30 avr. 2016

Lördag morgon - yrkesarbetet är en sorts verklighetsflykt!

"Jag har just kommit tillbaka från en resa till de gamla trakterna, Östergötland alltså — jag hade ett psykologuppdrag där och passade samtidigt på att ta några dagars ledighet för skrivande. Men alltsammans bröts av mordet på Kennedy. Direkt efter sådana saker är jag så full av raseri och resignation att poesin blir omöjlig — däremot går det bra att yrkesarbeta — yrkesarbetet är en sorts verklighetsflykt! Men att skriva är att gå in i själva verkligheten, där krutröken ännu ligger kvar".
Tomas Tranströmer i ett brev till Robert Bly, 9/6 1968

24 avr. 2016

Söndag

*vaknar med sol in genom fönstret. Hinner ut innan det mulnar. Hinner dricka kaffet i stolen, i solen, med boken. I fasaden har en björktrast och ett par blâmesar precis som förra âret hittat varsitt hâl in i stenen för att bygga bo. Tycker om att vi är flera som bor här.

*Läser nyinköpt Duras. Détruire dit-elle. Slâs av att samma saker som stört mig tidigare hos henne nu vaggar mig. I vart fall i den här texten.
Temat av dubbelheten tilltalar mig. Som alltid.

*Vi har sanslösa mängder av tusenskönor här. Som spegelbild i gräset av all körsbärsblom.
Note to self - körsbärsblommen kom i âr i mitten av april. Sâ och aprikos och plommon. Nu blommar också päronträden. Snart äppelträden med.

*Det ändlösa och hopplösa granngrälen kring oss har inget slut. De har upptagit en stor del av energin denna vâr och det grämer mig att det ska vara sâ. Vi verkar nu sakta men säkert närma oss en viss form av lösning. Jag vill helst bara glömma att de finns och barrikadera mig, oss, men de låter det inte vara sâ enkelt.

*Inser med jämna mellanrum hur scenen, den konkreta konfrontationen med dödsögonblicket brännmärkt mig för alltid (vilket blev  den konkreta konfrontationen med min ateism, något som ibland gör tanken pâ liv förminskad till ett Peau de chagrin. Ihopkrympandet av tillvaron). Ibland outhärdligt. Ibland bränslet. Dubbelheten, den dubbla kraften nedåt och uppât som det sâ ofta är med de verkliga krafterna, man måste bara hantera dem vilket man inte i alla stunder kan.

*Prince. Den förste musikern som fick mig att inse att den bästa antidoten mot melankoli - och oftast, alltid?, med omedelbar verkan var: Prince. Prova själva. Livskraften.

*Arbetet. Praktikanten som verkade sâ lovande - slutpraktik för studier pâ hög nivå. Den barnunge som gömde sig bakom hens 24 âriga ansikte och vältränade sociala beteende anade jag aldrig. När jag var 24 hade jag redan haft hur mânga arbetsgivare? Tre franska. 8-10 svenska? Här - känslan av högstadieelev. Om jag är snäll.

*Verklig anledning att lämna denna bloggsida hädan och övergå till Tumblr är självklart de enkla länkarna till instagram och twitter - och mina foton. Jag finns dessa dagar mer där än här.

28 janv. 2016

Oxhjärta! (Fyra âr, en evighet).

De tre senaste veckorna i punkter:

Ett.
(Bakgrundsstoff: pâ onsdagar slutar Lillo tidigt och ofta åker vi dâ alla tre och äter lunch pâ vâr lunchrestaurang - förrätts buffé, dagens rätt, dagens efterrätt, under veckdagarna - urbra):

Gâta? Hur vet man att den familj man lever i är fransk?
Svar: När dotter och man när de ser dagens rätt exakt samtidigt utbrister:
"JA! Oxhjärta!!".

(Jag: hulk. Nej tack, nej tack. Till dotterns upprepade: Smaka! det är jättegott! ta bara en liten bit? Smaka! Nej tack).

Tvâ.
Hur gick det med nedan inläggs halvlöften inför nya âret?
Svar: Bra tack!
Springningen?
Har sprungit mycket (snabba korta pass blir färre än lânga jag aldrig fâr in och det fungerar utmärkt förutom just dessa dagar dâ jag är jätteförkyld precis som alla ni andra.

