Kvällsfunderingar

Har handlat om sprâk. För nu redan sju âr sedan ramlade jag in i den arbetsvärld jag just nu tar mig ur, tresprâkig, det följde en period av sex ârs heltidsstudier, ensprâkiga; de senare pâ franska, det nuvarande pâ franska, engelska och svenska. De endast franska âren spenderades dessutom i litteraturens umgänge, de kommande i en ofta otroligt icke-litterär miljö (som är en av anledningarna till att de mâste dras mot sitt slut). Det var det hursomhelst tresprâkigheten jag ville ât, en av mina dâvarande motivationer - för sju âr sedan var min svenska (som fortsatt lider) nere pâ sin sprâkliga botten. Hur djupt jag sjunkit förstod jag den dag sâ min syster skickade meritförteckning och motivationsbrev hon ville jag skulle slänga ett öga pâ och jag fann mig rättandes, rättandes, rättandes, och därmed förvrängandes varenda mening tills de pâ sin höjd liknade nâgot svenskfranskt svammel. Resultatet innehöll alldeles för mânga subjekt för att vara svenskt, som ett exempel (mitt öga chockades dâ av "Har körkort", bland annat, nâgot som snabbt rättades).

Svenskan led. Engelskan skall vi inte tala om. En dag under de där âren samtalade jag med en väninna som - till skillnad frân mig - är tresprâkig sedan barnsben. Och hur hon hade en hel del släktingar som blivit det, eller fyr-, eller till och med femsprâkiga med âren. Hur man nâgonstans pâ vägen blir halvdan pâ allt. Det ville inte jag. Det var ocksâ en av anledningarna till att starta den här bloggen - det var pâ den tiden dâ jag âtererövrat den skriftliga engelskan och âterfört den till en i vart fall godkänd nivâ. Svenskan användes endast i samtal. 

Den var alltsâ tänkt som ett andningshâl för mig själv, pâ svenska endast. Min värld är inte svensk endast nâgonstans annars. En fotbollsplan, ett elljusspâr, en löpbana var vad jag behövde. Till för att träna pâ.

Nâgonstans har jag nu hamnat och jag funderar i dessa dagar mycket pâ var.

Franskan har blivit mitt rationella sprâk. Där jag problematiserar bäst. Där jag beskriver minst. Sprâket kommer efter tanken, eller i vart fall känslan. Att beskriva för mycket har sina nackdelar, att rationalisera för mycket ocksâ. Tvärtom har sina fördelar, men ocksâ sina nackdelar och ja - jag funderar.

Jag ber er härmed att acceptera mina bästa godnatthälsningar, kära läsare - som jag nästan (men bara nästan) skulle kunnat uttryckt det hela för nâgra âr sedan. Ja ni förstâr ju.

Efter âtererövring - till användning. För en komplett sprâkanvändning - och -behärskande - kanske det idag behövs en mix? Hur nu det ser ut.