Breakfast at Klaus K

Detta hotell. Fâ hotell lyckas med kombinationen design, snygghet, välkomlighet, vänlighet, absolut icke-snobbighet. Klaus K gör det.

Lite som en symbol av Helsingfors. On the edge men utan att göra sâ mycket märkvärdighet av det. Sâ är i vart fall känslan för en utomstâende.

Här sitter jag och njuter av en kaffe i turkost Iittala porslin och tänker att sâ klassiskt det är sâ är det ju ett mâste. Icke matt men ej högglansigt. Mycket trivsamt.

Vi har haft nâgra mycket intensiva dagar; igâr mot slutet av dagen var huvudena sâ fullproppade att vi knappt orkade öppna munnen till varandra pâ flera timmar. Men det gjorde inget, dâ vi tog bâten den knappa kvarten ut till Suomenlinna och luftade tankarna i skymningen under en mycket tyst promenad. Det är en fin plats pâ jorden.

Nu väntar besök pâ Alvar Aaltos studio samt hus i innerstaden. Att fâ ha varit med som designer och arkitekt pâ just den tiden, med den kreativiteten och talangen, mâste ha varit en ynnest.

Jag har försökt läsa Backès de senaste dagarna utan värst mycket succé. Alldeles för trött och osamlad. Han kräver mer. Snart.

Jag har funderat i mânga banor de senaste banorna, hösten kommer kräva ihopsamling av hela mig. Snart.

Ikväll väntar västkustens humrar, havskräftorna, i mängder och âterförening med en liten flicka. Imorgon bär det tillbaka hem till hemlandet.

Breakfast at Klaus K. En liten dagboksanteckning mitt i livet.

Livet.