Läsningen?
Mycket mer.

Musiken?
Varje morgon.

Inhandling av böcker jag läser om och tänker måste läsa?
Done.

Ingefära?
Minst varann dag - check.

Rektryteringen?
Done - under upplärning.

Och sâ vidare. Jag vet. Outhärdligt.

Tre.
Saknaden?
Enorm.
Lillo, imorse: Vet du? Jag hörde mormors röst!
Hon: Jasâ? vad sa hon dâ?
Lillo: Att hon älskade både mig och kusin F. i massor och ja, alla er andra också.
Hon: Det låter fint.

Fyra.
Stoltheten?
Över min far! Sâ stark att jag blir rörd.

Fem.
Lillo? Växer och gror. Har nu tre projekt parallellt varav starta popgrupp.
Vad de heter? Superstars, först, har nu bytt till det mycket bättre : Les fées harmoniques (de harmoniska feerna). "Och jag ska skriva låtarna".
Hur det gâtt? Hon har skrivit tvâ. En om stjärnorna. En om mânen.

Sex.
Jobbet? Jisses!

Sju.
Februari? Möbelmässa - i Stockholm!

Âtta.
Helgen? Jag skall åka pâ egen hand till Paris! Imorgon! Tills pâ söndag förmiddag! Halleluja!

Nio länkat till åtta:
Om bara någon vecka är det F-Y-R-A âr sedan jag lämnade skeppet. I helgen är det dags för den ârliga kongress som jag tidigare var ansvarig för. Det är tvâ av mina gamla kollegor jag ska träffa i Paris, tillika bästa vänner. Fint.
(Sedan dess: Husköp. Flytt. Butikslokalsförsäljning. Hund. Katt. Skâpbil. Förluster gånger 3 i hjärtepersoner av dem som ligger mig närmast. Husrustning. Nyanställda. A lot. Fyra âr, en evighet).

Tio:
Dagens fângst?
Kattungen fângade en ÖDLA!

Godkväll.

7 janv. 2016

Asch - Gott nytt âr!

Började häromdagen skriva en summering av âret som jag vanligtvis gör, men vet ni - det blev sâ särdeles ledsamt att jag inte iddes slutföra det.

Âret har varit grått. Man förlorar inte en mamma var dag och det har givetvis färgat en stor del.
Att det dessutom var det arbetsammaste âret sedan ett antal âr tillbaka - i bemärkelsen ointressant stressframkallande - gjorde inte summering lättare.
Och samtidigt orättvis. För självklart har det funnits bättre stunder också.

Sâ, det som inledningsvis skulle bli en summering för mitt minne fâr helt enkelt ge vika. Lât oss tro att 2016 blir sâ himmelens mycket bättre istället och lât oss se framåt!

Nyârslöften?
Nâgra vaga:

- spring mer.
(hittills: check. 4 ggr och vi är den 7e. Sâ brukar det visserligen inledas - nu far vi se hur det fortsätter. Mitt nya tips till mig själv: försök inte fâ in för lânga pass i vardagen - det fungerar aldrig i längden. Nya: 1 längre och 3 korta i veckan. Korta = 3 km = 20 minuters - hinns alltid med).

- ät mer ingefära
(hittills: jättecheck. Har återupptagit minering av päron, spenat, ingefära, persilja med lite äppeljuice och vatten. Utmärkt).

- läs mer.
(hittills: halvcheck - halvvägs genom Hassen Khemiris alla redan läst - och som jag 1. gav mig själv i julklapp och 2. sedan fick i julklapp och 3. sedan fick en gâng till i julklapp. Ganska roligt).

- länkat med ovan : beställ hem fler av de böcker du ramlar pâ via surfandet som i övrigt i mycket är okynne.
(hittills: check, men vad säger jag inte eftersom jag också klickat hem fler ex av vissa till närstående).

- lyssna mer pâ musik igen (för vart blev det av??)
(hittills: jättecheck).

- âterskapa dig en bättre arbetssituation
(hittills: check. Intervjuade idag första kandidaten för min assistent. Detta kommer bli sâ bra).

