2 sept. 2015

Dimmorna

Höstluft. Imorse var den här. Med den, dimma över fälten, fukt i gräset.
Hög, klar, luft. Underbart.

Möte med vad som ÄNTLIGEN är ett team här avklarat. Mycket bra.
Ser fram emot hösten.

Fredag: Möbelmässa i Paris pâ tu man hand. Alltid bra.

Läser att det debatteras vilt "pâ sociala medier" om "klarar du dig med 4 plagg pâ en vecka".
Eh - ja?

(Vi lever i en rolig värld. Samma folk diskuterar "hur klara mer än en köttfri dag i veckan". Jojo. Diskutera pâ ni bara. Finner ni ingen lösning, vänd er exempelvis hit och jag skall ge er svar pâ era svâra frågor. Slut pâ ironin, förlât).

Runt mina fötter: Unghund jagar kattunge. Skäller när frustrationen blir för stor.
Flickebarn suckar när hon ser dem och borstar det allt längre håret.
Solen skiner över huset.

1 sept. 2015

I'm not a.

Detta att behöva bevisa för sin egen blogg att man inte är en robot när man bara vill svara pâ en kommentar!

We did it!

1a september och:

- igâr tömde vi det allra, allra sista fem minuter innan hyresgäst och mäklare dök upp för inspektion (fadern till hyresgästen, morfadern till de soon to be nya barn som skall inta ett av sovrummen, en oerhört sympatisk man jag redan haft att göra med, var dessutom med och vi hade det sâ trevligt sâ medan övriga gick igenom minsta lilla fläck!).
Vi hann till och med förhandla till oss tvâ timmars nycklar till för att inhandla fönsterspackel, spatel, trälasyr, sandpapper, pensel och snabbt springa tillbaka, en sandpapprade yttersidan av ekfönstren, medan nummer tvâ spacklade och nummer tre fick pâ ett lager lasyr och det kändes sâ bra, sâ bra att ta hand om den älskade våningen (lyckades att inte grâta denna gâng när vi lämnade stället - kanske är det pâ grund av morfadern, kanske pâ grund av Lillos utmärkta sandpappershantering - jag älskar att sandpappra). 

Lillo som för övrigt förklarade för vâra tvâ älskade granndamer att hon minsann kommer komma tillbaka och bo i lägenheten igen när hon börjar gymnasiet ... om sisâdär åtta âr.

(nu HAR vi mao de drygt 100 kvm innehåll här. Gissa läget).

- imorse 8.40 lämnade vi av samma Lillo pâ nya skolan (Herregud! Hela mitt liv kommer ju ändras frân och med idag, suckade hon dâ hon sträckte ut sig som en katt tillsammans med kattungen efter alldeles för fâ antal timmars sömn pâ grund av samma katt).

För allmänt vetande: 
Frankrikes barnhavande befolkning delas in i tvâ hälfter. 
Den ena som inhandlar allt som skall inhandlas pâ den lânga listan inför skolstart redan i juni/juli - för att inte behöva stressa med det sen -  den andra som inhandlar dito dagarna före skolstart - för att inte behöva stressa med det innan dess. Gissa villa vi tillhör? 
We did it also here, i alla fall. Skolväska, check, veckodagsskrivbok, check, tvâ blâ bläckpennor, en röd, en grön, check - och sâ vidare i all oändlighet.

För bättre vetande: Frankrikes befolkning enas för övrigt i följande: Inhandling inför skolstart är en stor grej. Artikelkilometrar, oändlighets-diskussioner, etc, etc. (Vi kirrade det hela pâ tjugo minuter i lika fint teamwork som fönsterhanteringen ovan och jag förstår inte riktigt vad det hela handlar om. Utlänningen).

- idag insâg vi att vi frân och med idag har tre - t-r-e - fantastiska tjejer anställda och pâ plats! Samtidigt! Gud vare lovad som min morfar skrattande (och ironiskt) skulle uttryckt det - nu hâller vi tummarna pâ att inga babies skapas inom närmsta halvåret (jomendethâllervifaktiskttummarnaför).

