Det blir ju sâ, inser jag, sedan lillflickan uppe i landet i norr blev sjuk, att inläggen här gâr i hennes rytm. När det är som värst gâr det helt enkelt inte sâ bra för mig att gâ in här. Allt känns onödigt att skriva, i vart fall här.
Nu gör det ju varken till eller frân, men.
Sâ. För nu blir det en bildkavalkad över det senaste, bilder jag aldrig kommit mig för att skriva om, frân livet där vi har det sâ in i sjuttsingens bra att kontrasterna med norr ofta känns minst sagt - obekväma.
Trevlig kväll till er alla och sköt om er i höstmörkret. Jag âterkommer.
Detta träd tillhör landslotten som än ej är sâld här intill oss. Ett ni vet sânt där japanskt prydnadskörsbärsträd, lite falskt körsbär, ger ingen frukt, men fantastiska blommklasar om försommaren - och som ni ser sanslöst orangeskala i löv. Det osâlda spökar lite till vardags i mitt huvud. Egentligen alldeles över vâra medel. Men att tänka sig in i att nâgon bor där, precis bakom träden. Den enstörige i mig fasar.
Ett av fälten som breder ut sig här alldeles framför oss bjöd häromdagen pâ regnbâge som hette duga - och först när jag sâg mitt eget foto insâg jag att den var tvâ.
I övrigt: en huvudaktivitet om söndagarna. Efter Karl Johan skörderna kom taggsvamp och, som skâdas, trattkantarell.
Smâ hâller pâ att bli stora - eller "Flicka med valp".
Samma liten, sjörövare, tidigt september i Sverige. Sjörövaren i henne är dessa dagar väldigt lângt borta, till förmân för prinsessan. Fram tills nu har jag tyckt det fâtt gâ. Börjar fâ allt svârare för det. Hämtar efter skolan - fem flickor i full gâng att leka... prinsessa. Huvudsakligt huvudbry: vackrast möjliga klänning, samt hitta prins. Jag tror minsann det är dags att pusha pâ övergângsfasen. Detta med Disneys "prinsess-koncept" gör mig lätt galen - man pratar inte "Snövit, Rödluvan eller Hans och Greta", men "Vilken är din favroit prinsessa? Min är Snövit, din Askungen? Eller Skönheten och odjuret?". Min är sjörövaren.
Pâ insidan kör vi brasa alternativt blomsteruppsättningar. Tyckte denna var sockersöt.
Avslutningsvis, självporträtt med trött valp.
Och senaste vad gäller de mysteriska sammanträffanden vad gäller huset. Borgmästaren som föddes här i huset, ni vet, var idag förbi med den nummerskylt borgmästeriet "bjuder pâ". Alla har samma traditionella - blâ med vit siffra. Dixi kom springande i vanlig välkomstfanfar. Den snart pensionerade borgmästaren: Âh. En sân hade ju jag med här. När barnen var smâ. Jösses, det är ju som vore det densamma. Som sprang här.
Livet.
