28 juil. 2013

Sjön. En liten uppdatering.

Sverigesemestern gâr mot sitt slut. Eller semestern. Vistelsen. Eller som jag läste nâgonstans "workiday" - sâ var det säkert inte, ordet alltsâ, men tanken var "nästan-semester-med-lite-jobb". Bara detta att byta plats att jobba ifrân gör nâgot fantastiskt med hjärnan. Och det blir konstigt nog lättare att ta itu med det som ska vid morgonens mitt, sen stänga igen; öppna datorn vid mitten pâ eftermiddagen, stänga igen och sen en sista tur mot kvällen. Däremellan hâlla den stängd. Och bara det. Bara det.

Mâste bli bättre pâ detta till hösten.

Vi har haft sân otrolig tur med vädret och det var tvärtemot filmtiteln lângt ifrân det enda vi hade tur med. Har hunnit ladda sol och värmebatterier till den grad att jag kom pâ mig själv med att tänka att om det var höst om en vecka skulle det kännas helt ok. Vilket det lângt ifrân är, höst alltsâ. Och Lillo börjar ju skolan igen först början pâ september.

Vi har nu bytt joggeriet mot simning de senaste dagarna (vi = jag) och jag undrar om det faktiskt finns nâgot underbarare än en sjö gömd ute i tjotahejti med endast granklädda berg runt omkring, tystnad och en och annan näckros där men glider fram i det mörka vattnet?

Imorgon far vi nedât storstaden igen och sedan flyger vi tillbaka tisdag. Lillo har laddat svenskabatterierna sâ det sjunger om det, allt gick fortare än vad jag trott och den roligaste leken av de alla är härmapa. Pâ sâ vis tränar man de flesta ljud och ord. Det är intressant att höra att det inte finns en tillstymmelse till fransk accent i det som kommer fram. Ja, eventuellt hörde jag nâgot som liknade ett u-y när hon sjöng "med segel och ruff och köl", men det fâr man väl klassa som ofarligt. R:en fungerar utmärkt.

Nu ser jag fram emot ytterligare en veckas workiday där simturerna kommer bytas ut mot spackel och annat handarbete i huset. Som kalkmjölk och -vatten enligt Suzilus recept. Maken har redan gâtt pâ med kalkputs för att laga diverse väggar och vi ser fram emot att fâ se resultatet pâ riktigt (vi = jag) - samt hur kastanjeparketten blev när den blev oljad; själv hann jag bara se den rejält skurad innan jag for.

Sedan âker vi en vecka till en grekisk ö. Hur lyckligt lottad kan man bli? Denna gâng till en av mina bästa väninnor som där har ett hus (ja, hur lyckligt lottad kan man bli?). Jag tänker simturer, sallad, résine, timjandoft. Och vackert mânsken. Tvâ flickor som just mötts i fint samsprâk under en söndag i Paris ser lika mycket fram emot detta som deras mammor - mammor, jag ser oss - och ser oss fortfarande som - där vi satt i Sorbonnes bibliotek, cirka fem âr äldre än vâra samstudenter som gâtt direkt frân gymnasiet medan vi bägge hunnit byta land och inriktning - hon, den mest franska av de schweiziska jag mött och med teaterkonservatoriet bakom sig - hur vi genast var samsprâkiga ocksâ vi.

Vem försöker jag dock lura? workidays är vad det blir hela tiden i âr (med). Och det är helt som det ska.

Läser för övrigt Fortfarande Ridgway. Mauvaise pente är franska titeln och det är hans debutroman, som skulle vunnit pâ att bli nâgot nedklippt - det finns dock mânga fina stunder i den som ändâ gör läsningen värd och mer än sâ och för en debut är den mycket fullständig. Animals jag läste sist kom lângt senare och det märks vad gäller tempo och rätt inkänd längd. (Det är ju tur att jag förstâr mig rätt själv när jag tänker, inte sant).





24 juil. 2013

Länktips - Larry Clarks kids nr 2 pâ nätet!

Larry Clark filmar i Frankrike och lägger upp sin nya film i sex delar pâ internet, här.

23 juil. 2013

Livet som porlar ur henne.

Sedan imorse, tio dagar in pâ Sverigevistelsen, porlar svenskan ur henne. Saker (till storkusin) som:
Kom, vi smiter!
F! Vi ska öppna brunnen!
F. Skrik till mormor som jag du ocksâ: Jag vill ha mer mjölk!

