AH. Sista dagen innan friden imorgon. Fredag, arbetsdag här, idag, arbetsdag här.
Och eftersom tomten ändâ bara kommer under natten i detta land sâ bestämde vi oss för att hos oss är julen imorgon och därmed basta. Le réveillon blir imorgon kväll, också den. Det blir lugnast sâ.
Sâ vi fortsätter nu lugnt att andas in, ut, och sjunga: Tipp tapp tipp tapp tippetippetipptapp med en nyans av galenskap. Och i eftermiddag fâr det bli en tur att hämta in de sista klapparna, samt handla mat sâ det blir en réveillon i alla fall imorgon.
Hej!
24 déc. 2014
20 déc. 2014
Lugnet sänker sig
Lugnet sänker sig âter över det digitala hemmet.
En ser pâ fotboll. En ser pâ en monoton evighetsinstruktionsfilm om Minecraft och en njuter av att de övriga tu gör detta under tystnad. (Samt undrar stilla hur i h-e man kan se pâ en monoton evighetsinstruktionsfilm över Minecraft och i samma ögonblick lyfter födelsedagsbarnet av hörlurarna, strålar med ögon och nickar smackande: DET var intressant. Lângt, men intressant).
Rödvinet är uppkorkat. I ugnen stâr en improviserad potatis-, purjolök- och paltsternacksgratäng och puttrar med en massa grädde och parmesan.
Pâ något vis tror undertecknad att den här stundande julhelgen kan bli bra. (Med tanke pâ nedan nämnda längtan i plural). Tystnaden. Som den är välkommen.
(säger hon och fâr i samma ögonblick âter lust att lyssna till Devendras ljuva stämma).
En del av natten ägnades ât att besöka alla dessa sidobloggar man läser ibland, ni vet. Som finns i blogglistor hos bloggar man läst och som kanske försvunnit - och med dem de besöken. Det var trevligt.
För övrigt:
- Veckans mest sevärda dagens hos Piedistalen. Mycket fantasiframkallande.
- Det finast någon kanske sagt om mig, i vart fall pâ mycket länge, eller lât oss säga en sân där kommentar som fick mig att tänka till lite och bli glad över. Du lever mitt i steget. Dessutom ett av de fâ inlägg som genast fick mig att handla in råvaror för att försöka fâ till detsamma - se grytan! Bonus: glittrande snöfall som pricken pâ det hele. Tack Anna.
- Peppe drar âter mot väst. Det gör hon givetvis rätt i och hoppas det blir lika bra som sist. (Och hos vilken jag just fick mig ett skratt: "Bevisa att du inte är en robot", klickar i rutan "jag är inte en robot. Humor). Hennes bok är en bra julklappsbok.
Nattläsningen och ovan länkar fick mig att minnas en bloggtid med diverse tjingande och utmärkelser. Minns jag fick ett mos-körsbär att skicka vidare (ni vet cherry on the pie osv) och det var en bra bloggperiod.
 |
| Ni som undrar vad som pryder den öppna spisen som hemmets emblem kan fâ undra lite till. |
Rödvinet är uppkorkat. I ugnen stâr en improviserad potatis-, purjolök- och paltsternacksgratäng och puttrar med en massa grädde och parmesan.
Pâ något vis tror undertecknad att den här stundande julhelgen kan bli bra. (Med tanke pâ nedan nämnda längtan i plural). Tystnaden. Som den är välkommen.
(säger hon och fâr i samma ögonblick âter lust att lyssna till Devendras ljuva stämma).
En del av natten ägnades ât att besöka alla dessa sidobloggar man läser ibland, ni vet. Som finns i blogglistor hos bloggar man läst och som kanske försvunnit - och med dem de besöken. Det var trevligt.
För övrigt:
- Veckans mest sevärda dagens hos Piedistalen. Mycket fantasiframkallande.
- Det finast någon kanske sagt om mig, i vart fall pâ mycket länge, eller lât oss säga en sân där kommentar som fick mig att tänka till lite och bli glad över. Du lever mitt i steget. Dessutom ett av de fâ inlägg som genast fick mig att handla in råvaror för att försöka fâ till detsamma - se grytan! Bonus: glittrande snöfall som pricken pâ det hele. Tack Anna.
- Peppe drar âter mot väst. Det gör hon givetvis rätt i och hoppas det blir lika bra som sist. (Och hos vilken jag just fick mig ett skratt: "Bevisa att du inte är en robot", klickar i rutan "jag är inte en robot. Humor). Hennes bok är en bra julklappsbok.
Nattläsningen och ovan länkar fick mig att minnas en bloggtid med diverse tjingande och utmärkelser. Minns jag fick ett mos-körsbär att skicka vidare (ni vet cherry on the pie osv) och det var en bra bloggperiod.
Ni vet nätterna
När man bara vill komma ikapp sig själv.
Lyssna pâ vad man har att säga sig själv.
Önska att nattvaka inte innebar morgontrötthet dâ man vill vaka hela natten (men inte kan leva med trötthet mer än en morgonminut).
Just nu längtar jag efter:
1. Att läsa.
2. Att tala med min man.
3. Att röka en cigarett.
Men det skall väl inte vara sâ svârt att fâ till, säger ni?
1. Jo, säger jag.
2. Jo, säger jag.
3. Jo, säger jag.
Men inom kort blir det bättre.
Längtar efter:
1. Att tänka hela tankegângar, banor, runt, runt, runt, tills man blir lite allmänt stirrig och lätt onykter.
2. Att laga mat till en hög personer jag uppskattar.
3. Att se tre filmer efter varandra pâ bio (note to self: av samma regissör).
Men det skall väl inte vara sâ svârt att fâ till, säger ni?
1. Jo.
2. Jo.
3. Jo, stört. Omöjligt. Säger jag. Dâ 1) jag inte har tid, 2) inte har möjlighet, 3) inte bor i Paris med tillgâng till diverse retrospektiva tjosan sâ man kan se vad man vill och ÂH vad det är nästintill det enda jag saknar med att inte längre bo i Paris och ÂH vad det en gâng i kvartalet nyper mig i hjärteroten.
Ännu en nyttig pâminnelse till sig själv:
a) vi har varit här förr (i det mentala läget: nu har det varit lite för mycket och lite för lite plats för tänkande ett litet tag för länge).
b) vi har tagit oss ur det
c) se till att hitta en ny barnvakt för fan. (Vâr själavârderska, livsrädderska som följt oss sedan starten, eller i vart fall sedan en liten var tvâ och fyra âr framât har bytt stad för studier och vi har helt enkelt inte haft tiden att leta upp hennes efterföljare eller -följerska - och dâ visste jag ändâ under alla âr att hennes närvaro var det enda möjliga - utan henne hade jag/vi/alltet dött).
d) detta börjar likna en skiss pâ ... eh... nyârslöften inför 2015?????
Ni vet väl: det nya âret kommer (som alltid) bli än bättre än det som snart avslutas.
Allt skall klämmas in. Lätt är det inte, men gâr klart det skall gâ. Mitt motto sedan jag föddes.
Ovan avflagnade nagellack fâr illustrera det nattliga tänket. Foto taget i detta nu.
Nedan black beauty fâr illustrera ovan nämnda motto. Foto taget för nu snart arton timmar sedan. Ett drygt âr i vârt liv. När han gnyr dâ jag som ikväll skjöljer av honom tassarnas jordhölje i duschen skjöljer icke vatten men varma vâgor genom mig. Kanske den mest kärlekskranke sate jag stött pâ under jordelivet. (1) jord tvâ gânger i tvâ efter varandra följande meningar: rekord för denna blogg. 2) skjölja. Men hörrni? skriver man verkligen sâ? skj. Svenskan, världens konstigaste sprâk? i vart fall ett av dem. Fâr en annan att börja stamma mitt i natten).
Lyssna pâ vad man har att säga sig själv.
Önska att nattvaka inte innebar morgontrötthet dâ man vill vaka hela natten (men inte kan leva med trötthet mer än en morgonminut).
Just nu längtar jag efter:
1. Att läsa.
2. Att tala med min man.
3. Att röka en cigarett.
Men det skall väl inte vara sâ svârt att fâ till, säger ni?
1. Jo, säger jag.
2. Jo, säger jag.
3. Jo, säger jag.
Men inom kort blir det bättre.
Längtar efter:
1. Att tänka hela tankegângar, banor, runt, runt, runt, tills man blir lite allmänt stirrig och lätt onykter.
2. Att laga mat till en hög personer jag uppskattar.
3. Att se tre filmer efter varandra pâ bio (note to self: av samma regissör).
Men det skall väl inte vara sâ svârt att fâ till, säger ni?
1. Jo.
2. Jo.
3. Jo, stört. Omöjligt. Säger jag. Dâ 1) jag inte har tid, 2) inte har möjlighet, 3) inte bor i Paris med tillgâng till diverse retrospektiva tjosan sâ man kan se vad man vill och ÂH vad det är nästintill det enda jag saknar med att inte längre bo i Paris och ÂH vad det en gâng i kvartalet nyper mig i hjärteroten.
Ännu en nyttig pâminnelse till sig själv:
a) vi har varit här förr (i det mentala läget: nu har det varit lite för mycket och lite för lite plats för tänkande ett litet tag för länge).
b) vi har tagit oss ur det
c) se till att hitta en ny barnvakt för fan. (Vâr själavârderska, livsrädderska som följt oss sedan starten, eller i vart fall sedan en liten var tvâ och fyra âr framât har bytt stad för studier och vi har helt enkelt inte haft tiden att leta upp hennes efterföljare eller -följerska - och dâ visste jag ändâ under alla âr att hennes närvaro var det enda möjliga - utan henne hade jag/vi/alltet dött).
d) detta börjar likna en skiss pâ ... eh... nyârslöften inför 2015?????
Ni vet väl: det nya âret kommer (som alltid) bli än bättre än det som snart avslutas.
Allt skall klämmas in. Lätt är det inte, men gâr klart det skall gâ. Mitt motto sedan jag föddes.
Ovan avflagnade nagellack fâr illustrera det nattliga tänket. Foto taget i detta nu.
Nedan black beauty fâr illustrera ovan nämnda motto. Foto taget för nu snart arton timmar sedan. Ett drygt âr i vârt liv. När han gnyr dâ jag som ikväll skjöljer av honom tassarnas jordhölje i duschen skjöljer icke vatten men varma vâgor genom mig. Kanske den mest kärlekskranke sate jag stött pâ under jordelivet. (1) jord tvâ gânger i tvâ efter varandra följande meningar: rekord för denna blogg. 2) skjölja. Men hörrni? skriver man verkligen sâ? skj. Svenskan, världens konstigaste sprâk? i vart fall ett av dem. Fâr en annan att börja stamma mitt i natten).
19 déc. 2014
Throw back December (minnesanteckning).
För âtta âr sedan, 2006, slet vi dessa dagar som djur. Fysiskt. Drog ur spik. Lyfte ur gamla heltäckningsmattor. Lutade golv (ja! var till att luta golv! för att sedan olja dem!). Det hela i den nyinköpta lägenheten, i en helt ny stad - vi var fortfarande Parisbor, skulle sâ än vara i sex mânader, men for som tättingar de nästan trettio milen sâ snart det gick för att fixa. Vâr alldeles egna lägenhet. En helt ny stad, ett nytt liv - själv hade jag sagt upp mig för sjuttonde gângen, var mitt uppe i letande efter min egen ersättare, min chef lovade att snart skulle det vara klart. Vi sov nyârsnatten om elva dagar pâ enda golvet som ej var lutat. Pâ madrass. Inte en möbel var pâ plats, dock sovsäck.
Sâ blev det inte. Det blev inte den vi tänkte (som ersättare). Men jag fick ny chef som sex mânader senare skulle övertyga mig att stanna bara lite till. Att jag skulle lämna Paris? Spelade ingen roll. Jag skulle ju ändâ flyga och fara, i mycket vara min egen herre. Hur skulle jag kunna tacka nej?
Âret därpâ, 2007, hade jag hunnit säga upp mig igen. Bestämt för att öppna butik. Själva fixandet sköttes pâ kvällar och helger. Butiken öppnades, dessa dagar slet vi som djur. Första julöppnandet, vi öppnade butiken den 20 november och folk strömmade till dessa tvâ galningar som öppnat en vad sa ni? skandinavisk butik, med design?
Det blev nu inte sâ. Jag hade sagt upp mig, men samme chef kom med ännu ett förslag jag inte kunde tacka nej till. (De har varit mânga). Världens roligaste mix av fortsatt flygande och farande, men ocksâ jobb i Paris, pâ plats, ett jäklans projekt ocksâ det.
Âret gick. Och denna dag idag, 2008, hade vi alldeles nyligen blivit med bil. Höggravid hade jag förhandlat ned priset pâ den fantastiskt fula gröna kombi som än idag är vâr (tips till ickeförhandlare - bli gravida - inte en käft kan stâ emot er). Dagen just idag gick jag och tänkte att men för fan. Kom igen nu dâ Lillo. Fyra dagar över tiden, fem är max här i landet och satte det inte igâng sig självt sâ skulle det bli igângsatt. Skam den som ger sig. Strax efter midnatt sattes det igâng helt av sig självt. Imorgon sâg en nyanländ flicka dagern.
Âret därpâ, 2009. Vi har precis hittat vârat livs lägenhet. I det medeltida kvarteret frân vilket ingen flyttar. Vilket gör att man där ingen lägenhet finner. Men vi, ja: En vacker dag drömmer jag mig bort bland bostadsannonser, sätter kaffet i halsen, ringer mannen i mitt liv och hastlar ur mig att jag bokar möte efter lunch, vi ses där. Efter fem minuter inne i vâningen vet vi att den mâste bli vâr, vilket den alltsâ blir. Och just dessa dagar har vi precis flyttat, jag jobbar hela jul och nyâr med mitt andra jobb samtidigt som jag hjälper till i butiken pâ helgerna. Den lilla ser vi inte mycket av men hon är för liten för att riktigt veta om det.
Tvâ âr senare. 2011. Har âter sagt upp mig. För andra gângen till min nye arbetsgivare, de som köpte upp den gamla. Denna gâng styr jag. Det är oâterkalleligt. Jag har förhandlat till mig att fâ tvâ veckors ledigt för att hjälpa till med det egna företaget vars näthandel dragit igâng sâ det förslâr. Vi sliter som djur. Packar, säger hej hej vill ni ha det inslaget i paket? för sista âret nâgonsin, springer till posten med paket, om tvâ mânader slutar jag mitt arbete, frân och med nu skall jag vara i nya hemstaden permanent, har ägnat sex âr ât att främst flyga och fara.
Vi vet inte dâ att redan under vâren kommer allt dra igâng trehundra gânger snabbare, vi som tänkte att nu kommer vi fâ ett trevligt liv och lugnt ta hand om företaget fick istället anställa och allt det som kommer med det. Vi vet inte heller att vi bara fyra mânader senare kommer ramla pâ Huset. Eller ramlar pâ... man ramlar sällan pâ, sâ ej heller här. Vi sökte upp det lika mycket som Huset sökte upp oss.
Hur som. 2012. Detta är dagen före vi äntligen efter mânaders väntan skall gâ och skriva pâ köpet. Imorgon är det vârat. Pâ Lillos födelsedag, dessutom, finare kunde det inte bli.
Vi sliter som djur. Arbetar, har redan börjat gâ igâng i törnrosas snârskog som omhuldar huset. Mängder av timmar skall där ägnas. Nya gamla äckliga heltäckningsmattor skall slitas ut. Träd skall tas ned. Golv läggas om, fönster isoleras.
I februari, strax före vâra första övernattningar i Huset - vi lever första delen av 2012 mellan stadslägenhet och Huset - kommer min systerdotter insjukna. Vi kommer hela vâren ha svârt att förstâ vad som händer där vi stâr och eldar ute pâ fältet. Sommaren ägnas mellan förtvivlan och önsketänkande. Ägnas i Huset. I september tar vi beslutet pâ tre röda att allt mâste läggas om i livet, vi flyttar, vi byter Lillos skola, vi tänker om hela upplägget.
Just ikväll, dâ, 2013, har vi alldeles nyligen anlänt till Sverige, efter en tre dagars resa upp, i sällskap av vâr nyvunne vän hundvalpen. Imorgon, âter Lillos födelsedag, skall min systerdotter begravas. Lillo vet inte att det är hennes födelsedag, vi har under resans gâng lyckats fixa och trixa med datum som man ännu kan när man reser mellan länder, mellan identiteter, med en femâring. Imorgon, dâ, kommer vara en av de konstigaste dagar jag upplevt. Men julhelgen därefter samtidigt en tacksamhetens helg, tacksamheten över att se att de tre övriga överlevt med mänskligheten i behâll.
