Dagen so far

Har hunnit:
- Bära in ved
- Göra eld.
- Sätta en deg, baka morotsfrallor, äta av dem
- Inlett läsning av Kehlmann (börjar f.ö. mycket hoppingivande)
- I smyg tagit ikapp ett fel - tandmusen hade ju MISSAT att komma med mynt under kudden inatt efter att stolt flickebarn igår tappat framtand och varsamt lagt dit den igår. (Man undrar ju vad som farit i denna tandmus. Som tur var godtogs tanken att "det nog är för tidig morgon än" - lite senare hade hon ju varit där).

Men också:

- Räknat och skickat en offert - jo, för sâ är det ju. Arbete måste göras, men bara de absoluta mâsten måste göras en söndag. Detta var uppföljning pâ kundbesök här i gâr eftermiddag.
La fondation Giacometti i Paris skall in in nya lokaler och vi fick besök av deras décoratrice med man, som (ot)roligt nog har weekendhus här alldeles intill. Vore samtliga besök här lika ypperligt trevliga skulle livet vara om möjligt än flottare.

- Rött läppstift. Det Odiskutabla tecknet pâ allmän uppstyrning. Läs: ingivelsen att sätta pâ det.

Nu: The Americans. 
(Ni som vet: Säg att det kommer bli mindre peruker och mer trovärdighet allt längre man kommer? Vi: Än sâ länge bara vid avsnitt 5).

Illustrationer i total oordning:

Sâ fort man sätter foten utanför ytterdörren slår en absolut ljuvlig doft emot en. 

Igâr: Lunch ute. Moules marinières och frites. Del i femstegsprogrammet. 

Morotsfrallor! Riven morot och morotjuice däri. Systers recept, slår mycket.

Fire, walk with me. Pall pâ vilken degen fâr stâ och jäsa - i ett övrigt kyligt hus gâr det sådär.

Det berömda röda.

Fotnot 1: Har ej läst Lena Anderssons text sâ kanske gör jag fel i att basera mig pâ kommentarer OM den (det ÄR fel) - men slâr bakut av bara tanken att ickesminkat vore bättre än sminkat. Förstâr tanken med utsända signaler, men varför vore det sâ fel? Att lägga moral där moral ej behövs känns sâ - tungsint. Livet inte bara behöver men mår gott och förbättras av lite vanlig, förbenad ytlighet.

Fotnot 2: Detta med det hatade ordet selfies. Är tvetydig inför dem, vad gäller mina egna, men kommer ofta fram till slutsatsen som gäller sâ mycket: in the end... och varför inte? (Likt jag också lika ofta kommer fram till motsatsen och raderar dem, haha).
(För att inte tala om hur jag saknar bloggen av drottningen av dem, Alexandra, försökattintesesâsnyggut, som valde att gâ vidare pâ instagram för nu redan ett alldeles för långt tag sen).

Hur tänker ni?

Trädgârdsskörd av hand som helt enkelt inte kan lâta bli och menar att vissa av de fâ pâskliljor som kommit upp ändâ var böjda och därför skulle mâ bättre i vas. Jovisst. 

Vi knaprar i övrigt magnesium och gläds ât faktum att det nu finns 1-doser, dvs det räcker att ta en om dagen för att täcka upp och den BEHÖVER INTE TAS I SAMBAND MED MÂLTID!

Sist: 

Ovanlig syn de senaste månaderna. 

TACK för att ni tog mig tillbaka hit. Livet blir ju sâ mycket trevligare sâ.