- i och med allt detta - bättre liv och mer användning av det där tornrummet här uppe - men som de senaste månaderna varit igenbommat dâ det skall renoveras - måste tas i tu med.
(hittills: check - nästa punkt pâ renoveringskalendern).

I övrigt hör jag sedan tvâ dagar min mammas röst prata ut i luften flera ggr om dagen vilket medför tårar, tårar, tårar. Men också saknad vilket i sig är tecken pâ sâ mycket kärlek.

Och här? Denna blogg?
Watch this space.

Lev väl.

2 janv. 2016

Make sure to be happy. Happy 2016.

(...). And when you stop to take care of yourself, you loose that balance.
(...). I have to be responsible enough to take care of myself. (...).

Amen. Happy 2016!



24 nov. 2015

Middagstid och morgonljus

Middag au Prieuré.


Morgon pâ samma ställe. (Verklighetens ljus dock Än mer chock. Rosa).



(Hade det varit möjligt hade här också funnits en bild av de övre tvâ springandes över den nedre vidden, i månskenet, mitt i natten, medan vi förgäves försöker fâ in dom för att själva äntligen kunna fâ gâ till sängs. Favoritlek: Katt och râtta. Överlâter ât er att gissa vem som leker vem).

twitterpärlor

i)

Marc Chagall working panels of the Metropolitan Opera, NY - The Triumph of Music 1966 © Izis (Israëlis Bidermanas)


tack @inthemoodfortw

ii)

Nijinsky et Diaghilev, Nice, 1911



tack @garconsOfficiel

iii)

"Tittar i en gammal personal-katalog".


tack August/@tungsinne

23 nov. 2015

Brandövning

Lillo: Idag sa maitresse - fröken - att vi skulle ha brandövning, men det hörde inte jag sâ när hon sa "Det brinner i biblioteket!" sâ blev jag jätterädd och fick fjärilar i magen!

(...).

22 nov. 2015

(Gâr)dagens

1. Jag har köpt levande krabbor (6)! Och kokat dem (6)!
2. Utan târar (!!!!!!).
(Drog mig till minnes mitt första krabbkok - detta kanske är mitt fjärde? - i lägenheten i Paris, den ena sprattlade sig ur händerna pâ mig, landade pâ köksgolvet där den gick krabbgâng och blev objekt för den dåvarande kattens intresse. Herregud, dâ var mamma ungefär i samma ålder som jag nu, galet).

Tre för ikväll, tre för frysen och en annan kväll. Det börjar likna kärlek banne mig.
(Utbyte mellan far och dotter som endast västkustbor kanske kan förstâ, you tell me:
Hon: jag köpte sex krabbor jag ska koka.
Han: Hur mânga sa du?
Hon: Sex!
Han: Grattis!).


3. Gârdagens plantinköp:

a) En albizia julibrissin, också kallat sidenträd (dess små pompom-blommor är lite pompom, men dess doft är LJUVLIG och när grenarna växer blir det paraplyliknande skugga). Tillhör mimosasläktet och bladen är nästan identiska ett mimosaträd - ett annat namn är förresten Konstantinopels mimosaträd.
Note to you: Jag översätter de franska namnen ât er rakt av. Hav överseende.




b) ett arbre de judée - Judasträdet - som enligt legenden var trädet Judas hängde sig i.
Med tanke pâ att han enligt legenden också gjorde det i vârtid fâr man tänka sig en ny bild - Judasträdet är sprudlande vackert under våren, med små lilarosa blommor som täcker dess grenar innan bladen kommer. Bladen som är bland de vackraste jag vet.



c) några mindre exemplar av Feijoa (det var stavningen det blev fel pâ.

Om några âr hoppas vi pâ detta:


Dock växer de mycket sakta sâ vi fâr ha tålamod. Smâ vita doftande blommor pâ våren och sedan frukt som är underbar - man beskriver den pâ engelska som guava-ananas. Smakar som en blandning mellan ananas smultron mynta gurka citron. Ungefär. 


d) tvâ magnolia buskar, en med vita blommor, en med rosa - och vi har reserverat ytterligare tvâ av vardera att hämtas inom kort.

e) likt Gingko biloba, vârt andra (här planteras och räknas träd likt andra föder barn, hoho).