Ikväll. Imorgon, dâ har vi en sexâring här. I âr hade det varit omöjligt att fixa och trixa om nâgra datum. Vi sliter som djur. Imorse slog det mig att fan, det är ju sista skoldagen, vi är ju redan fredag, upp vänner, snabbköpet öppnar halv nio, skolan stänger kvart över, vi hinner, är det bâde godispâsar OCH târta som gäller att ha med säger du? rivstart ât alla hâll.
Vi har sedan i september hunnit flytta ut hela butiken hit, sälja lokalen, byta anställda, just byta betalningssystem mitt under julvärstamânaden, detta är veckan dâ jag börjar glömma koder, telefoner, nycklar överallt, tänker att pâ söndag och därefter pâ onsdag kväll - dâ kommer allt kännas bättre. Idag sa en skrattande person i telefon när vi talades vid pâ engelska att det var roligt att jag var svenska dâ jag bröt pâ franska när jag talade engelska. Har du växt upp i Frankrike? Nej. Men jag kom tidigt och har bott här länge. För just det. Just dessa dagar, för nitton âr sedan, var det bara knappa tre mânader innan jag över en helg skulle bestämma mig för att Paris fick det bli. Inte Stockholm, inte Washington, men Paris.
Livet innehâller sâ mycket. Sâ mycket vi kan styra över, sâ mycket annat vi bara kan glida med pâ och hâlla i hatten när det blâser som värst, som en gammal kollega sa till mig när jag satt och grät, utmattad, över alla jävla siffror jag var tvungen att behärska, dâ.
Hâlla i hatten när det blâser som värst. Slita som djur. Och ha roligt som fan.
Det är vad jag önskar er alla inför detta âr som kommer. En liten julhälsning före jul, sig, en kväll som för alltid alla âr framöver och lât oss hoppas de blir mânga kommer vara en kväll med ett mycket speciellt datum.
Sâ blev det inte. Det blev inte den vi tänkte (som ersättare). Men jag fick ny chef som sex mânader senare skulle övertyga mig att stanna bara lite till. Att jag skulle lämna Paris? Spelade ingen roll. Jag skulle ju ändâ flyga och fara, i mycket vara min egen herre. Hur skulle jag kunna tacka nej?
Âret därpâ, 2007, hade jag hunnit säga upp mig igen. Bestämt för att öppna butik. Själva fixandet sköttes pâ kvällar och helger. Butiken öppnades, dessa dagar slet vi som djur. Första julöppnandet, vi öppnade butiken den 20 november och folk strömmade till dessa tvâ galningar som öppnat en vad sa ni? skandinavisk butik, med design?
Det blev nu inte sâ. Jag hade sagt upp mig, men samme chef kom med ännu ett förslag jag inte kunde tacka nej till. (De har varit mânga). Världens roligaste mix av fortsatt flygande och farande, men ocksâ jobb i Paris, pâ plats, ett jäklans projekt ocksâ det.
Âret gick. Och denna dag idag, 2008, hade vi alldeles nyligen blivit med bil. Höggravid hade jag förhandlat ned priset pâ den fantastiskt fula gröna kombi som än idag är vâr (tips till ickeförhandlare - bli gravida - inte en käft kan stâ emot er). Dagen just idag gick jag och tänkte att men för fan. Kom igen nu dâ Lillo. Fyra dagar över tiden, fem är max här i landet och satte det inte igâng sig självt sâ skulle det bli igângsatt. Skam den som ger sig. Strax efter midnatt sattes det igâng helt av sig självt. Imorgon sâg en nyanländ flicka dagern.
Âret därpâ, 2009. Vi har precis hittat vârat livs lägenhet. I det medeltida kvarteret frân vilket ingen flyttar. Vilket gör att man där ingen lägenhet finner. Men vi, ja: En vacker dag drömmer jag mig bort bland bostadsannonser, sätter kaffet i halsen, ringer mannen i mitt liv och hastlar ur mig att jag bokar möte efter lunch, vi ses där. Efter fem minuter inne i vâningen vet vi att den mâste bli vâr, vilket den alltsâ blir. Och just dessa dagar har vi precis flyttat, jag jobbar hela jul och nyâr med mitt andra jobb samtidigt som jag hjälper till i butiken pâ helgerna. Den lilla ser vi inte mycket av men hon är för liten för att riktigt veta om det.
Tvâ âr senare. 2011. Har âter sagt upp mig. För andra gângen till min nye arbetsgivare, de som köpte upp den gamla. Denna gâng styr jag. Det är oâterkalleligt. Jag har förhandlat till mig att fâ tvâ veckors ledigt för att hjälpa till med det egna företaget vars näthandel dragit igâng sâ det förslâr. Vi sliter som djur. Packar, säger hej hej vill ni ha det inslaget i paket? för sista âret nâgonsin, springer till posten med paket, om tvâ mânader slutar jag mitt arbete, frân och med nu skall jag vara i nya hemstaden permanent, har ägnat sex âr ât att främst flyga och fara.
Vi vet inte dâ att redan under vâren kommer allt dra igâng trehundra gânger snabbare, vi som tänkte att nu kommer vi fâ ett trevligt liv och lugnt ta hand om företaget fick istället anställa och allt det som kommer med det. Vi vet inte heller att vi bara fyra mânader senare kommer ramla pâ Huset. Eller ramlar pâ... man ramlar sällan pâ, sâ ej heller här. Vi sökte upp det lika mycket som Huset sökte upp oss.
Hur som. 2012. Detta är dagen före vi äntligen efter mânaders väntan skall gâ och skriva pâ köpet. Imorgon är det vârat. Pâ Lillos födelsedag, dessutom, finare kunde det inte bli.
Vi sliter som djur. Arbetar, har redan börjat gâ igâng i törnrosas snârskog som omhuldar huset. Mängder av timmar skall där ägnas. Nya gamla äckliga heltäckningsmattor skall slitas ut. Träd skall tas ned. Golv läggas om, fönster isoleras.
I februari, strax före vâra första övernattningar i Huset - vi lever första delen av 2012 mellan stadslägenhet och Huset - kommer min systerdotter insjukna. Vi kommer hela vâren ha svârt att förstâ vad som händer där vi stâr och eldar ute pâ fältet. Sommaren ägnas mellan förtvivlan och önsketänkande. Ägnas i Huset. I september tar vi beslutet pâ tre röda att allt mâste läggas om i livet, vi flyttar, vi byter Lillos skola, vi tänker om hela upplägget.
Just ikväll, dâ, 2013, har vi alldeles nyligen anlänt till Sverige, efter en tre dagars resa upp, i sällskap av vâr nyvunne vän hundvalpen. Imorgon, âter Lillos födelsedag, skall min systerdotter begravas. Lillo vet inte att det är hennes födelsedag, vi har under resans gâng lyckats fixa och trixa med datum som man ännu kan när man reser mellan länder, mellan identiteter, med en femâring. Imorgon, dâ, kommer vara en av de konstigaste dagar jag upplevt. Men julhelgen därefter samtidigt en tacksamhetens helg, tacksamheten över att se att de tre övriga överlevt med mänskligheten i behâll.
Ikväll. Imorgon, dâ har vi en sexâring här. I âr hade det varit omöjligt att fixa och trixa om nâgra datum. Vi sliter som djur. Imorse slog det mig att fan, det är ju sista skoldagen, vi är ju redan fredag, upp vänner, snabbköpet öppnar halv nio, skolan stänger kvart över, vi hinner, är det bâde godispâsar OCH târta som gäller att ha med säger du? rivstart ât alla hâll.
Vi har sedan i september hunnit flytta ut hela butiken hit, sälja lokalen, byta anställda, just byta betalningssystem mitt under julvärstamânaden, detta är veckan dâ jag börjar glömma koder, telefoner, nycklar överallt, tänker att pâ söndag och därefter pâ onsdag kväll - dâ kommer allt kännas bättre. Idag sa en skrattande person i telefon när vi talades vid pâ engelska att det var roligt att jag var svenska dâ jag bröt pâ franska när jag talade engelska. Har du växt upp i Frankrike? Nej. Men jag kom tidigt och har bott här länge. För just det. Just dessa dagar, för nitton âr sedan, var det bara knappa tre mânader innan jag över en helg skulle bestämma mig för att Paris fick det bli. Inte Stockholm, inte Washington, men Paris.
Livet innehâller sâ mycket. Sâ mycket vi kan styra över, sâ mycket annat vi bara kan glida med pâ och hâlla i hatten när det blâser som värst, som en gammal kollega sa till mig när jag satt och grät, utmattad, över alla jävla siffror jag var tvungen att behärska, dâ.
Hâlla i hatten när det blâser som värst. Slita som djur. Och ha roligt som fan.
Det är vad jag önskar er alla inför detta âr som kommer. En liten julhälsning före jul, sig, en kväll som för alltid alla âr framöver och lât oss hoppas de blir mânga kommer vara en kväll med ett mycket speciellt datum.
14 déc. 2014
Twittriga dagar
Dagar som dessa blir det mer twittrande än bloggande - med twittrande menas för all del främst läsning av länkar som jag där finner etc.
Dagar som dessa med lite tid, denna vecka har varit sanslös. Avslutades med en sömnlös natt fredag till lördag dâ jag tillslut gick upp och jobbade av en del mellan 02 och 05 - enda sättet att fâ ro i huvudet som annars ändâ bara lâg där och försökte minnas allt jag inte fick glömma dagen därpå (ytterst onödig sysselsättning, för övrigt, bättre dâ, insåg jag efter en timma, att gâ upp och göra det där jag inte fick glömma sâ slapp jag minnas det och sâ vidare). Vaknade trött men mycket gladare och lugnare någon timma senare - i grâtmildhetens mod. Som alltid när man haft en stresstopp, tagit sig ned för den, samt sovit för lite.
Det är samtidigt dagar jag tycker om. Târögdhet inför dimma. Hjärtsmältning över ett glas vin.
Och igår eftermiddag och kväll satt jag och tog itu med det administrativa som - som alltid - kommit efter. Finns det något jag hatar mest sâ är det dâ papper. Igâr kom jag pâ enda sättet att göra det övervinnligt och, faktiskt, hör och häpna, nästan - trevligt.
Râd för att göra övervinnligt hatobjektet administrativt arbete - Minnesanteckning att noga spara:
1) En bekväm fâtölj
2) Ett glas vin, helst gott.
3) Devendra Banhart!
Att jag inte tänkt pâ Devendra tidigare! perfekta sällskapet (och perfekta namnet!), sätter jaget som slår bakut i gungning!
Skulle för övrigt kunna äta upp denna röst (och denne man). Santa Maria de Feira.
Für Hildegard von Bingen.
Little yellow spider.
Dagar som dessa med lite tid, denna vecka har varit sanslös. Avslutades med en sömnlös natt fredag till lördag dâ jag tillslut gick upp och jobbade av en del mellan 02 och 05 - enda sättet att fâ ro i huvudet som annars ändâ bara lâg där och försökte minnas allt jag inte fick glömma dagen därpå (ytterst onödig sysselsättning, för övrigt, bättre dâ, insåg jag efter en timma, att gâ upp och göra det där jag inte fick glömma sâ slapp jag minnas det och sâ vidare). Vaknade trött men mycket gladare och lugnare någon timma senare - i grâtmildhetens mod. Som alltid när man haft en stresstopp, tagit sig ned för den, samt sovit för lite.
