12 août 2014

Separationsângesten eller sagan om punkteringen

Vi gâr alla omkring med lätt separationsângest.

Efter att den här kvinnan med familj âkt hem.


De intog tillsammans med oss vârt hus under en vecka och det var sju underbara dagar. Fyra barn i huset som aldrig sâgs av förutom vid matbordet, fyra vuxna som hade ständigt trevligt umgänge om sig och kring sig. Dagar med aktiviteter i multumsom flyter ihop och bildar minnen. Sommaren som nu, precis i samband med att de for, hâller pâ att övergâ i höst.

Kortet, taget för bara nâgon vecka sedan, i Sverige. Lillo och jag har precis lämnat deras ägor bakom oss, tagit oss ned pâ motorvägen, börjat tala om ditten och datten, när plötsligt en obekvämlighetskänsla infaller sig. Ett stilla skakande. Och tillhörande ljud. Svänger av pâ vägkanten, bilar swischande förbi vid vâr sida, i skymningen och den stigande kylan. Jag vill sova, hör jag en liten. Vi har fâtt punktering, säger jag. Och ringer. Och hon kommer farande. Den vän jag känner sedan längst av dem alla. Och där stâr vi, vid motorvägsrenen och försöker fâ upp de jäkla muttrarna. Hon försöker, främst, skall tilläggas. Vad fan skulle jag komma själv för; kan själv - detta vârt gemensamma motto redan vid fyra och sâ har det bestâtt. 


Nu här. Mellan fyra och säg âtta lade vi detaljerade planer inför vâra framtida, delade, liv i ett hus i skogen med hundar endast, och musik istället för män, kuddar istället för möbler. Ritningarna finns nog kvar nâgonstans, vart stereon skulle stâ etc. Det blev ju inte riktigt sâ, men här sitter vi nu efter mânga om och men i varsitt hus - med män - i skogen. Jag med hund. Hon med hund, hästar, katter, höns.






Lillo. Vi kan ju leka att du är min lillasyster, vill du det?
De enda och första ord som nâgonsin snuddat vid frâgan frân hennes sida - hon ställer inte sâdana frâgor. Men som hon njutit denna vecka.







Separationsângesten, ja. De for i ottan igâr. Vid lunchtid smög Lillo sig in till de ännu obäddade sängarna - för att lukta pâ barnens lukt. Mmmm. Det är verkligen fortfarande deras doft.




Punktering. I ordets symboliska bemärkelse. Separationsângesten. En liten sten i skon som skänker oss alla en viss form av rastlöshet.


Aucun commentaire:

Enregistrer un commentaire