14 sept. 2014

Frukostbloggen

I detta hus fâr man klura ut saker till frukost. Som slinker ned lätt. Om nâgot över huvud taget ska slinka.

Nystekta blinis fungerade utmärkt! Smör för en, färsk getost och gräslök för andra. Kan tänka mig att färskost i alla dess former fungerar perfekt.


Urenkelt dessutom, annars spelar ju lättslinkandet ingen roll. 

2 ägg
200 g bovete (eller "svart mjöl", som man ocksâ kallar sarrasin här).
1 pâse bakpulver vilket jag antar motsvarar - 2-3 tsk?
1 kaffesked socker
en nypa salt
2 dl mjölk
40g smör

blanda allt och lât om möjligt stâ svalt i en timma.

Smöra stekpanna. 
Droppa ned matskedsstora doser. 
Sâ snart det blivit bubblor över hela vänder man, lâter steka 10-20 sek vidare. 
Klart!

Läste för den delen i samma tidning i vilken jag fann receptet* en lâng artikel om just bovetet och hur det ansâgs "pâvert" som sädesslag - här har det ju annars mest använts i Bretagnes sarrasin galetter - men att man nu, tack vare att den asiatiska matlagningen införts alltmer ocksâ hos oss, âterupptäckt det och ocksâ insett alla dess goda effekter. 
Glutenfritt, lättsmält (vilket gjort att alla rawfood fantaster hoppat pâ trenden) och - gott.

*tidningen, en Elle cuisine jag fick med pâ köpet häromsistens och jag âterupptäckte en mycket inspirerande tidning. Artikel om mat inför sömnförbättring. Lângt om sarrasin. Lângt om spenat. Lärde mig mer än pâ länge genom att bläddra i en tidning pâ ett tâg. 




13 sept. 2014

dagar som dessa II

En variant av september mânads middagar.


En annan. 


Gemensamma nämnare: Tomat, olivolja, svartpeppar, salt. 
Utbytbara nämnare: Avokado/fetaost/mozarella/stekt squash/stekta champinjoner. 
Bröd alt. semoulegryn. (Brödrost alt semoule tar bägge ca 5 min. att förbereda). Resten skärs - mer tid: steks. Mindre tid: râäts. Rena ryska rouletten beroende pâ vad som finns hemma, mao. Spännande liv, lev farligt, vet ej vad du skall äta till middag, bara nästan. 
Ständigt mellanmâl: Grapefrukt. Pamplemousse. Kanske franska favoritordet, i vart fall ett av dem. 



Liten vill bli stor. Jag kan väl i alla fall fâ prova? Jag tror verkligen att det är min storlek. Ja! Titta, jag hade rätt! det var min storlek!

Pâbörjade för övrigt inatt under sömnlöshet en ny Richard Ford och greps av samma ögonblickliga entusiasm som sist.

Salt och blandat (lördag).

En av dessa dagar.

Dâ 80% gâtt till jobb. Dagen inleddes dock av att lämna in dossier version 2 till borgmästeriet om att sätta in de helfönster/skjutdörrar vi vill ha i ladan vi nu arbetar i. Bo jämte en klassad kyrka är en hel vetenskap och vi har planer bâde B, C och D klara om vi nu fâr nytt nej, vilket vi dock ej bör fâ (men sjujäkulens alla dessa fotokopior och nummer och signaturer - les monuments historiques är för övrigt den enda makt som inte har en enda kontramakt för att balansera - varje tjänsteman, eller monumentarkitekt, förstâs, fâr bestämma helt pâ egen hand vad hen tycker är bäst - och mao beror svar du fâr i mycket pâ hos vem du hamnar. Gulligt!).

Arbetet sâ. Knepat och knâpat och räknat. Vi har ju som sagt flyttrea som en rullande ângvält, idag kläder, bland annat, förutom flyttkaos, flyttkartonger, flyttdamm, flytträningsvärk, ni vet). Inget av det sköter sig självt.

1. Sâtt morötter, rädisor och spenat (jamen GÂR det nu, ska du skörda i vâr dâ eller? blev en kommentar och, ja, om allt gâr vägen - spenaten heter till och med VINTERJÄTTEN blev svaret). Fortsättningen skall givetvis bli mycket spännande (säger hon som planterade tomater som ligger ned och gror).

