Cannabis

"Cannabis blir alltmer den vanligaste drogen", skriver DN.

Frân skolan minns jag främst pekpinnar - att det där ej är bra. Pekpinnar är aldrig särskilt effektiva.
I Frankrike rökte "alla" cannabis, det var slâende för en ung svenskas ögon, och alla dessa argument att det inte var värre än en öl. Ungefär.

Pâ senare tid har jag av olika anledningar kommit mycket nära tvâ fall av schizofreni. Läkarna är oense om mycket, men en faktor är de rörande överens om - cannabis roll i utvecklingen av sjukdomen. Som den utlösande faktorn, hur, cannabis förutan, sjukdomen skulle legat latent.

Grav schizofreni är ett helvete, de handlingar den sjuke riskerar begâ, förskräckliga. I ett av fallen handlar det om misshandel av de allra närmaste (i den lânga raden av misshandlar). I det andra, ett mord. Resultat, medicinering tills döddagar. Den medicinerade, en zombie. Den mördade, ytterst död. De misshandlade, märkta för livet. Och familjerna runtomkring kan bara se pâ, hoppas pâ det bästa, stötta varandra.

Det om nâgot, schizofreni som pekpinne, tycks mig hittills mycket outtalat, i ett västeuropeiskt samhälle där schizofrenin har en stadig framfart (5% av befolkningen i Frankrike, det är en hög procent).
Att gâ in pâ detaljer om schizofreni som sjukdom, om dess medicinering, om dess karaktär av evig âtervändsgränd, torde vara ytterst effektivt.