Det är samtidigt dagar jag tycker om. Târögdhet inför dimma. Hjärtsmältning över ett glas vin.
Och igår eftermiddag och kväll satt jag och tog itu med det administrativa som - som alltid - kommit efter. Finns det något jag hatar mest sâ är det dâ papper. Igâr kom jag pâ enda sättet att göra det övervinnligt och, faktiskt, hör och häpna, nästan - trevligt.
Râd för att göra övervinnligt hatobjektet administrativt arbete - Minnesanteckning att noga spara:
1) En bekväm fâtölj
2) Ett glas vin, helst gott.
3) Devendra Banhart!
Att jag inte tänkt pâ Devendra tidigare! perfekta sällskapet (och perfekta namnet!), sätter jaget som slår bakut i gungning!
Skulle för övrigt kunna äta upp denna röst (och denne man). Santa Maria de Feira.
Für Hildegard von Bingen.
Och som godnattsâng till er alla, den lite lättsammare: I feel just like a child!
10 déc. 2014
Dialog
Lillo: Men varför sa dom stora att dom var alltså gâer?
Hon: ...koka kittelen full... Va?!
Lillo: Varför sa dom stora att dom var alltså gâer?!
Hon: Vilka stora?
Lillo: Amen âh!!! dom!
Hon: ?
Lillo: men i filmen?
Hon: Vilken film? vi måste sova nu...
Lillo (som kämpar med svenskan): Amen dom stora i filmen! Som är varje dag! Pâ datorn. Som jagar barnen.
Hon: Julkalendern?
Lillo (argt): JAA.
Hon: Men vilka stora?
Lillo: Som vill hitta skatten. Som bor i tält.
Hon: Okej dâ är jag med. Men, vaddâ. Att dom var alltså gâ?
Lillo (argt): JA.
Hon: Kan du försöka förklara lite mer, jag vet inte... När sa de det dâ?
Lillo (kämpar med frustrationstârarna).
Hon: (letar förtvivlat i minnet): ... ah! du menar att de sa att de var arkeologer!
Lillo: Ja! Men jag sa ju det. Varför sa dom det?
Hon: ...koka kittelen full... Va?!
Lillo: Varför sa dom stora att dom var alltså gâer?!
Hon: Vilka stora?
Lillo: Amen âh!!! dom!
Hon: ?
Lillo: men i filmen?
Hon: Vilken film? vi måste sova nu...
Lillo (som kämpar med svenskan): Amen dom stora i filmen! Som är varje dag! Pâ datorn. Som jagar barnen.
Hon: Julkalendern?
Lillo (argt): JAA.
Hon: Men vilka stora?
Lillo: Som vill hitta skatten. Som bor i tält.
Hon: Okej dâ är jag med. Men, vaddâ. Att dom var alltså gâ?
Lillo (argt): JA.
Hon: Kan du försöka förklara lite mer, jag vet inte... När sa de det dâ?
Lillo (kämpar med frustrationstârarna).
Hon: (letar förtvivlat i minnet): ... ah! du menar att de sa att de var arkeologer!
Lillo: Ja! Men jag sa ju det. Varför sa dom det?
9 déc. 2014
Dagar och böcker, Dagobert.
Helgen ägnades ât böckerna. Igen. Tre helger i rad har jag trott att jag skulle fâtt ordning pâ det, dem, bokhyllorna. I helgen insåg vi att vi borde satt i en hylla mer per hyllspalt för att fâ in allt. Sagt och gjort. Sa jag. Och högg in. En halv dag senare var det klart. Och det var bara att bita ihop.
Detta med bokordning.
Nu är det ordnat per: land. Förlât fel: efter Sprâk. Och inom språket alfabetisk ordning. Enda som fungerar i detta hem. Och älskar det.
Oväntade trevligheter med bokordnande: Alla minnen (redan nämnda). Alla tankar och knastankar.
- Âh! Vad trevligt och vilken ära för Zadie Smith att nästan fâ vara granne med Shakespear!
- Âh. Ja!! Nerval hamnar längst upp istället för längst ned!!
(se denna scen framför er: ÄNTLIGEN har hon fâtt ordning pâ de finländska, de franska fram till S, dâ hon finner en hel packlâre med franska författare pâ M! Bara att flytta om. Och sâ vidare, och sâ vidare).
(eller se denna scen framför er: Nu är de franska nästan över. Helvetes jävlar. Islänningarna. De ska ju in just före italienarna, vilket innebär att det. Bara är att flytta om).
- Âh, vad skönt att det är några emellan Garcia Marquez och Vargas Llosa. Ärkefiender skall inte behöva stâ rygg i rygg ens här.
- Tournier blir minsann en värdig hyllkamrat till Chrétien de Troies. Och Rolandssângen fâr ta sällskap med Chrétien, samt de andra gamla franska anonyma.
Vidare: Skulle man se till antal upptagna hyllspaltdecimeter borde nedan fâtt Nobel:
- Lagerlöf, Selma
- Vargas Llosa, Mario
- Bolano Roberto
- Chrétien de Troies
- Proust
- Nietzche
- Montaigne
Vidare. Alla dessa Virginia Woolf. Som sâ mânga fallit mig ur händerna (ja jag vet. Kanske fel tidpunkt, ofta. Kanske ej). Eller alla dessa Paul Auster??????????? (som ingen av oss tagit oss verkligt igenom, varför denna tjurskallighet?). Och antalet andra. Borde lägga upp en lista här. Kandre (fixar ej). Enquist (tyckte om Blanche och Marie).
Samt några till. Trevligt nog har ju flertalet av dem redan fâtt det, alternativt var redan döda dâ det begav sig.
Vi har en julgran också!! Med blinkande ljus!! (???????). Samt trehundra hyacinter!
Detta med bokordning.