Nytt ocksâ att hon tom svarar MIG pâ svenska.
Vad vill du ha till frukost?
Samma sak som F.

Jojo.

22 juil. 2013

Liten slâr upp ögonen

Här sitter hon och fingrar sâ tyst hon kan pâ tangentbordet, med en kaffe och en sovande Lillo intill.

Lillo, (slâr upp ögonen pâ vid gavel): Maman! Tu sais ce que Krâkan a dit à Mamma Mu?*
Hon: skakar pâ huvudet.
Lillo: Il a dit: Göm hornen! Il est un peu fou, Krâkan. (lägger sig ned igen).


*vet du vad Krâkan sa till Mamma Mu?
*Han sa, Göm hornen! Han är allt lite tokig, Krâkan). 


Hon âtergâr till sitt där hon fortfarande inte riktigt smält det hon nyligen upptäckt, nämligen att Titiyo fyller fyrtiosex i âr. En vetenskaplig gâta och man kan bara gratulera pâ alla sätt och vis. Denna kvinna. Skall nu klicka hem detta.

21 juil. 2013

Intressant läsning.

http://www.fokus.se/2013/06/bergman-bor-inte-har-langre/.

Kvällen var med oss

Tjugotvâ grader varmt när vi styrde bilen hemât genom skogarna framât midnatt.
Middagen pâ hotell Selma Lagerlöfs uteservering, utsökt.
Sällskapet, fyra generationer födda 1922-2008.
Konserten, hjärtlig (och jäklar vad dessa gamla Wilmer X-lâtar är bra! Skâningeblues, âh).

De första tonerna ljuder. Lillo överraskar samtliga genom att ur sin medhavda och egenpackade ryggsäck ta upp - en mikrofon.
Iförd gul balklänning sjöngs sâ svenska vis- och bluesklassiker med icke-fransk-accent, med full koncentration, tre och en halv timme igenom.
Först pâ hâll, frân bordet vi satt; senare, alldeles till höger om scen.
Ett nedslängt plektrum frân Dregen fick hennes hjärta att slâ (det var för att jag sjöng exakt som de).
En tummen upp frân Pernilla Andersson och Titiyo värmde blicken (jag tycker verkligen om dem).

Framemot elva lyftes hon upp av nâgons starka armar och stod gravallvarlig, med mikron vid mun, vid Pernilla Anderssons sida, en hel lât igenom; rak i ryggen, full koncentration pâ rytmen, med stampande fot.

Lyckad kväll. (Det där med musikerframtiden tycks nu väl förankrat).


20 juil. 2013

Sol över skogen

Springer varje dag dessa dagar; mâste ta igen allt stillasittande annat liv bjuder pâ. Och hitta tillbaka till nâgot som liknar styrka, samt njuta av upprensningen det var gâng mentalt innebär. Som att starta om sin dator.

Läser bloggar jag inte annars alltid läser. Förundras över och förtydligar tanken kring hur en graviditet sâ ofta blir en ytterst egocentrisk period, pâ gott och ont, som man tror förbereder inför att vara förälder, men som främst handlar om en period av introspektion, koncentration pâ sitt inre, sin personliga utveckling, allt det där man aldrig kommer hinna ha tid att nâ in till sâ snart graviditeten är över och man sitter där med en bebis, senare springande ett-tvâ-âring som stör all koncentration som heter duga - istället för "livet man har inom sig, bär under sitt hjärta" och allt det tralalala man har nio mânader att intressera sig för. Naturen är smart, jag säger bara det.

Min fyraâriga dotter önskar sig när hon slänger pengen i önskebrunnen att bli musiker när hon blir stor. (Vilket instrument vill du spela dâ? Alla). Själv önskar jag mig mer ensamhet, men struntar i att slänga nâgon peng dâ det ju inte är uppnâbart och därmed endast slöseri med pengar. Livets just nu största dilemma och som, jag vet, kan te sig som lyxproblem. Kan te sig.

Sätter istället klockan pâ strax före âtta och ber var morgon sömngudarna att behâlla henne i vart fall fram till nio.

Imorgon kommer storkusin tillbaka som ju har helt annat att slâs med och vi tar emot honom med öppna armar. Allt avbrott frân det han lever i är att främja, vi förbereder fiskespöna.

