Grimbert, psykanalytiker, iscensätter Tristan Feller, psykanalytiker, och hans öde och äventyr som just Nourevs psykoanalytiker.
Berättelsen övertygar, berör. För det gör det ju, man fascineras tillsammans med Feller av Nourev, man önskar komma honom närmre.
Men nâgonstans skaver det.
Det vill säga - Grimbert vampiriserar ju självklart Nourev. De tankar Grimbert menar Nourev tänker tänkte han aldrig, orden sa han aldrig. Nourev gick ju aldrig ens till Feller, men tack vare Nourev som Feller-patient säljer ju självklart romanen om Feller dvs Grimbert mycket bra - mer fotogenisk man att sätta i förgrunden fâr man ju dessutom leta efter.
Och själv gick jag pâ det, köpte boken, läste romanen, men eftersmaken är lätt besk.
(likt den lätt blir vad gäller liknande projekt).
Och för att sedan lâta morgonassociationerna leva sitt eget liv: intressant är här hur biopic:en - säger man sâ pâ svenska? en film som låtsas vara biografi - låtsas dâ man aldrig kan veta - är övertygande - unge herr Paul Dano som Brian Wilson i Beach Boys är till och med vansinnigt övertygande.
Snabb resumé för den som likt jag själv inte hade någon aning om att bakgrunden till the Beach Boys lättglammiga låtar inte alls var lätt men snarare tvärtom - alla dessa sjungande blonda bröder - med brodern Brian som tagit mest ât sig av pappans hârda och slående hand - med brodern Brian som dessutom var musikgeniet - som hade de mest högtflygande projekt i sitt huvud och som togs ned till galet trallande visor. När de stod och tippade över frân totalsuccén mot annat började Brians huvud att allt mer snurra, alla var alltmer övertygade om närstående galenskap, läkare sattes in - ja, också här snudd pâ psykoanalytiker men som tyvärr mycket snart gick över till medicinerande psykiatri - läkaren satte klorna i pojken, medicinerade alltmer, tog över hans villa, tog total kontroll pâ hans umgänge, pengar, allt som rörde och berörde honom. Tills Brian springer pâ en cadillacsäljande flicka som sakta men säkert i och med att hon umgås med Brian vilket ständigt innebär också med läkaren eller någon av läkarens alla assistenter - dâ Brian är sâ "psykiskt sjuk" fâr han inte vara ensam med en endaste för att förhindra att han tar sig ur klorna.
Idag lever Brian med flickan, det har bevisats att han inte var schizofren och läkaren har blivit dömd för övergrepp osv. Fruktansvärd historia.
Här kunde man tänka att regissör Bill Pohlan surfar pâ Brian, men det nära samarbetet mellan regissör och verklighetens Brian Wilson, är förmodligen nyckeln.
Nyckeln som fâr oss att veta att det inte endast är påhitt och att någon inte gör en film pâ någon annans bekostnad (det handlar här ytterst om ärligt uppsåt, det där beska som skaver om uppsåtet är annorledes eller i vart fall resultatet är det?).
Paul Dano - sâg ni honom i den lilla pärlan Little Miss Sunshine? (som man skulle kunna tänka är en framtidssyn av Lillos liv som schlagerstjärna, ser henne i henne var gâng jag tänker pâ filmen).
Ni har honom här. Redan en lâââng film lista.
(1984. Han är född 1984!).
Här har ni Cusack, som fâr en att inombords grâta över ett icke längre befintligt ansikte, vilket kanska bara tillsätter ytterligare tragik till det hele.
Hursom, lâtarna kommer hädanefter aldrig klinga pâ riktigt samma lättsamma vis.
Asch. Slutsats?
Se till att se den!
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire