Tillbaka

Är vi, sedan igârkväll. Tio dagars jobb innan ytterligare en, sista, Skandinavientur, jobb förenat med promenad. Helsingfors via Göteborg där Lillan lämnas.

Tillbaka och tacksamma. Jämte maken satt pâ flygvägen en ung man som betedde sig märkligast bland märkliga. Precis som jag antar en terrorist skulle bete sig om han var sysselsatt med att förbereda sig genom koncentration, viskade maken över mittgângen, maken som vanligtvis inte ens funderar i terroristbanor och frân den sekunden dunkade det av puls där min hals möter bröstkorgen, inuti luftröret pâ nâgot vänster.

Sâ kan det ju bara inte vara, tänkte jag och följde tanken med att det självklart är vad alla som blivit sprängda i luften ocksâ tänkt.

Men vi sprängdes som sagt aldrig. Dock kan noteras att vi âter inte behövde visa minsta lilla idhandling nâgon gâng under vägen; boardingcard räcker i dessa tider lângt och den där petigheten som länge gällde med att man skulle ha allt rinnande i liten plastpâse, var förpackning ej mer än 100 ml, ni vet. Kanske tänktes att alla terrorister redan samlats runt OS-London, vad vet jag.

Nu ägnas dagar ât att fundera pâ hur organisera oss. Mer tid till tanke mâste främjas och för tanketid krävs luft runt varje moment.

I övrigt är sommaren varmare här än där.