbaka till vardag medan landet man lever i lver mitt i semestermånaden nummer ett. Dubbel njutning eller något åt det hållet.

9. Har nu levt långt från civilisationen i en månad och har tre veckor kvar tills de verkliga frågorna skall ställas - antar att det blir minst ett år till i staden men sedan? - mår så gott långt från civilisationen - eller snarare: långt undan fysisk närhet med mängden, älskar de skriftliga relationerna, de telefonledes likaså, och några, några få andra.

10. Under den månaden har jag funderat mycket på hur trevligt och på något sätt pockande blogglivet var på den tiden då jag lade upp tiotusen bilder tills dagen kom då jag ville spy på allt och tog bort 95 procent av inläggen och insåg att det kändes lättare så, men samtidigt mycket mindre trevligt och pockande, hur mycket mindre jag dras hit, och undrar om det beror på autocensuren eller på att annat kommit att ta upp mer av min tid och att livet tyvärr endast räknar tjugofyra timmar om dygnet? och hur jag tycker det är så fint att se er alla komma igång med bloggandet, tillsammans med vardagen, ert bloggande, mitt liv, i mycket, trivs i erat sällskap, kanske kommer jag åter mer igång med mitt. Och bilder, foton, det är bra. Men jag kommer inte helt fram till slutsatsen att det är bra för mig så där är vi ej än.

11. Ja, och självklart tusen till.

 Nu skall jag gå och sova.

2 août 2013

Livet det vackra, det svâra

Livet är sâ förunderligt vackert dessa dagar. Jag sitter här, åter ute på lantgården i tystnaden; hettan som varit välgörande de senaste dagarna, stjärnhimlarna å de klaraste. Runt oss, solrosfält i mängder, de brer ut sig som svindlande delar av ett osannolikt hav. Vetefälten, gyllene.

Och livet är så förunderligt svårt, då det mitt i detta underbara samtidigt i samma nu tillåter att det allra värsta som kan hända en syster händer min syster med familj. Deras kamp har redan varit lång, sedan idag har den gått in i den hittills svåraste och mest oväntade fasen. Att säga att allt känns overkligt vore ett understatement.

Att man skulle vilja vakna upp, den renaste sanning. Att jag önskar man något kunde göra, men man kan inget göra, man kan bara - hoppas.

Hur allt plötsligt rinner, fortare, fortare. Hur tiden blir kvav. Hur allt räknas.

Hur banala influensasymptom hos en kärnfrisk precis bliven tvååring en månad senare kan visa sig ha varit det fatala som tre månader senare får oss att skaka.

Ni minns schackspelet. Ni minns kappan, huvan.

www.tobiasregistret.se startades privat till minne av Tobias, som dog i leukemi. Det är Sveriges nu ledande organisation för insamling av givare av stamceller, via benmärgsdonation.
Det tar två till fyra timmar att ge och jag tänker att det är vansinne att det först är när man är alldeles för nära det skräckinjagande man blir medveten, får informationen.

Hur svårt det är att hitta matchande givare till den som behöver.
Hur mycket som skall till för att allt ska klaffa. Hur man oftast behöver ut och leta i internationella register.
Hur liten chansen är att föräldrar matchar, nästan lika med noll; ett syskon något bättre, 25 procent; andra släktingar, lika stor chans som en okänd dvs obefintlig.
Hur det därmed oftast tar alldeles för lång tid. Det räcker inte med att finna en matchning, personen i fråga måste finnas tillgänglig. Svara på det där brevet inom kort. Fortsatt vilja.
Hur få av oss som är inskrivna och vars benmärg öht kan sökas på, jag är det exempelvis inte - än.

Fonden står dessutom till och med för ev. förlorad arbetstid. Fonden står också för ev. behov av hotellnatt.
Det finns inga risker, det finns bara möjlighet att konkret göra något. Vi borde absolut alla göra detta något.

För Frankrike-boende, register här.

Jag kan ju inte knäppa mina händer och be till en Far i himlen då det inte är min tro, och liknande upplevelse bara alltmer bekräftar min egen tro, men jag kan skänka min benmärg. Och jag kommer under de närmsta fem dygnen ägna den stora majoriteten av mina tankar till en liten flicka som behöver alla våra tankar.

Livet, det svåra, det vackra. Sköt om er i sommarvärmen.