24 avr. 2016

Söndag

*vaknar med sol in genom fönstret. Hinner ut innan det mulnar. Hinner dricka kaffet i stolen, i solen, med boken. I fasaden har en björktrast och ett par blâmesar precis som förra âret hittat varsitt hâl in i stenen för att bygga bo. Tycker om att vi är flera som bor här.

*Läser nyinköpt Duras. Détruire dit-elle. Slâs av att samma saker som stört mig tidigare hos henne nu vaggar mig. I vart fall i den här texten.
Temat av dubbelheten tilltalar mig. Som alltid.

*Vi har sanslösa mängder av tusenskönor här. Som spegelbild i gräset av all körsbärsblom.
Note to self - körsbärsblommen kom i âr i mitten av april. Sâ och aprikos och plommon. Nu blommar också päronträden. Snart äppelträden med.

*Det ändlösa och hopplösa granngrälen kring oss har inget slut. De har upptagit en stor del av energin denna vâr och det grämer mig att det ska vara sâ. Vi verkar nu sakta men säkert närma oss en viss form av lösning. Jag vill helst bara glömma att de finns och barrikadera mig, oss, men de låter det inte vara sâ enkelt.

*Inser med jämna mellanrum hur scenen, den konkreta konfrontationen med dödsögonblicket brännmärkt mig för alltid (vilket blev  den konkreta konfrontationen med min ateism, något som ibland gör tanken pâ liv förminskad till ett Peau de chagrin. Ihopkrympandet av tillvaron). Ibland outhärdligt. Ibland bränslet. Dubbelheten, den dubbla kraften nedåt och uppât som det sâ ofta är med de verkliga krafterna, man måste bara hantera dem vilket man inte i alla stunder kan.

*Prince. Den förste musikern som fick mig att inse att den bästa antidoten mot melankoli - och oftast, alltid?, med omedelbar verkan var: Prince. Prova själva. Livskraften.

*Arbetet. Praktikanten som verkade sâ lovande - slutpraktik för studier pâ hög nivå. Den barnunge som gömde sig bakom hens 24 âriga ansikte och vältränade sociala beteende anade jag aldrig. När jag var 24 hade jag redan haft hur mânga arbetsgivare? Tre franska. 8-10 svenska? Här - känslan av högstadieelev. Om jag är snäll.

*Verklig anledning att lämna denna bloggsida hädan och övergå till Tumblr är självklart de enkla länkarna till instagram och twitter - och mina foton. Jag finns dessa dagar mer där än här.

4 commentaires:

  1. Förgöra, sa hon - som den hette på svenska, var en av de romaner som gjorde mig "scheptisk" mot Duras. Den är så hård. Schizoid, som någon av de franska, kanske Kristeva, sa.

    Men sen kom ju alla de andra. Och lyste.

    RépondreSupprimer
  2. "Förgöra, sa hon" - fin titel också pâ svenska!
    Jo, hârd - och samtidigt just det jag faktiskt uppskattade i detta nu.
    Vilka menar du är de lysande? (har bestämt mig för att ge henne ett nytt försök - har tidigare varit, just mkt "scheptisk").

    RépondreSupprimer
  3. Jag tycker Vicekonsuln och Smärtan. Två sinsemellan mycket olika romaner. Vill inte pusha ;)men här har du min artikel om Duras http://www.dt.se/kultur/hennes-liv-fanns-bara-nar-hon-skrev-det

    RépondreSupprimer
  4. Jag tycker om att bli pushad...! (rättstavningen ändrar omedelbart till "pussad" vilket ju gör meningen ganska gullig). Tackar för detta.
    Just denna morgon fungerar typiskt nog inte länken till dt - återkommer när den så gör! Inhandlade för övrigt Vicekonsuln samtidigt med Détruire... Det får bli efter Stoner!

    RépondreSupprimer