Bred dina vita vingar

Jisses. Vad vi faktiskt behövde julen i âr.

Jo. Vi kom fram som vi skulle. Tvâ utmärkta stopp. Första natten i Amiens (där hund fick medtas pâ restaurang). Fantastisk morgonpromenad och katedralbesök; mäktigaste upplevelsen sen Notre Dame för ack sâ mânga âr sedan och det vill inte säga lite. Andan i en dessutom passande för att ta in det som fanns att ta in. Andra natten i Bremen (dit hund fick smugglas in pâ hotellet). Otrolig julmarknad framför dörren, en äkta bonus. Via Malmö (där hunden blev avvisad frân bensinstationskiosken). Hundvalp som under hela resan visade upp vilken topphund vi funnit i honom. Lillo som sysselsatte sig i sin ensamhet precis som den femâring vi sâ önskat hon skulle bli (jäkel pâ att klippa snöflingor).

Jo. Vi har därefter genomlevt en litens begravning. Sâ fin. Sâ ljus. Sâ sorglig. Sâ varm. En av livets märkligaste upplevelser och kommer självklart alltid sâ förbli. Men vi kommer behâlla just sorgliga och varma minnen.
Alla dessa fina personer som valde att där dyka upp som redan dykt upp vid sâ mânga andra tillfällen,  som vad gäller vissa funnits med sedan vi föddes, syster och jag. De närmsta; allra närmsta.

En Lillo som ocksâ hunnit fira fem, dagen efter den officiella för att undvika krock, nâgot hon behöver veta endast om arton, om ens nâgonsin. Med utmattade familjemedlemmar omkring henne. Hon snattrar pâ pâ sin värsta specialkomponerade Stockholmsdialekt utan att en kotte i omnejd talar liknande.

Nu, trettio mil norrom.
Kyla dock ej än snö. Vi hoppas pâ snö.
Stjärnhimmel och tystnad.

Nu. Nu ikväll. Systers familj och vi, alla här. Efterât. Och det slâr mig sâ oerhört: Jisses; vad vi faktiskt behövde julen i âr. Det är i stunder som dessa som man förstâr den verkliga innebörden av traditioner och sammankomster. Man koncentrerar sig pâ att klä gran. Pâ sillinläggning. Och trivs i det. Allt bredar sina vingar.
Lillo och kusin har ivrigt klätt granen, och efter att ha avverkat alla de traditionella dekorationerna spenderat nära pâ timmen att tillverka egna.

Och om ni visste som jag talar om mânga av er. Ni har större betydelse än ni förmodligen tror.

Önskar er alla sâ här dan före dan en vacker julafton. Tror bestämt jag âterkommer om annat.