Efter snall forfragan. Publicering!
(fran imorse):
Mycket bra utvecklingar.
1. Midnatt râder. Inte. Men jag är den enda som är vaken. !!!!. Klockan är halv tio. Det är ljuvligt och andra dagen i rad.
2. Rubriken höll pâ att bli "mycket bra helg". Helg!! Vänner, sedan fem âr tillbaka har vi här helg för andra helgen i rad, sen den där dagen dâ jag fick idén att varför inte starta en butik, kanske, och vi därefter ägnat varje lördag i butik, jag som komplement till det mer än heltidsjobb jag hade fram tills februari, bästa hälften som komplement till den vecka han redan ägnat instängd inom samma fyra väggar. Befrielsen, mina vänner. Befrielsen! Och att fâ vakna en söndagmorgon och redan ha en hel lördag bakom sig. Lättnaden! Friheten. Lugnet. Ett beslut, ett omedelbart resultat. Vi har förmânen att fungera utan butiksöppet, beslutet togs för nu 8 dagar sedan och det är - underbart. Förmâgan att âter styra (nâgorlunda) över sin tid är oerhört uppskattad.
3. Löftet infriat - att ta mina tvâ tre timmar om dagen till mig själv. Nu gjort sedan en vecka och kreativiteten sprudlar. Likasâ mitt humör. Det känns som att ha fâtt tillbaka ett halvt liv. Och hittat tillbaka till ett jag lämnat lângt bakom mig. Lyckas övningen att nu inkludera det i det liv jag har nu, ja dâ har vi ju uppnâtt om inte Nangijala sâ det optimala.
4. Vilket givetvis är länkat till följande: Ibland behöver man främst formulera en fundering för att komma vidare. Tro inte sjutton att jag blivit bättre pâ klicketeriet de senaste dagarna? Vilket, självklart, âter pâminner mig om hur mycket rikare mitt liv är med blogg än utan, med bloggvänner att läsa, än utan, med icke bloggvänner men annat att läsa, än utan. Hâhâ. Problematiken kvarstâr, dock, och fr.o.m. nu skall här bli hârdare tag mot den inre klicketeridamen i mig. (Som med allt annat vanebringande, inte sant? Jo, faktiskt, ungefär samma - lagom dos förgyller, högre skänker förfall).
5. Vilket ocksâ är direkt länkat till hur man upplever resten. Igâr, pariserhjul, inhandling av prinsessballong som utlovar nästintill lika stor succé som förförra helgens gran.
Nu hör jag ett skorrande "Du vaRRRg, du vaRRRg kom inte hit, ongen min fâR du alRig". (Favoritsângen). Frân samma flickebarn som de senaste dagarna öppnat munnen och försiktigt försökt sig pâ saker som "hâll i dig ordentligt, herr Nilsson" under leken, eller "jag är en fattig..." arrête de me regarder !!
Vargen sover. Det innebär: Dags att inleda dagen.
tid med sig själv är helt nödvändigt när man lever tillsammans både med barn och vuxna.
RépondreSupprimerDet som räddad mig var att jag utvecklade en bra förmåga att vara fysisk närvarande men dold bakom en bok när mina barn växte upp. De verkar inte ha tagit någon skada, mer än att alla tre läser en hel del.
Helt nödvändigt, sâ riktigt.
RépondreSupprimerFin förmâga! Och fin "skada".
Och varmt välkommen hit.