Vaknar av uppgiften att det är trettio âr sedan IFK Göteborg slog Frankfurt borta och därmed vann UEFA cupen (Äng-lar-na-a, schala lala la). Trettio. Men alltsâ - och jag minns detta? Och detta talar till mig? Torbjörn Tobbe Nilsson. Roland Rolle Nilsson. Bröderna Ravelli. Halvtidstjänsterna pâ Sparbanken där vi fick autografer tack vare bästisens mamma som ocksâ hon arbetade pâ Sparbanken. Första Sparbanken.
Funderingar. Detta att endel personer har sâ mycket lättare att självutnämna sig som varandes nâgot än andra. Hade en gâng en kollega som efter att ha lärt sig tre meningar pâ engelska omtalade sig som tresprâkig (efter att kunna ungefär lika mycket av spanska). Andra, exempelvis undertecknad, behöver sju universitetsâr och tvâ filosofie magisterexamen för att börja känna sig behörig. Icke bedragare.
Minns det som nâgot som var fint uttryckt och behandlat i Johan Klings Människor helt utan betydelse. Känslan av att vara bedragare bland andra behöriga.
Endel känner sig aldrig som behöriga hur mycket bedragare de än är. Andra alltid bedragare hur behöriga de än är.
Det komplexa i det hela är dock att de som känner sig som bedragare inte alls behöver vara försiktiga men ofta tvärtom och kastar sig in utan att tveka i nya jobb/uppgifter/relationer. Och de som utnämner sig som tresprâkiga är inte heller de mest "modiga" eller starka.
Hursom. Änglarna vann!
Igenkänning!!
RépondreSupprimerJag tror att min positiva inställning till Maria Svelands bok Bitterfitta härrör huvudsakligen ur hennes beskrivning av att vara ung i TV-team ur manligt respektive kvinnligt perspektiv. Hur kvinnorna gjorde veckor av research och inte var riktigt nöjda med det förslag de presenterade och killarnas variant av förslag var att gå på producenten i matsalen och säga "Jag tänkte vi kunde göra något om citroner".
Jag är lite stolt över att Bullriga Doktoranden i tackorden i sin avhandling påtalar hur jag krävt av honom att han alltid ska ha ett kvantifierbart (fast det kanske snarare ska vara veriferbart) underlag för sina påståenden.
Hm. Fast är detta manligt vs kvinnligt? Jag tror inte det? Kollegan jag nämner var tjej (och just det exemplet är egentligen inget bra exempel för det blir lite felsyfte och visar inte riktigt, riktigt, vad jag vill ât - men markerade mig dâ jag dâ sedan flera âr arbetade i Frankrike, pâ franska, men inte tyckte mig behärska sprâket tillräckligt fÖr att känna mig bra med det - medan hon själv, fransyska, använde lite engelska pâ vâra jobbresor och glatt talade om sin tresprâkighet). I speciellt jobbsammanhang tycker jag vidare det är intressant hur jag, sâ snart jag själv är stolt över/ok med ngt jag gör/har som jobb etc - och helst behärskar det tillräckligt för att jag tycker man kan fâ kalla det "att behärska", vilket ofta kan vara samma som "tycka det är roligt" utan särskild sakkunskap (hrm) - sâ har jag inte en gnutta liknande problem kvar. Dvs det mâste samtidigt pâ ngt konstigt sätt kopplat till min egen självbild. Inte blir jag klokare för det, men...
RépondreSupprimerDock är jag glad över att inte tillhöra bluff och bâg changern (som kallar sig tresprâkiga med 3 ord). Och gratulerar till Bullriga doktorandens självisikt!! (och till att ha en sâ bra handledare!).
Manligt, kvinnligt - nja. Jag tror att männen är överrepresenterade i bluffargruppen.
RépondreSupprimerI grund och botten handlar det inte om det (utan om inställning, läggning, tror jag). Men jag går och funderar på om det inte finns ett inslag av att vara i överläge i det här.
Det skulle stämma in på fransyska och man, om du förstår vad jag menar.
Jag har eventuellt inte rätt, eventuellt har jag sovit för lite i kombination med en flaska eminent rödvin som P och jag delade på igår.
Hmm. Även jag har funderat vidare och det där med överläge finns säkert med i mosaiken som jag lângt ifrân ser klart i - det är en komplex mental företeelse med mânga aspekter och ingredienser. Läggning, ja, helt klart en stor del.
RépondreSupprimerDet lâter utmärkt med utsökt rödvin!
Minns att Doris Lessing - fortfarande efter många år som proffs - beskrev den där känslan av att kanske "luras". Jag tror det ingår i scenerna hos hennes terapeut "Söta Mor" i den Femte Sanningen eller möjligen Martha Quest. Jo, jag tror nog som Anna att det är en mer kvinnlig grej...
RépondreSupprimerNej vet ni, jag tror inte det. Jag tror det är en läggning! Eller läggning. Själs-sort...? (i vart fall jag har flertalet manliga lurendrejerisjälvuppfattare!).
RépondreSupprimerIntressant med Lessing.