Det blev inget mândagsquiz eftersom jag insâg att samtliga svensk- och engelskatalande böcker redan var lagda i lâdor - franska finns det fortfarande gott om i hyllorna, men det vore kanske inte lika förmedlingsbart just här.
Men. Sâ ramlade jag över det här, i stencilerad upplaga. Dâ kan man helt enkelt inte lâta bli. Sâ: Onsdagsquiz.
II
Ett ljuvt klockspel ljuder i Elis bröst
om aftonen,
dâ hans huvud sjunker mot den svarta kudden.
Ett blâtt villebrâd
förblöder sakta i törnesnâret.
Brunt och ensligt stâr där ett träd;
dess blâ frukter föllo ner.
Tecken och stjärnor
sjunka sakta i aftonens damm.
Bortomkullen har det blivit vinter.
Blâ druvor
dricka om natten den iskalla svetten
sopm rinner frân Elis kristalliska panna.
Ständigt tonar
vid svarta murar Guds ensamma vind.
Wow, en blogg med poesi av Georg Trakl! Här måste jag titta in oftare.
RépondreSupprimerVarmt välkommen hit, Lars, och så även fortsatt! Ja visst är det fint. Sebastien i drömmen, även den, inte sant?
RépondreSupprimerAch ja, Sebastian im Traum! Måste erkänna att jag bara gjort sporadiska försök att utmana min skoltyska och läsa Trakl på originalspråk. Som tur är finns på svenska Johannes Edfelts oerhört fina tolkningar, som framkallar nog så ljuvliga rysningar. Ja, det var från hans tolkningsvolym jag kände igen ”Elis”. Edfelt skrev för övrigt, säkert i samband med översättningsarbetet, en porträttdikt av Trakl, en glasklart klingande sonett. Den har kanske inte så mycket av Trakls suggestiva dunkelhet och ordmagi – Edfelt var ju mer den klara linjens man – men en fin dikt är det likväl. Så här går den:
RépondreSupprimerDe andra tycktes ta sitt liv för givet:
åt sin potatis hemvant, söp sin kål.
Jag var förvånad. Gåtfullt var mig livet,
förundransvärt var varje föremål:
de vita stenarna, man kunde plocka
vid stranden; ådernätet i min hand;
gökropen, sommardagens dova klocka;
skogsbrynets dunkel; ormens sicksackband.
Vad mindes kammarns möbler och tapeter?
Från fönstrets snökristaller steg musik,
eterisk som från främmande planeter.
Besynnerligast mänskorna! O, strömmen
av ansikten! En Kaspar Hauser lik
gick jag på Salzburgs gator som i drömmen –
Vad fint! Själv upptäckte jag Trakl på franska under komparativa litteraturstudier och kom sedan över den svenska översättningen när jag i min entusiasm över honom ville se vad som översatts till svenska (själv sitter jag dessvärre ej ens inne med skoltyska!)- och rysningarna du nämner framkallades på bägge de översatta språken. Lite som jag skrivit tidigare - sällan har svenska språket varit så vackert som i Gunnel Vallquists översättning av Proust. Mao är jag ej en absolut originalspråksförespråkare. All översättning misslyckas ej. För översättningsanekdotens skull var dessutom professorn som fick mig att upptäcka franskans Trakl mannen som ligger bakom den senaste franska översättningen av Pouchkines Eugen Onegin till franska - något jag kom fram till under Traklstudiernas gång och som jag beundrade honom redan innan upptäckten.
RépondreSupprimerVad trevligt att få minnas Trakl en lördagskväll!