Imorgon: nästan heldagsmöte med de trenne.

Ser sâ fram emot hösten! Nu skall här bli mer ordning än pâ ett âr och jag är beredd pâ att ge mig själv en guld(bragd)medalj!

Last but not least har vi ju Frankrikes kanske gulligaste flickebarn i vâra ägor, tack vare vilken vi dagligen skâdar spektaklet: ung hund skulle gärna DÖ för att fâ leka lite med henne. Vilket han (för henne) icke fâr.
Blue eyes. Baby's got -- blue eyes. (Och vit mage, skall tilläggas).


Godnatt.

28 août 2015

Järnspik!

Förlât.
Men ikväll krävs järn.


Det fina i krâksângen:

1) Lokala butiken säljer Carpaccio, färdig att slänga upp pâ fat. Olivolja, citron, parmesan, salt och peppar pâ det och järn I är biff.
2) Tomat med persilja, vitlök, salt, peppar och balsamvinäger och järn II är biff.
3) att ha färska pepparfrukter att slänga in i ugnen med olivolja, salt och peppar pâ. Gudomligt!
4) Och ett medaljerat vin frân sydväst.

Hur det än är. Sydväst är alltid sydväst tillsammans med södra Rhône dalen ("södra", strax nedom Lyon...) vad gäller franska rödviner om ni frågar mig.

Vi ska nog ta oss ur den här dippen med skall ni se.

Imorgon bitti: Sista tömning inför måndagens uthyrning. Av lägenheten. Mitt hjärta blöder, det är nog därför jag kräver järn (höhö).

Imorgon lunch: Sista simlektion för Lillo. Alltsâ vilken grej. Fem gånger 35 minuter med denne Nicholas. Nicholas skulle jag vilja ta i mina armar och kyssa som tack för vad han fâr henne att göra med en jättes lugn inför den lilla myran - som helt plöstligt blir en hästmyra, fråntagen all rädsla, insufflerad tusen kilo mod.

Imorgon kväll: Fotboll! Familjekväll pâ stadion. Premiär. Vi är alla, eh, vansinnigt uppspelta.

I övrigt, och kanske var det här jag skulle börjat.
Jag undrade högt i mitt stilla sinne vilka som gâr in här och läser.
Det kom ett mail. Ett sådant där jättefint mail man inte fâr mânga av här i livet. Generöst och öppenhjärtligt som fâ och, A. - jag har läst och blev sâ in i hjärtat rörd. Âterkommer till dig!

Fin kväll till samtliga.

26 août 2015

Denna dag, ett liv.

Har: 

- Övat allt fredligare konfrontationer mellan unghund och kattunge (kan förbättras påtagligt).
- Diskuterat övergång frân 4/5 till heltid med vâr nyanställda pärla.
- Rensat en hundradel av det som behövs (vilket fâr mig att tänka att J. och jag är pâ samma humör - och mycket troligen av liknande virke eller vad säger man: skrot och korn?)*.
- Forcerat fram en simlektion av en huttrande, smâgrâtande Lillo (svâr balansgâng det där - när ger man efter, när står man pâ sig - magkänslan gav dock rätt; minuter senare simmade hon under vatten och hoppade frân kant pâ djupt vatten som hade hon inte gjort annat)**.
- Förberett nordafrikansk ingefärskyckling***.
- Diskuterat mode och urval med nybliven finsk modechef.
- Letat efter kattunge som efter att Lillo spenderat dryga timmen med mig i ladan aka logistikcentrat - tillverkandes en herbier pâ eget initiativ och hand, innehâllandes numer ett tiotal bladsorter frân träd - var fullständigt försvunnen.
- Diskuterat var fan vi ska göra av allt med maken, hemkommen efter en vända till lägenheten som nu som sagt töms, uthyrning inleds tisdag****.
- Ätit nämnda kyckling*****.
- Gett upp och tänkt att fasen, efter tre timmars lockande följt av matlukt, krokettlukt: Kattungen kan inte finnas pâ insidan. Öppnar dörrarna ut - jag ât ett hâll, han ât ett hâll - hör: Här! Där! Hans finger pekar rakt upp: mot månskenet, en vit kattungesilhuett. Hur f-n har hon hamnat där? I takrännan pâ vindsvåningen. Fast utan att kunna klättra tillbaka upp dâ regnet gjort taket till en isbana.
- Räddat nämnda kattunge, medelst en planka in i ett annat vindsfönster.

NU: tar ett glas vin och pustar. Ett glas rött - Moulis en Medoc - har ett av de bästa vinminnena frân ett Moulis en Medoc intaget pâ en restaurang pâ les grands boulevards. 

*Vi flyttar dessa dagar hit allt frân lägenheten som skall uthyras. Dâ det begav sig köpte vi allt dubbelt eftersom vi bara skulle bo här pâ helgerna. Nu skall tvâ hem in i ett. Det gâr inte.

**Vilken urkomisk syn det är, ett runt barnhuvud med simmössa eller vad tusan heter det? samt simglasögon. Att hon dessutom tagit det där med att ordentligt dra in andan innan hon tar första simtaget under vatten pâ allvar gör att synen är än mer värd guld: Tänk er en groda som tror att ju mer hon öppnar munnen desto mer luft kommer in i lungorna.

***Ja! Ännu en favorit och, ja, tackar som frågar: det där med matkicksätande gâr utmärkt. Âterkommer om detta.

****Har varit där tvâ ggr det senaste. En dâ vi skrev pâ papper för uthyrning med mäklare. En igår när vi hämtade ett lass saker. Grâter som en madeleine var gâng. Som öppnade någon en kran. Kan inte lämna stället utan att det sätts igång och blir lika förvånad över det oundvikliga som min make. Är mer fäst vid den byggnaden än vid de flesta människor. Som här, i huset här. Vâra platser, min borg?

*****Recept utlovas imorgon.




Sist. Vad jag skulle vilja veta mer om vilka som läser detta. Ni blir just nu alltfler var dag. 
Skulle ge mycket för en kommentar om er, hur ni hittat hit! Vem vet, kanske fâr det en dag bli ett klassisk "vilka-är-ni"-inlägg, men föredrar egna initiativ.



Som hund och katt

Vi funderar vidare dâ detta inte är något som kommer lösa sig av sig självt.
Och läser pâ. Detta med beteendestudier är vansinnigt intressant. Med träningsmetoder. Positiva, neutrala, alt. med direkt konfrontation, indirekt konfrontation.

Betänk redan sâ enkla grundfakta som följande:

En hund viftar pâ svansen för att visa att den är glad, vill leka, är uppspelt/förväntansfull.
En katt viftar pâ svansen dâ den känner sig trängd, vill visa aggressivitet.

Sâledes tror katten självklart att hunden vill allt annat än den vill när han kommer instormande, jättespänd inför mötet.

En katt lyfter upp tassen för att slå till.
En hund tolkar det som invit till lek.

Etc.

Varsâgoda att fortsätta tankeaktiviteten och ta den vidare till er själva och andra exempelvis - människor. Lovar. Det sysselsätter.



You say after and I say After. Choclate/Strawberry!

Har ni tips/erfarenheter av detta? Dela gärna med er!
Har funnit denna guldmina: https://karroshundblogg.wordpress.com

24 août 2015

Breaking bad.

Eller Brott och straff revisited.
Eller jävlar vilken känslopärs.
Eller - gud vad skönt att det är över blandat med fan att det nu är slut.
Eller den som inte ser detta i sin livstid gör samma misstag som att missa Bergman, Mikhakov, Proust, Lagerlöf och you name it.
(Eller: ni som inte tror att en serie kan vara den nya romanen: ni har inte sett rätt serie eller inget sett).
Eller showrunner - tänk att fâ nâ dit!
Eller: jag är slutkörd.
Eller: hur behandla x antal teman och framför allt ett hela vägen ut.
Eller - ett lysande svar till den klassiska: vad skulle du göra om du bara hade x månader kvar att leva?
Eller - 45 minuter som behandlar endast: lâtom oss jaga en fluga. Som ett exempel pâ seriens masterpieces.
Eller: Remember my name.
Eller: How to remember my name.
Eller: How I'd like you to remember my name.
Eller: I cannot completely control how you'll remember me.
Eller - underbart när något börjar, fortsätter och slutar pâ samma nivå.
Eller - kommer vi någonsin hitta något som slår detta (vet ni om ett positivt svar: vänligen notera i kommentarsfältet)?

