Där han gav Tom Cruise rollen som gör att jag aldrig skulle kunna se ned pâ denne man, ja Cruise alltsâ (trots längden, haha, mycket dâligt skämt som var svârt att lâta bli).
Tom Cruise, hetlevrad, svettblänkande karismatisk guru man inte kan släppa med blicken.
(Och Julianne Moore, lika vacker som alltid, samt regnande grodor).
Ikväll sâg vi The Master.
Joaquin Phoenix gör här, igen, sitt livs roll - fâ skâdespelare gör lika mânga livs roller, fâ tar ocksâ sâ mânga risker som han i sina rollval.
Och Philip Seymour Hoffman är lika övertygande som (nästan) alltid; här the Master, en roll han hade kunnat spela över lättare än helst men hâller precis till det den bör.
En reflektion över människan som soldat lämnandes ett krig bakom sig för att därefter befinna sig bland vanligt folk som inte kan se honom/henne/hen som vanlig, i en värld i vilken han/hon/hen inte längre kan känna sig vanlig. Som soldat i mycket bred bemärkelse.
Och om bandet mellan the Master och - ja, vad. Vem är han?
Jisses vad det gör gott med skapande andar som vâgar. Snubblar de förlâter vi dem sâ gärna.
The Master liknar ingenting annat som setts pâ länge. Och det är vi mycket glada för.
Tom Cruise är verkligen storartad i Magnolia! Scenen med journalisten där han, efter ett par närgångna frågor, tappar masken och blänger på henne en lång stund, i tystnad. - What are you doing? frågar hon lugnt. - I am quietly judging you, svarar han sammanbitet, kokande under ytan. Aimee Manns musik, Julianne Moore... Älskar't!
RépondreSupprimerSka se The Master också, snart.
oh, ja, den scenen hade jag glömt!! men ser den nu framför mig... (TC rollprestation här är pâ Brando-nivâ!). Tror det fâr bli till att programmera ett omseende av hela filmen inom kort!
RépondreSupprimer