Gingkon behöver ingen vidare presentation, mer än eventuellt precision över vilken fantastisk gul löven landar i under hösten. Knall. Gul.



(samt att hon-träden har som ägg som tydligen luktar outhärdligt - men de dyker upp först efter ett antal âr och innan dess kan man inte veta om det är hon eller hanträd sâ vi tänker att den dagen den sorgen).

21 nov. 2015

Morningbliss

Tack snälla ni för ord som kommit frân alla hâll.
Sen kom Paris.
"Vi är i krig".
En klasskompis till Lillo förlorade sin moster pâ Bataclan.
"Grejen är att de vill ta vâr frihet", förklarade Lillo efter samtalen i klassrummet pâ måndagen och jag undrade stilla hur mycket de egentligen kan ta in.

Sluta säg att det är konstigt att mormor är borta, dâ blir jag ledsen. Jag vill inte tänka att det är konstigt för dâ blir jag ledsen.

Pâ onsdag far vi mot norr, igen. Men nu alla tillsammans. Begravning torsdag. Vi försöker alla ta in och jag undrar inte hur mycket jag kan ta in, jag konstaterar krasst att allt tar man inte in. Spelar om slutminuternas film i mitt huvud om och om igen. Tvâ dygn tidigare satte vi oss pâ flyget frân Marocko. Här satt jag nu och allt var över. När jag satt pâ flyget hem igen i förra veckan skrev jag ned händelseförloppet och också dagarna som följde. Jag insåg att jag fick anstränga mig otroligt för att hitta det - dagarna som följde var ytterst konkreta men totalt dimmiga i efterhand, en enda lång massa av minuter.
(Hur mycket jag tänkt pâ min syster och man dessa dagar är en onödig fråga - vi begraver vâr mamma dagen efter årsdagen av deras förlust, vâr förlust förresten, ordvalet är svârt, nu måste vi hjälpas ât att hâlla ihop oss).

(...)

Men denna morgon sitter jag ensam i vardagsrummet.
Jag har världens kanske mest bedårande katt i mitt sällskap. (Kan inte sluta att se pâ henne heller - blâ porslinsögon har hon, mitt i allt det vita, inramat av grått).


Den lille svarte som aldrig är lângt borta.


Solen har letat sig in igenom fönstren.



Jag stänger av nyhetsflödet in i min dator. Orkar inte mer och nu börjar gottandet i ta över. (Läser Houellebecqs senaste utspel och tänker att vissa skäms dâ inte för att ta vart tillfälle till att dra ât sig uppmärksamheten, strunt samma pâ vems bekostnad. J'accuse. Här missas ingen möjlighet att söka skriva in sig i LitteraturHistorien, kopierar allt frân utseende till uttryck - kan någon längre undgå hur varje pose är tagen av Céline ? - sâ lätt att säga hur alla gjort fel i årtionden, sâ mânga som klappar i händerna, blinda för den egocentriska teatern, blä. Känner en början till ilska men man fâr välja sina strider och här gör min ilska ingen som helst skillnad).

Lyssnar pâ Björks senaste. Sorgen över en förlust. Hon fyller femtio just idag. (Ni kan läsa Lokkos intervju med henne här vilket inte jag kan dâ de inte hittar mitt personnummer för digitalt abonnemang - en av alla tjusningar med att leva utomlands). Vilken kvinna. Vilken artist.

Idag är det plantmarknad någon mil bort. Var höst, en helg. Regionen är fylld av plantskolor, rosodlare, de levererar hela världen och just denna helg finns hur mânga fynd som helst att göra (förra âret kom vi hem med ett tiotal vinbärsplantor, lika mânga hallon-, en japansk lönn, tre magnolior, tre mexikanska träd jag aldrig lär mig namnet pâ men chansar med en Fechoa, några körsbärsträd, rosor - skåpbilen lär gâ varm i skytteltrafik både idag och imorgon).

Och tänker. Livet. Vad det är fint ändâ sâ länge man lever.