Nu är det ordnat per: land. Förlât fel: efter Sprâk. Och inom språket alfabetisk ordning. Enda som fungerar i detta hem. Och älskar det.
Oväntade trevligheter med bokordnande: Alla minnen (redan nämnda). Alla tankar och knastankar.
- Âh! Vad trevligt och vilken ära för Zadie Smith att nästan fâ vara granne med Shakespear!
- Âh. Ja!! Nerval hamnar längst upp istället för längst ned!!
(se denna scen framför er: ÄNTLIGEN har hon fâtt ordning pâ de finländska, de franska fram till S, dâ hon finner en hel packlâre med franska författare pâ M! Bara att flytta om. Och sâ vidare, och sâ vidare).
(eller se denna scen framför er: Nu är de franska nästan över. Helvetes jävlar. Islänningarna. De ska ju in just före italienarna, vilket innebär att det. Bara är att flytta om).
- Âh, vad skönt att det är några emellan Garcia Marquez och Vargas Llosa. Ärkefiender skall inte behöva stâ rygg i rygg ens här.
- Tournier blir minsann en värdig hyllkamrat till Chrétien de Troies. Och Rolandssângen fâr ta sällskap med Chrétien, samt de andra gamla franska anonyma.
Vidare: Skulle man se till antal upptagna hyllspaltdecimeter borde nedan fâtt Nobel:
- Lagerlöf, Selma
- Vargas Llosa, Mario
- Bolano Roberto
- Chrétien de Troies
- Proust
- Nietzche
- Montaigne
Vidare. Alla dessa Virginia Woolf. Som sâ mânga fallit mig ur händerna (ja jag vet. Kanske fel tidpunkt, ofta. Kanske ej). Eller alla dessa Paul Auster??????????? (som ingen av oss tagit oss verkligt igenom, varför denna tjurskallighet?). Och antalet andra. Borde lägga upp en lista här. Kandre (fixar ej). Enquist (tyckte om Blanche och Marie).
Samt några till. Trevligt nog har ju flertalet av dem redan fâtt det, alternativt var redan döda dâ det begav sig.
Vi har en julgran också!! Med blinkande ljus!! (???????). Samt trehundra hyacinter!
3 déc. 2014
Dagens scen
Dagarna ser just nu ut sâ här.
- Upp och hoppa!
- Ät fort!
- Försten till bilen!
- Sisten till badrummet.
Imorse:
Hon: Lillo, vi måste hjälpas ât pâ morgonen - jag är lika urkass som du pâ att komma i tid, det här gâr inte. Nu kommer du komma sist in i klassrummet, det är väl inte roligt att komma försent?
Lillo: tittar ut genom fönstret - tappar förstrött medhavd morgonsmörgâs upp och ned pâ knät.
Hon (med en suck): Arrrrgh.
Lillo (bestämt): Men det är väl ändâ inte världens undergång om man kommer lite försent eller om man fâr lite smör pâ byxorna?
Hon: Nehej du. Och vad menar du är världens undergång dâ?
Lillo: Om man dör till exempel, eller om alla dör, eller om allt förstörs sâ allt bara försvinner.
Hon: Hmpf.
(...).
(Sâdan herre sâdan hund, eller hur var det?)
- Upp och hoppa!
- Ät fort!
- Försten till bilen!
- Sisten till badrummet.
Imorse:
Hon: Lillo, vi måste hjälpas ât pâ morgonen - jag är lika urkass som du pâ att komma i tid, det här gâr inte. Nu kommer du komma sist in i klassrummet, det är väl inte roligt att komma försent?
Lillo: tittar ut genom fönstret - tappar förstrött medhavd morgonsmörgâs upp och ned pâ knät.
Hon (med en suck): Arrrrgh.
Lillo (bestämt): Men det är väl ändâ inte världens undergång om man kommer lite försent eller om man fâr lite smör pâ byxorna?
Hon: Nehej du. Och vad menar du är världens undergång dâ?
Lillo: Om man dör till exempel, eller om alla dör, eller om allt förstörs sâ allt bara försvinner.
Hon: Hmpf.
(...).
(Sâdan herre sâdan hund, eller hur var det?)
1 déc. 2014
Med tanke pâ några av nedan inlägg - note to self.
Närhelst brist pâ hâg infinner sig.
1. Ordna med böckerna.
2. Tipsa om böcker.
3. Se/lyssna till föredrag/Läs om språk, dess historia, gärna historisk fonetik.
Det är väl tusan att man glömmer sâ lätt.
Likt man var gâng man âter springer undrar varför man inte gjorde DET sist.
Den mänskliga hjärnan är sin egens värste fiende, eller hur var det?
(Likt den med hjälp av liknande anteckningar sâ lätt istället blir ens bäste vän, right?).
1. Ordna med böckerna.
2. Tipsa om böcker.
3. Se/lyssna till föredrag/Läs om språk, dess historia, gärna historisk fonetik.
Det är väl tusan att man glömmer sâ lätt.
Likt man var gâng man âter springer undrar varför man inte gjorde DET sist.
Den mänskliga hjärnan är sin egens värste fiende, eller hur var det?
(Likt den med hjälp av liknande anteckningar sâ lätt istället blir ens bäste vän, right?).
Bästa inspirationen!
Fâ saker gör mig pâ lika gott humör som att rekommendera böcker, dâ detta medför åminnelse om det som var, stunder man smält med högsta möjliga nöje.
Energin kommer ögonblickligen âter - och det gjorde den ju nu, efter att Sofia utlyst tips.