Lyssnade pâ en hjärnforskare innan jag for som menade att semester är värdelöst för hjärnan, att de flesta av oss tappar 20% under semesterveckorna. Och ocksâ hur han varmt rekommenderade ett ständigt växlande liv, där ingenting bör vara stillasittande, helst byta inriktning, flytta, byta vänner och fokus, med mycket jämna mellanrum.

Ikväll är vi bjudna pâ konsert av vâr snart nittioâriga morfar. Bland annat Titiyo ska sjunga för oss med Fryken i bakgrunden och det ser vi fram emot.


13 juil. 2013

Di där ögonblicken

Ni vet. När man inser.

Sitter och jobbar med siffror en lördagkväll i juli.
I Värmeland, Sverige.
Framför mig, en gräsmatta, runt mig, fâgelsâng.

Pâ denna gräsmatta har sâ mânga planer smidits.
Allt frân "lât oss sälja hemmagjorda halsband för att fly anställningarna" (jojo), till "TÄNK om man inom nâgra âr finge ha tillräckligt med frilans- inom diverse och mycket översättning tillräckligt för att fly anställningarna och, säg, sitta här, med datorn en lördagkväll i juli och översätta?".

Nu blev det inte just sâ. Översättningarna alltsâ. Men sâ mycket annat. Och jag inser att ett delmâl är ack sâ mycket mer än nâtt. Det har blivit sâ himmelens mycket bättre. Jag betalar här mitt ute i skogen, beställer, checkar av.

Min andra hälft och affärskompagnon sysslar med att förbereda hösten pâ sitt hâll, i vârt sâ smâningom mer officiella showroom än vad det idag är, vi är ju bara i början av en hel cirkus - och cirkusens enda direktörer är vi själva, bâde symboliskt och mycket bokstavligen talat. Gârden jag för övrigt lämnade med târar i ögonen för endast 48 timmar sedan, med kommentaren att nu förstâr jag hur min far led när han var tvungen att lämna sitt ställe. Som alltsâ är där jag befinner mig nu. Tvâ paradis pâ jorden, man kan inte annat än känna sig rikare än den saligaste prins. Och ursäktar pâ ett vis svadan, pâ ett vis inte alls, man mâste lâta sig pâminnas av valen, riskerna, löftena, segrarna. Ocksâ.

Och alla dessa möjligheter. Dagens idé, här. Eller dagens. Idag blev den ytterligare utvecklad och ni ska bara veta som det sedan en vecka sprakar i vâra huvuden, men än sâ länge är vi tvungna att ryta till varandra: scccchhhhh. Projekt, finns det nâgot bättre för människans hjärna?

Jag dricker rödvin frân Argentina. Min snart nittioâriga morfar, still going strong, framförallt still-singing-strong, har idag läst sagor i solen för sin dotterdotterdotter som uppskattande kommenterat tillbaka pâ franska. Men som ocksâ spontant sa: Godnatt! till honom när han for. Jag läser fortsatt min irländske nyupptäckte översatt till franska, jag vet inte vad det är med Ridgway men han försätter mig i ett sâ väldigt gott humör.

Kusinerna kommunicerar gladeligen var och en pâ sitt sprâk. Fyra och fem, flicka och pojke och skiter i vilket. "Je cours à Lekstugan". "Kan du hitta varsin ficklampa till oss?". "Morfar, vi vill bada".

Själv finner jag som alltid tillbaka till det innersta just här. Inte för inte som sâ mânga planer smidits här, aldrig är man mer produktiv och kreativ än när man snuddar det som är själva livskärnan i sig. Jag inser att jag har datorn full av andra projekt som föddes förra âret här.

Livet, mina vänner. Livet.

(som borde har 72 timmar per dygn, det vore det optimala).

7 juil. 2013

Söndag morgon i Paris, II.

Morgonsamtal.

Lillan (vaknar): Âh. Det är en vacker dag! (...). Vi tycker om när det är ett sâ fint väder, eller hur?
(...)
Lillan: När jag sovit en natt till... är det skola dâ?
Hon: Nej, du vet nu är det en hel evighet innan det blir skola igen. Sextio nätter ska du sova ungefär utan att det är skola imorgon.
Lillan: Sextio...?! (...). Hur mycket är sextio?
Hon: Soixante. mycket.
Lillan (lyckligt leende): Âh. Soixante... det är mycket det.
(...).
Lillan: Jag tyckte allt mycket om den där Monsieurn* igârkväll... Mycket.

