Babel - mer än babbel? Eller - vakan mellan midnatt och 02 har blivit ett sätt att leva

God eftermiddag,

Dâ jag har närt en terrorist vid min barm som vägrar somna ensam och dâ ocksâ jag pga detta är trött sâ somnar ocksâ jag.  

Resultat: Jag har inget eget liv (förutom faktum att jag inte heller har nâgot samliv med maken).

MEN har upptäckt kompensationstimmarna mellan midnatt, dâ jag vaknar efter att ha somnat alldeles för tidigt, och tvâ, tre, dâ jag gâr och lägger mig igen.

Häromnatten sâg jag bla lite Babel, dels pga att ha läst om Bodil Malmstens närvaro i flertalet bloggar - med olika syn pâ hennes medverkan, skall tilläggas (och, kan tilläggas, uppmärksamma läsare noterar ovan traditionsenliga användande av pga och dess följd).

Jag tycker inte hon svamlar om sitt jag, eller sina jag. Jag tycker hennes funderingar kring jag och jag och jag, eller, som i hennes fall, Bodil Malmsten eller Bodil Malmsten eller Bodil Malmsten är intressanta. Sen kan man irritera sig pâ henne som uppenbarelse, men det är en helt annan frâga.

Att BM i bloggen inte är "verklighetens" BM som inte heller är den BM som medverkar i Babel tycker jag hon uttrycker utmärkt. Att man i en blogg kan lâta sig framstâ starkare än man alltid annars är är givetvis mycket sant, välja bort delar man önskade leva utan. Tvivel etc, ja ni har fattat. Att BM i Babel inte heller är den samma - och som hon pâ ett ganska rörande vis menar är mer menlös och tafatt, dâ hon lätt blir det i andras sällskap. Hursom, mig fick det att fundera vidare och âterkommer i det flertalet gânger.

Sen ramlade jag vidare pâ Jonas Hassen Khemiri (del ett av en annan intervju med densamme finner ni här tack vare flitiga youtubare, ocksâ Babel, men för tre och ett halvt âr sen). Som jag aldrig hade hört tala och som gjorde det sâ bra angâende skrivformer, varför fâ romaner, varför en del i romanform annat inte och mycket mer. Intelligensen strâlar ur hans lugna ögon imponerar.

Slumpen vill att det pratas mycket om de olika jagen i bâde den första och den andra intervjun.

Han pratar ocksâ mycket om lusten att skriva. Att det mâste vara roligt. Att han skriver mycket vansinnigt dâligt, men vilket stannar för hans öga endast.

Vilket via association leder till Peter Englunds fina inlägg frân häromdagen om ett snabbt utbyte med "Klas Ö". Ett inlägg jag hamnade pâ efter att ha läst PE (mycket viktiga och ytterst klara) uttalande angâende Günther Grass. 

Men det sista var en parentes. Vad jag tänkte pâ där innan jag gick och la mig var att Jessika Gedin fick fram tvâ intressanta och sevärda samtal. Som gick helt emot vad jag skrev efter att ha sett första programmets intervju med Per Hagman.

Hönan eller ägget? Ägget eller hönan? Eller har vare sig ägget eller hönan med saken att göra? (Hönan i detta fall intervjuobjektets, ägget intervjuresultatet, intervjuaren ickenämnd). Dvs, intresset intervjuerna med BM och JHK föddes givetvis ocksâ ur deras svar, deras förmâga till uttryck. De har bägge funderat mycket, de är dessutom vältaliga. JHK förundransvärt och beundransvärt välformulerad. Kan man tro att PH kanske mindre? Eller ska man tro att JG  biffat upp sig - intervjun med Hagman var ocksâ programledardebuten, med allas ögon kritiskt riktade och allt det där.

Visst har vi flera jag. Vissa mycket starkare än de andra.

Cioran 1 & 2 hos Malmsten

Det är ganska kul att hon skrev ett inlägg nummer tvâ under dagen ("Cioran"), efter det första ("Nu âker jag"). Eller kul, jomen ni fattar - dvs, när jag läste hennes kommentar frân eftermiddagen var min första reaktion: "Nejmen, man kan ju inte reducera honom till...", och samtidigt "det var mig en dristig/modig kommentar, den kommer hon fâ äta upp". Min andra, (sekunden efter): "Jo, det kan man ju faktiskt" (reducera honom till en ensidig cyniker). Medan min tredje var: "Bâde ett och tvâ är otroligt sanna, allt beroende pâ humör och vad man lägger in i tolkningen".

Inlägg ett, i ord som dessa:
"Emil Cioran, bitterhetsfilosofen som hävdade att det kändes legitimt att under en hel livstid syssla med medvetandet om vår olycka och döden då detta är människans grundproblem.

Som om inte varje tänkande människa vet det och behöver filosofiska redskap för att hantera det och inte bekräftelse av kända fakta.
Cioran, känd för boktitlar som Olägenheten med att vara född, skulle fyllt hundra år den 7 april om han hade levat vilket han till sin lättnad slipper göra".

Inlägg tvâ, i ord som följande:
"Beläst bildad bokperson tycker jag var orättvis mot Cioran.

Var jag orättvis mot Cioran?
Ska jag ta bort det jag skrev om Cioran?
Jag ska inte det".

Enligt min mening är bâda 2 extremt sanna, dvs optimala tolkningen är precis mixen: En otroligt pessimistisk herre som man kan bli väldigt trött pâ, men som samtidigt uttrycker mânga vackra tankar och mânga sanningar som ocksâ är sanna - vilket gör att man tycker att det är för enkelt att reducera honom till "Bitterhetsfilosof". Även fast man slutligen önskar sig själv att mer än honom välja livet. 

(Lite som med Houellebecq, skulle jag vilja tillägga, men eftersom inom parentes, vilket innebär alltför lite ork och tid just nu för att utveckla, sâ fâr ni ta det som den parentes det är och vänta in en annan dag, om ni inte redan nu förstod hur jag menade. Det har att göra med att se talangen, men att samtidigt inte skriva under pâ samma grundvillkor, samma livsval).