2. Promenad med hund och barn under klarblâ himmel och där luften var ljummen.

3. Tankar mot norr. En av dessa dagar, ja. Just dessa dagar, de ljumna sensommarvindarna, förra âret, var sâ sköra och livet blev hela den perioden sâ annorlunda mot det nâgonsin varit tidigare - och vi gick som i en konstig bomullsvärld - livet blev annorlunda dâ det verkligen handlar om att fortsatt vara det. En oroskänsla som plötsligt kan slâ till. Som den alltid slagit till, visserligen, men vars grâtmildhet tidigare tillhörde alldeles-innan-flygstart, direkt-konsekvens-av-ett-stressmoment/intensiv-arbets-period etc. En liten flickas som just igâr för ett âr sedan fick hela sin blodfabrik utbytt. Likt andra barn och vuxna fâr det just idag. Som târarna strilade när jag sâg personalens fina fjäril och ord - som ju i efterhand klingar sâ, ja, konstigt. Som en dâlig film.

Sköt om er.

10 sept. 2014

Team Rynkeby 2015!

Som de flesta som läser här vet var förra âret ett âr med ständig oro - och som dessvärre efter elva mânader slutade med stor sorg. Vi miste min lilla systerdotter Meja, som aldrig hann bli tre, i akut leukemi.

Min syster skriver sedan nâgra mânader en blogg som pâ ett sunt och klarsynt sätt hjälper oss alla att förstâ vad det innebär att vara mitt inne i en sâdan kamp - och hur kampen fortsätter i minst lika stor grad när det värsta redan hänt. Hon växlar dagen idag iâr och dagen idag, dâ.




Hon ger dessutom mängder av rekommendationer och tips till oss alla om hur hantera en liknande situation - som närstâende, bredvidstâende medmänniska. Den rollen är inte alltid lätt och är värre att axla för endel än andra: vad säga? vad göra? hur uppträda? och sâ vidare, och sâ vidare. (Svaret kan för övrigt resumeras ganska enkelt: vâga ställa frâgor, vâga föreslâ hjälp i minsta lilla form utan att de involverade bett om det, ligg i och hör av er utan att alltid fâ svar).

                    Vi har pâ mycket nära hâll sett hur Barncancerfonden gör ett fantastiskt arbete vad gäller sâväl forskning som assistans för de inblandade - och för närstâende, syskonstöd, information pâ daghem och skolor där ett barn drabbats.

Ni var mânga som var/är med och bidrog/bidrar till det som blev Mejas minnesfond - som fâtt ihop dryga 155000 kr till fortsatt kämpande, helt fantastiskt.
Ni är mânga som bidrar pâ andra sätt och via andra personliga fonder (och litet preciserande: fonderna i persons namn gâr inte till personen i frâga utan till den globala barncancerfonden).

Ett av alla "arrangemang" som hjälper till att dra in pengar till Barncancerfonden är Team Rinkeby.
Under ett âr lägger en liten väl utvald grupp människor ned en sjujäkulens energi för att dra ihop pengar till fonden - genom sparbössor ni alla kommer se pâ stan, genom diverse event och arrangemang, genom att kontakta företag för bidrag - med avslut ett cykellopp (dock ej tävling men finner ej order) till  Paris.

Idag har jag äran att meddela att en av Team Rynkeby Göteborgs medlemmar 2015 kommer vara Mejas pappa Micke! En pâgâende kamp med enorm energi frân en pappa med guldhjärta utvidgas därmed i ännu en form - och kommer ocksâ innebära ett stort engagemang frân hela familjen Alphov.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra nâgot - var deras mantra under hela förra âret och är det fortsatt.
Precis sâ är det ju. Alla kan vi lägga den där lilla slanten i sparbössan - när sjukdomen drabbar, dâ drabbar den oss alla.

Fin dag till er alla.

Mejisen pâ 2-ârsdagen, veckor före sjukdomsbeskedet. Vem kunde detta gissat?





9 sept. 2014

Kvällspromenad

Lite för sent igârkväll men dock kom Lillo med förslaget att varför inte en liten kvällspromenad?
Hon pâ cykel, övriga till fots, och hon hade självklart sâ rätt. Särskilt en kväll dâ sommaren kom tillbaka.

"Âh! Känner ni igen solnedgângen…?" 




Cykel som börjar bli minst sagt liten. Flicka som börjar bli minst sagt stor.

 

Och en trädgârd som just nu är galen. Denna nedan dahlia till exempel har pâ nolltid växt om samtligt och skapar sol pâ sol i en och en halvmetershöjd. 



Och träden, vâra vänner träden. De tillsammans med oändligheten av fâglar runt oss utgör de kanske mest uppskattade compadres.

En timme senare när mörkret och liten lagt sig gick vi över terassens stenplattor, ljumna under fotsulorna. Mânen, den fulla, bakom hästkastanjen spred ett onaturligt skimmer över det hela, här dock bak ett moln. Och apropâ fâglar susade de tvâ ugglorna med jämna mellanrum och i tysthet över gräsmattan.  




7 sept. 2014

Det här med tid

Fördelen med att gâ upp sju ocksâ en söndag är att man klockan 09.15 hunnit:
- läsa
- färdigställa beställningar och svarat pâ mail
- promenerat till Sorbonne platsen
- där intagit tvâ dubbla espresso bland duvorna, under lindarna, med samma servitörer serverandes som dâ
- färdigställt strategi inför de kommande veckornas jobb och flyttförsäljning som ännu bara pâbörjats
- diskuterat kring likheten mellan Prousts och Bolanos öden, sâväl vad gäller hälsa, som kreativitet och initial otur med bokförläggare som i sista sekund vändes till tur tack vare en eller tvâ enskilda personer som gjorde det möjligt för oss övriga att ta del av deras verk (*uppsatsskrivande: varsâgoda för lysande ämne att ta itu med).
- promenerat tillbaka
- betalt hotelrum och gjort sig klar att âka

Ja, ocksâ varit härinne dâ.


Godmorgon!

Det här med mat

Fram tills en ourskiljaktig âlder säg - trettio ? - kan man äta, kunde jag äta vad som helst.
Vadsomhelst i dess mest sanslösa blandning och i precis vilka mängder som helst.

Nu. Är det ju inte sâ längre. Ett strâlande exempel: Kött äts sällan och efter gârdagens entrecôte som var ljuvlig men som har förhindrat sömn absolut hela natten är det bara att en gâng för alla bocka av detta i serien "icke lämpligt matintag" och allrahelst till middag.

Att folk börjar mathetsa allteftersom är mao ej en gâta - ju längre man kommer, desto mer behöver man intressera sig för intaget, dosera med precision, för att fortsätta fungera precis lika bra som förr, fysiskt och intelligensmässigt. Det är dock en riktigt intressant - och ständing fortgâende - process och ett stimulerande experimenterande.

Slut pâ information.




6 sept. 2014

Detaljerna (jag kan inte andas, älskling)

En hund väcker mig genom att hoppa upp i den säng han inte fâr vara uppe i och lägger sig helt sonika pâ mitt ansikte. (En minnesbild frân livet dâ vi hade katt dyker upp, note to self: en katt väger mycket mindre).

En flicka duschar med mig och klär sâ pâ sig sina favoritkläder (frâgelek till er alla: vad? och själv undrar jag: hur blev allt detta möjligt?).

En man säger: Vad roligt det skall bli att âka till Paris med dig idag.

Och själv har jag satt pâ mig min kanske finaste klänning för att fira det oväntade.



Igâr efter tio fick vi ihop pusslet och pâ bästa sätt. Nu skall här fyllas kylskâp och om nâgra timmar kommer vän med barn och till och med vännens mor och installerar sig hos oss tills imorgon och vi, mannen och jag, kan därmed âka till Paris pâ ett dygn.

Precision: vi kan därmed âka pâ mässan vi visste vi borde âka till men fram tills igâr inte fick ihop allt inför - det är välinvesterade pengar när inspirationslâgan gâr pâ spar, samt att man där fâr träffa de man bör träffa, ett moment vi annars mycket och ibland alltför lätt väljer bort.
Jobb med andra ord, visserligen, men mycket roligt sâdant. När jobb reduceras till trevliga aktiviteter fâr man anse sig extremt lyckligt lottad.

För övrigt: Älskar att hon fortsatt alltid ber mig komma och se tillsammans med henne sâ snart det blir lite otäckt. (Och med det armtaget kan man inte röra sig ur fläcken, lovar).



Har sedan läsning igâr haft detta i bakhuvudet, ständigt:
Jenny Diski - som säger sig alltid tagit till humorn sâ snart det varit allvar - som nu, till doktorn:
Hur länge ger du mig? Dagar, veckor, âr? Och i samma stund som jag hörde mig uttala weeks slog det mig att hans svar verkligen kan inkludera endast x antal veckor.

Och i och med liknande, mina vänner, sätts den finaste klänningen pâ. Här kan ni läsa hennes A diagnosis och jag tackar Constant reader för länken, igen.

Nu skall här letas hotell.

5 sept. 2014

One day

Ännu en dag lagd till de andra.
En eller säg tvâ fram och tillbaka till stan sen skall fanskapet vara klart, säg.
Fanskap säger jag bara när jag är trött.

Nu är jag trött.
DOCK:

En lasagnliknande gratäng just uttagen.
En flaska rödtjut uppkorkad (rödtjut sägs ocksâ endast vid lätt traumatillstând).

Sen är det bara att.
Köra. Dvs, ge sig i kast med kataloger ur vilka inköp skall väljas, kalkyleras, färdigställas innan midnatt.

Egenföretagare, I tell you. Men det är nâgot jag aldrig skulle velat vara utan.


I den verkliga verkligheten ler jag. Detta är nu bara sâ kallat photobooth.