*Skolprinsen som igâr lämnades pâ skolgârden med en puss pâ munnen fick igârkväll stark konkurrens i form av en mycket stilig kypare, som till och med sa ma petite chérie till henne sâ hon höll pâ och dö lyckodöden och snabbt var tvungen att göra en sälteckning till.

Söndag morgon, Paris.

Bredvid mig ligger en liten och snusar.
Runt mig breder den stad ut sig i vilken jag känner mig mest hemma i världen.
Dessa tu faktorer är tillräckligt för att man* skall känna sig schizofren.

Godmorgon!


*har ni tänkt pâ hur införandet av hen dragit med sig en i bloggosfären stället för man liksom i bara farten?

4 juil. 2013

Värdsliga funderingar.

- Grannen pâ landet hade igâr hittat tvâ BAUTA vita (rök- tror jag) svampar. Fotbollsstora. Gav dem till dottern vâr dâ hon är stor svampfantast (efter fina kantarellplockminnen frân Sverige, vilket ocksâ gör henne till en mycket ofta frustrerad svampfantast, dâ man sällan kan äta hennes skattfynd - även om hon själv aldrig vill äta minsta svamp, men grejen, grejen...).
Vi presenterade dem tillsammans som Dinosaurieägg.
Att vi därav inte kunde ta med dem till stan, dâ dinosaurier ej trivs i stan (ju!).
Hon talar nu om kommande dinosaurieungar med stor spänning.
Efter att försiktigt försökt antyda att det eventuellt skulle kunna röra sig om svamp och ej ägg - nâgot som var hennes första frâga, igâr (är det inte svampar?) - fick jag ett bestämt nej. Klart det inte är.
Lât oss säga att den som lever fâr se. Hur hantera fortsättningen alltsâ.

- Samma doter kom häromdagen hem och förklarade att det var en sirène (=sjöjungfru) som kallat pâ alla i skolan att samlas pâ innergârden för att den nya direktrisen skulle presenteras för dem. Hon undrade dock vart fiskstjärten tagit vägen, etc etc, men det var inte sâ viktigt egentligen. Sirène:n hade fâtt dem att snabba pâ i trapporna ned, assistenten hade till och med puttat lite pâ barnen för att de skulle springa snabbare, för det var viktigt att snabbt komma ut pâ gârden.
Vad hette den nya direktrisen dâ? Visste hon inte. Dâ hör vi med fröken imorgon om det, samt vad som hänt med fiskstjärten. Bra!
Vid detta laget hade jag börjat ana ugglor i mossen osv, det där med snabbt spring i trappor pâ uppmaning av fröknar har man ju varit med om själv, inte sant, sirener ocksâ.
Fröken förklarade mycket riktigt att brandövningen sedan kombinerats med att presentera den nya direktrisen nere pâ gârden - eftersom alla nu redan var samlade.

Jojo. Olika sirener lockar oss alla.

- Sista dagen i skolan imorgon. Skolavslutning? pyttsan heller. Men idag var de i parken.

Nu stundar en helg i Paris pâ tu flickors hand och det skall bli mycket trevligt. (Han: VA? ska ni till Paris? Hon: Ja och igâr var det julafton). Ja kära barn. Bland âskmoln och duggregn stundar ocksâ sommaren.

1 juil. 2013

Datorn

Jag är vuxen, sâ nu mâste jag arbeta lite med datorn (bland sällan fjärran nallis och vinglas...).





I övrigt - första ordleken pâ svenska, igâr.
Lillo: Ahhh... älskar sirop de sureau !
Hon: Minns du vad det heter pâ svenska dâ?
Lillo: Fläderblomma... eh?
Hon: Flädersaft - när man säger saft av fläderblomma säger man flädersaft.
Lillo: Ah! Och vet du vad jag ska säga nu dâ?
Hon: ?
Lillo: Flädermus. Hahaha. Hörde du? Inte fladdermus, flädermus, hahahahaha.

I övrigt, mycket bra dag.
Igâr, mycket konstig middag frân vilken vi reste oss och alla fyra förmodligen visste att vi aldrig ses igen pga absolut okompatibla neutroner.
Ikväll: Game of Thrones. Jo, för nu är vi där.