Mina utan att tänka efter utan snarare endast genom att lâta det undermedvetnas forsande styra tangentbordet blev:
Ja! Kanske min favoritsysselsättning? (rekommendera böcker). Snabbt, utan att fundera, och utan inbördes ordning dâ vi förstâr att behovet är brådskande (och med tanke pâ vilka du just nappat pâ): Ferdydurke av Gombrowicz (sâ vass, vågad och rolig)! Proust (svenska översättningen är fantastisk, men du har möjligen redan läst honom - annars har du ljuvliga dagar, veckor, månader framför dig, lättläst, underbart språk, omgivningar etc). Nutida : Bolano (som jag kan tjata hâl i huvudet pâ folk om). Hans noveller - vet ej om alla är översatta till svenska dock ? - är en bra början om man inte annat läst - och om man dessutom läser under transportsträckor - samt att hans 2666 = nutidens mästerverk nummer 1 - likt Dostojevskis tegelstenar tillhör denna den goda litteraturens lättlästa sidvändare (sânt upplägg!).
Nabokovs Ada or the Ardor! Efter den undrar man igen hur man kan skriva mer entusiastiskt, sexigt, intrigigt (?) och samtidigt oerhört intelligent/intellektuellt (den perfekta blandningen?). Bockfesten ! av Vargas Llosa. Eller mina kanske favoriter av densamme även om officiellt minor: Till styvmoderns lov + dennes fortsättning Don Rigobertos anteckningsböcker - något säger mig att du skulle njuta av bägge lika mycket som jag.
Samt Richard Ford. Läser själv just nu Syndernas mångfald (novellsamling) - plöjde hans Löpeld med högsta nöje förra hösten (som du säger - vissa romaner tillhör vissa årstider - förresten med tanke pâ detta tillägg kanske jag skulle senarelägga Proust - förmodligen mer vâr och sommar än höst...!).
allt gott, H.
Vad skulle ni rekommendera i detta nu?
Mâhända har vi redan utfört uppgiften här men:
1. det var längesen
2. nytillkomna fâr mer än gärna säga sitt i saken
3. jag är utomordentligt säker pâ att samtliga har nyblivna favoriter att lägga till "sedan" det fjärran "sist".
Själv fâr jag återkomma med uppdatering av vâra nya bokhyllor som nu snart är fyllda som sig bör av alla böcker som forslats hitåt â det senaste. Ännu en Mycket uppiggande sysselsättning (mindre springandet i trappor med tunga lâdor än själva ordnandet).
I övrigt. Musinvasion.
Här räknas det kadaver var morgon sedan tvâ morgnar.
Än sâ länge är vi uppe i 3. (Morgon 1: 2 av 5 fällor fyllda. Morgon 2: 1 av 4 fällor fyllda. Tre laxar i en laxask).
Slutet pâ månaden fâr vi förhoppningsvis ge er summa summarum.
(Herregud, hur skall jag Nu kunna sova).
Energin kommer ögonblickligen âter - och det gjorde den ju nu, efter att Sofia utlyst tips.
Mina utan att tänka efter utan snarare endast genom att lâta det undermedvetnas forsande styra tangentbordet blev:
Ja! Kanske min favoritsysselsättning? (rekommendera böcker). Snabbt, utan att fundera, och utan inbördes ordning dâ vi förstâr att behovet är brådskande (och med tanke pâ vilka du just nappat pâ): Ferdydurke av Gombrowicz (sâ vass, vågad och rolig)! Proust (svenska översättningen är fantastisk, men du har möjligen redan läst honom - annars har du ljuvliga dagar, veckor, månader framför dig, lättläst, underbart språk, omgivningar etc). Nutida : Bolano (som jag kan tjata hâl i huvudet pâ folk om). Hans noveller - vet ej om alla är översatta till svenska dock ? - är en bra början om man inte annat läst - och om man dessutom läser under transportsträckor - samt att hans 2666 = nutidens mästerverk nummer 1 - likt Dostojevskis tegelstenar tillhör denna den goda litteraturens lättlästa sidvändare (sânt upplägg!).
Nabokovs Ada or the Ardor! Efter den undrar man igen hur man kan skriva mer entusiastiskt, sexigt, intrigigt (?) och samtidigt oerhört intelligent/intellektuellt (den perfekta blandningen?). Bockfesten ! av Vargas Llosa. Eller mina kanske favoriter av densamme även om officiellt minor: Till styvmoderns lov + dennes fortsättning Don Rigobertos anteckningsböcker - något säger mig att du skulle njuta av bägge lika mycket som jag.
Samt Richard Ford. Läser själv just nu Syndernas mångfald (novellsamling) - plöjde hans Löpeld med högsta nöje förra hösten (som du säger - vissa romaner tillhör vissa årstider - förresten med tanke pâ detta tillägg kanske jag skulle senarelägga Proust - förmodligen mer vâr och sommar än höst...!).
allt gott, H.
Vad skulle ni rekommendera i detta nu?
Mâhända har vi redan utfört uppgiften här men:
1. det var längesen
2. nytillkomna fâr mer än gärna säga sitt i saken
3. jag är utomordentligt säker pâ att samtliga har nyblivna favoriter att lägga till "sedan" det fjärran "sist".
Själv fâr jag återkomma med uppdatering av vâra nya bokhyllor som nu snart är fyllda som sig bör av alla böcker som forslats hitåt â det senaste. Ännu en Mycket uppiggande sysselsättning (mindre springandet i trappor med tunga lâdor än själva ordnandet).
I övrigt. Musinvasion.
Här räknas det kadaver var morgon sedan tvâ morgnar.
Än sâ länge är vi uppe i 3. (Morgon 1: 2 av 5 fällor fyllda. Morgon 2: 1 av 4 fällor fyllda. Tre laxar i en laxask).
Slutet pâ månaden fâr vi förhoppningsvis ge er summa summarum.
(Herregud, hur skall jag Nu kunna sova).
Inscription à :
Articles (Atom)