Vi välkomnar vardagshumorns âtertâg.

Att ha en katt i huset är just det. Hade glömt hur enormt komisk en katt och än mer kattunge är och det är underbart!

Vi diskuterar kattsprâk och hundsprâk non stop sedan i lördags dâ hon kom. Förklarar och studerar skillnader med Lillo, som tar in och sätter i skeende.
Violette (vi försöker fundera med Lillo om det eventuellt inte är ett lite krångligt namn, säg alltför, vi lyckas ingen av oss (tre) att riktigt använda det, men hon tycker nu faktiskt inte alls det, det är ju faktiskt dessutom jättevackert, sâ det är bara upp till oss att kapitulera och hugga i.

Och jag minns själv hur jag när vi tog vâr första gemensamma katt (av tvâ varav en en ofrivillig vikarie av nummer ett, en helt annan historia) fick lära mig ett helt nytt språk, uppväxt med hund visste jag inte alls hur jag ens skulle närma mig ett kattskrälle. Tills den där lilla krabaten kom och lärde mig det och när du väl lärt dig kan du inte förstâ att du innan inte kunde.

Violette lever i Lillos rum. Allt har sin tid och ett jättehus fâr bli till att utforskas i lagom takt - för tvâ dagar sedan hade hon sju-âtta syskon runt sig och kring sig - nu dyker det istället inemellan upp en ENORM (i hennes ögon) unghund som sâ gärna skulle vilja fâ komma och nosa.
Det fâr han inte än, säger Violette. Unghunden är i sin tur sâ jätteduktig och sätter sig ned och tittar upp pâ en med ögon som uttrycker en sådan frustration, nyfikenhet och tillbakahâllsamhet att man blir rörd.

Var dag, sitt steg. Igâr träffades de tre gånger och vi har gett oss den pâ att det skall gâ, ja det måste ju gâ. Klart det kommer gâ.
Och Violette adopterade inom bara de första timmarna oss lika mycket som vi henne sâ nog finns det gott hopp.

Hursom. Gulligheten i att bli väckt av små, små trampdynor över kinden?*

Och den i att inse att klockan är halv fem och att det är omöjligt att somna om?

(*Jo. För husfridens skull somnar vi alla tre in i Lillos rum om kvällarna - Lillo, Violette och undertecknad - natt ett var Lillo vaken till just runt halv fem, kollade till Violettes alla göranden och ickegöranden, det vet ju dessutom alla att kattdjur också är nattdjur, right? Vid halv fem bad hon om att fâ sätta pâ en film. Vid fem gav jag upp, satte pâ en och gick och la mig i en mer ackurat säng. Runt sjutiden somnade de äntligen bâda in och sov hela gårdagens förmiddag. Detta är dock något som händer ca var tredje mânad i Lillos liv sedan hon dök upp - en nästintill vit natt, fråga mig icke om cykler, men något är det).

22 août 2015

Sicken dag!


Idag har tvâ helt nya varelser dykt upp i vâra liv.
En som vi fâr prata mer om inom kort och en alldeles bedårande liten tvâmânaders Violette* :



(Vad gäller denna senare: vad har vi nu gett oss in pâ? (jodâ, det vet vi ju egentligen).)

Livet!



*Lillo (vid âsynen av ovan foton): Âh. Dom kommer jag se pâ när hon är död.
 Hon: Eh ? Hon är nio veckor.
 Lillo: Men sluta, det är väl fint att jag kommer kunna se dom alltid, alltid, även när hon är död?
 Hon: Jo.