Sâ här skrev jag häromdagen pâ väg hem med tâget - men utan vare sig â/ä/ö, sâ oläsligt, här kommer det mao igen. MEN ocksâ med en uppdatering, för sedan dess har ju mycket hänt!
"Efter en dag i Hufvudstaden drar det ihop sig mot filmkväll pa hemmaplan.
Cannes är precis över och bland de första ut av de nominerade - Woody var ju bara hedersgäst - är Terence Malick, som ju sedermera tog hem hele kalajset. Men sedan listan över sevardheter i Cannes skrevs - i vars skrivandes stund jag främst mindes Moissons du ciel, har ingen aning om den svenska titeln (fast sedan jag skrev har jag googlat: svenska titeln är Himmelska dagar, minsann), en ganska fin film som utan att vara ett märkligt mästerverk ändâ lämnar bestâende avtryck av milsvid himmel, halm, sol och hetta - och det är ju inte är dâligt sâ - och Sam Shephard, alltid sevärd; samt Den röda trâden (vilket jag har djärvt gissade var den svenska titeln - men den är mer finlirande än sâ: Den tunna röda linjen) - som var fin med allt soldattramp i djungeln, om man vill vara dum, med otroligt vacker naturfilmning, för att vara mer poetisk, mycket hetta även i den, men frân vilken jag kanske främst tyvärr minns hur jag tyckte Sean Penn - upphöjd till skyarna - redan dâ var too much. Och huvudrollsinnehavaren lite för modellsnygg for att hans skönhet inte skulle hamna störande mycket mellan duken och mig.
Sedan dess har saker dykt upp. För sedan dess har ocksâ Malicks senaste film kommit tillbaka till mig, den om Amerikas origins - The New world, om ni minns, som jag tydligen helt hade förträngt ; jag minns hur jag skämdes â Malicks vägnar, där supersnygga Pocahontas med alldeles för vitt skinn sprang omkring i kortkorta indianliknande kjolar, runt, runt Colin Firth, alldeles för dramatisk - vi lämnade salen efter halva. Sâ, nu ställer jag mig frâgan om det verkligen är värt besväret, Guldpalm till trots, att spendera sin tid pâ den palmerade The tree of life.
Att Brad Pitt högt deklarerat att Malick är en stor artist av det renaste slaget, samt att Malick själv spelar mysterious och osynlig i kurragömmalekar, förminskar inte mitt tvivel.
I väntan pâ von Triers efterlängtade Melancholia faller nog därför valet pâ nâgot betydligt lättsammare och mindre tvetydigt: La Conquête, sâ att vi kan reta oss lite ytterligare pâ Mister President, men framförallt fâ tillfället att njuta av Denis Podalydès prestationer, en av vâr samtids största, franska skâdespelare, när han tar sig an rollen av densamme.
La Conquête. Erövringen. I de franska herrarnas erövringstider, ni vet".
UPPDATERING: Sedan dess har vi alltsâ sett la Conquête och det var värt besväret - och Podalydès, lysande.
Ikväll är det âter dags - filmkväll (goda rutiner är till för att respekteras).
Och jag kan inte lâta bli att âter ställa mig frâgan - om The tree of life. Nâgon som sett, nâgon som sett - och som kan bekräfta eller döda mina tvivel?
Som det är just nu lutar det ât att ge Jodie Foster som regissör en chans - där har vi ju en superkvinna, sâ det kan ju inte bli helt dâligt (och även om jag har enorma trösklar att ta mig över vad gäller Mel Gibson sâ intrigeras jag av hennes huvudrollsinnehavareval - just därför att det är hon som gjort det).
Nu har jag dessutom googlat bilder frân Himmelsskörden, vackra bilder, inte tal om annat.
Vackra bilder. Hm.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire