En granne pâ landet en gâng för länge sedan hette Valborg. Det är dâ den enda Valborg jag mött.
Valborgsmässoaftnar har jag de senaste femton âren ocksâ mycket sällan mött. Parisâren bjöd pâ nâgra ytterst fâ ute vid universitetshusen vid Cité Universitaire, där det svenska huset ställde till med sâng tillsammans med unga flickor och pojkar i kör, alltid fint. Det är nâgot med den där elden och den där sângen. Och man kan ju undra varför de inte blev fler, med alla dessa chanser.
Men vi fâr klara oss ändâ. Madicken fixade det ju med endast en röd sandal sâ vi skall väl fixa det helt utan? Vintern som rasat - den känns ju trots allt oändligt lângt borta här redan, med en mars mânad i sommarens tecken. Brasorna ocksâ de avklarade sedan veckor tillbaka.
Köttbullar, kanske? Sköna maj, sâ ytterst välkommen!
(är lite avundsjuk pâ norrborna, är ju allt det).
Fru Valborg kom som vanligt med en köldchock. Kanske liten brasa i Nacka ikväll. Middag med vänner. He blir nog bra med våren.
RépondreSupprimerLyckligt med många brasor. Jag gillar det, men här närmast i parken har vi en M-grupp som brukar hålla helt antikverade tal. Så där så att jag och bästa vännen skrattar på oss.
Âh, lâter fint med brasa och fniss!
RépondreSupprimer