Unison slutsats frân barnrummet denna sena timma (far och dotter): Mamma - du är asdâlig pâ att färglägga.
Hon: Helt klart. Lite vitt har ingen dött av, hellre fort än noga - astrâkigt = asdâlig. (Men mâla ni, färglägg ni, gör det jättenoga, ju mer noggrannt, ju fler minuters frid för mig).
Har sett del tvâ: De som ville glömma. Tesen om intrigen framför allt - och som bör dras ned - härmed mäkta bekräftad.
Âh. Herr Soprano, död. Sorgligt. Bara femtioett. Och konstigt nog känns det ändâ väntat. Hjärtinfarkt, vad annars?
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire