Öppnar âter Nijinskys dagbok, i introduktionen dras intelligent parallell med Rousseau - apropâ dagbok och romantiserad sâdan/självfigur, inser i samma stund att jag alltid älskat autofiktion. Att Knausgârd, nu senast, övertygade är mao ej att ses som förvâning.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire