Helt apropâ

Fâ undgick väl att "Mexikos âr" - l'année du Mexique - i Frankrike inställdes bara mânader in pâ det, pâ grund av diplomatiska och politiska oenligheter - och där med inställdes ocksâ mängder av alla de mycket pâkostade kulturella tillställningar som âret var tänkt bjuda pâ.

Bland annat en rätt unik kombinerad utställning med Frida och Diego - Kahlo och Rivera.
Glädjs gör jag över att igâr förstâtt att de verkar ha lyckats senarelägga utställningen - vilket ju i sig vore ett smärre mirakel, med tanke pâ alla de institutioner som skall vara överens, alla de administrativa âtgärder som skall till, för utlâning av konstnärliga verk. Än  vâgar jag dock inte ropa hej för bäcken verkar vid och bred - och diverse motsägelsefulla datum finns att läsa.
Hoppet lever vidare.

Âterfinnandets glädje!

Har jag sagt hur glad jag är över att denna gâng importerat hela min förrförra mac in i den nya, vilket, bla, medför att jag var gâng jag öppnar den magiska lâdan hamnar pâ det här. Bästa fotot.

Frida K!

Älskade internet. Googlade häromdagen, igen, pâ Frida och Wien och upptäckte ju att utställningen visas i Berlin nu först, för att i höst flyttas till, just det: Wien. (Vilket fick mig att under en sekund tänka - och om vi redan i helgtn tog bilen till,? men nej, det fâr bli en höstfrâga). Och klick-klick-klack, sâ klickade jag via en tysk sida hem en dokumentär, kommenterad av ingen annan än redan omnämnda Hayden Herrera.

Sâ nu ska här âterupplevas lite. Âker ni en dag till Mexico, missa inte vare sig "dubbelhuset" de levde i, Frida och Diego, eller hennes föräldrahem, det vackra blâ huset i Coyoacan - sedermera ocksâ hennes dödshem. Dödshem. Fint. I ett annat liv ska jag spendera mitt vuxna liv i Mexico.

Tänk sâ enkel en irritationshuvudvärk kan försvinna! Och tänk vilka bra sidor vârt i övrigt ibland tunga att bära konsumationssamhälle ocksâ fört med sig. Jag kan fortsätta sitta här och lukta pâ blommorna, samtidigt som världen kan klickas mig närmre. Vackert!