Lillan och jag har förmånen att få umgås med en ett halvår äldre liten kille än hon, nämligen Lillkusin, 2 år.
Lillkusin behärskar svenskan nästan ikapp med sin nu sedan alltför länge utomlandsbodda moster. Munstycke till vattenslangen, svarta, vita och röda vinbär, röjsåg; mycket lite återstår innan han kan anses fullfjädrad.
Jag: Lillan, vill du ha gröt?
Lillkusin: Jag vill också ha gröt!
Lillan leker med Lillkusins ena sko.
Lillkusin: Jag vill ha den!
Lillan klappar, klappar och klappar Lillkusin.
Lillkusin: Jag vill inte ha mer klappar!
Lillan leker med Lillkusins vattenpistol.
Lillkusin: Jag vill ha den!
Jag: Lillan, ska vi sätta på dig en tröja kanske?
Lillkusin: Jag vill också ha en tröja!
Jag: Vill ni ha jordgubbar?
Lillkusin: Ja!!
Lillan: aaaaa!
Jag: Säkert det?
Lillan: ää ee!
Lillkusin: Jaa det vill vi!
(Lite senare).
Jag: Vill ni ha mer? Lillan vill du ha mer?
Lilkusin: Jag vill också ha mer!
Jag: Lillan, inte du? Har du fått nog?
Lillkusin: Jag vill också ha nog!
(Här sitter jag och funderar... Säger man ordbehärskning? Ordbehärskelse? Ingetdera?).
Tyvärr ingetdera funkar i svenskan.
RépondreSupprimerDock något osäker på vad du är ute efter.
a) Behärska något?
b) Behärska sig?
.
a)!
RépondreSupprimerFast... när jag tänker på det - faktum är ju att det tvetydiga fungerar i just detta sammanhang! det hade jag inte ens tänkt på!
RépondreSupprimerOK, så du hade snöat in på franskans uttryck "maîtriser qc". Vilket som sagt inte funkar något vidare i det här sammanhanget.
RépondreSupprimerSnarare så kan man väl säga att tvååringen har ett synnerligen gott ordförråd för dennes ålder.
.