17 mai 2012

Cannes festival och morgonfunderingar.

Ja här sitter jag alltsâ igen. Och tänker väsentligheter som.

- Favoriten Moretti är ju festivalpresident ju. Lite synd pâ ett vis dâ det innebär att han inte är där med en film, men â andra sidan hade han ju ingen film att vara där med sâ pâ ett annat vis gâr det ju pâ ett ut.


- (Och här har ni beviset pâ varför jag aldrig kan bli ett med Le Figaro, som aldrig kan bli ett med Moretti, är klart. Apropâ ârets jurypresident: "Efter personer som fâtt oss att drömma, Robert de Niro, Sean Penn, Tim Burton - Nanni Moretti". Say no more).

- Kan nâgon förklara hur Jean-Paul Gaultier hamnade i festivaljuryn? Varför inte säger ni - ja... och varför, undrar jag?

- Annat mysterium men bra mycket väsentligare är hur det kommer sig att man inte ser Dolores Chaplin mer i en massa filmer?



Ett av vâr tids intressantare ansikten. Och utstrâlningar. Vore jag allmän filmpresident skulle jag bestämma att hon syntes mer.

Och sen sist. Coco Rosie. Grey Oceans.



Och eftersom jag nu äntligen tycks ha hittat ett barockt men fungerande tricks för att fâ in videoklipp igen ger jag er (...âter...!): Vinicio. Âh, Vinicio! Sätt pâ högt. Dimmi Tiresia.






Aucun commentaire:

Enregistrer un commentaire