20 sept. 2012

Fundering.

VEM eller VAD var det som fick hela samhället att inrätta sig efter faktum att man absolut mâste inleda dagen tidigt?

Frâgan som ställs var dag när skyndandet pâbörjas - och som blir en rejäl fundering om onsdagarna dâ vi kan inleda dagen om sâ en halvtimma senare, med mer harmoni, mindre stress och lite (eller faktiskt ganska sâ mycket) lyckligare.

Tidspressen mâste mao vara gammal som gatan, inte bara ett nutidsfenomen de flesta gärna vill tro.

/mvh
För arbetsdags- och skoldagsstart runt 10.

8 commentaires:

  1. Det sorgliga är ju att det för så många yrken och åldersgrupper inte finns någon valfrihet.

    Jag kan i viss mån välja när jag börjar arbeta. Du kan i viss mån välja när du börjar arbeta. Men skolbarnen har inget val.

    Det är avigt när det är så uppenbart att vi har olika biologisk rytm.

    RépondreSupprimer
  2. Precis. Det är vidrigt och sâ korkat när man verkligen tänker efter. Och de med "tidig rytm" skulle inte dö av att börja senare - men de med sen lever med hat var morgon. Samt presterar sämre än de skulle behövt halva dagen (själv vaknar jag till liv framât fyra...). Presterar i betydelsen "lever". (Samt att fetma främjas av för lite sömn, viktigt i dessa botafetmadagar. Argumenten är mânga, mânga).

    RépondreSupprimer
  3. Instämmer! Det var en av de starkaste faktorerna till att jag lämnade livet som anställd redan i tjugoårsåldern. Efter det har jag alltid stigit upp mellan nio och tio. Å andra sidan jobbar jag till runt midnatt de flesta kvällar. Så ska det vara, att man själv kan välja... men man blir inte populär hos alla.

    RépondreSupprimer
    Réponses
    1. Enligt forskarna är det 11% av befolkningen som är kvälls-natt-människor.

      Borde tas hänsyn till, med flextid eller nåt. Själv har jag gjort som jag vill och är faktiskt alltför sen (just nu, men som barn och ung hade jag inget problem med att komma upp till skolan.)

      Tror man blir värre med åren: morgonmänniskor börjar gå upp fem, och vi elvaprocentare - ja, när som helst före elva. Jag borde bo i New York, kanske enda stället på jorden med total tolerans för konstnärers/författares/filmares/musikers/ etc udda vanor ; )

      Supprimer
  4. Jag inser att en av de STORA nackdelarna med barn är att tvingas in i UPPSTIGANDET jag ägnat ett halvt liv att hata. Fruktanskvärt. Och jag är fullt allvarlig, jag borde tänkt pâ detta innan fâtt/skaffat barn (för att âterknyta till diskussionen hos Annannan). Lillo är likadan och lider pâ morgonen. Onsdagar när hemmet kan vakna framât nio istället för 7.30 tidigare, samt därefter gâ halvfart en halvtimme, timme ändrar allt.

    Sjäv lyckades jag med konststycket att bli anställd men halvtid arbeta hemifrân = gâ upp fem minuter före nio för att börja dagen i morgonrock vid nio. Utmärkt!

    Nu styr jag över min egen tid MEN har ett barn som mâste vara i skolan 8.30 fast hon är 3,5. VILKET SAMHÄLLE!

    Skall tilläggas att jag skulle gjort Allt för att vakna pigg och glad om morgnarna, är sââ avundsjuk de som vaknar av sig själva tidigt, men det är fysiskt omöjligt.

    11%, Gabi, det är ju jättemycket! (och de som ligger i grâzonen mâste vara en hel massa % de med?).

    Frilansare = morgonhatare? Kanske blir man mao i mycket frihetskämpe pâ det planet främst pga morgonsömnbehov?

    RépondreSupprimer
    Réponses
    1. Ja,kanske. Å andra sidan hade Churchill sena morgonvanor. Och han var inte frialansare - såvitt jag vet ; )

      Supprimer
  5. En märklig sak i det här sammanhanget är att de som jag känner som har ursprung i tropikerna (Brasilien eller fd kolonierna i Afrika) har med sig vanan att stiga upp väldigt tidigt. En professor jag känner, uppvuxen i Mocambique, stiger alltid upp vid halv sex. Och det är typiskt, det är inte han som är ovanlig.

    Men vilken tur att er Lilla inte bor i Sverige i alla fall. Knappt ens om hon bott granne med skolan hade hon kunnat sova till 7.30...

    RépondreSupprimer
  6. Nickar och instämmer i kommentarerna här. Efter mina skolår, när jag började på universitetet med sina senare morgnar (10-1015) öppnade sig en ny värld för mig: Jag mådde så otroligt mycket bättre. "Kan man må så här"? minns jag att jag tänkte.I morse var jag på jobbet 0730 - vilket är ovanligt tidigt. Känner mig fortfarande som om jag har jet lag.
    Guschelov har har jag genom åren alltid haft möjlighet att flexa, vilket räddade mig under de intensiva småbarnsåren. Och fortfarande gör.

    RépondreSupprimer