Dagen i bilder eller "oväntat/bitterljuvt möte pâ en parkering"

Men ni vet, den vill inte gâ ur bilen. Ska vi âka hem nu?

Möte pâ en parkeringsplats. En grâ unge kommer hoppande mot en brunklädd unge. Kärlek uppstâr. Svârighet ocksâ att sätta sig i bilen och âka hem. Trâcklande inleds. Smâljug efter att ha satt den grâ ungen pâ gräsplätten framför bilen och den brunklädda i sin stol i bilen, övertygandes "att nu har den grâ gâtt hem sâ nu mâste vi âk..."...

Men vänta nu. Jomen, sâ är det ju. Den grâ ligger hoprullad pâ förarsätet. Hur gick nu detta till? Den brunklädda trixar sig snabbt ur sin stol och upp pâ passagerarsätet. Där trivs det ikapp, som tusan.

Han (inledningsvis smâtt rörd, en halvtimma senare tillbakahâllandes lätt irritation): Sâ, ska vi âka hem nu dâ hörrni?
Hon (ocksâ först rörd, sen pedagogisk, förstâendes sâ väl den där ögonblickliga kärleken): Först mâste den grâ ur bilen. Kom igen!
Lillan (förmanandes): Men ni vet, den vill inte gâ och jag vill inte att den ska gâ. Sâ. Ska vi âka hem nu dâ, hörrni?*


*här skall tilläggas att hon sedan i somras sâ snart hon sett en katt utbrustit "det där är min katt!", alternativt, frustrerat: "är det där min katt dâ?", samt att den där kärleken sâ sällan, sâ sällan, vad gäller katter är ömsesidig. Och att bästisen har en. Katt.