som egentligen är intressant endast för mig.
1. Har idag fâtt tillbaka den iphone som de senaste dagarna varit pâ lagning, under vilka jag âtergâtt till en minimal omodern liten sak som fâr plats i min hand och är hur oömtâlig som helst. Nu ställer jag mig frâgan: vill jag verkligen ha tillbaka den moderna saken? (endast den lata fotografen i mig säger utan minsta tvekan: Ja! dvs praktiskheten med att ha telefon och en supertelefon i ett är... mycket bra. Men resten - alldeles för stor, alldeles för ömtâlig, ett jävelskap till touchscreen - jag inser att jag totalt hatar touchscreen etc etc etc. Gâr över mitt huvud).
2. Har ikväll talat med en gammal vän som jag inte talat med pâ sex och ett halvt âr och därmed borde förstâtt inte borde talats med. Jag känner mig a. annorlunda, b. annorlunda, c. annorlunda. Vissa anledningar är mer än tillräckliga.
1)Ha ha ha. Touchscreen: aldrig haft. Ser flickorna på stan stå och tumma som galningar. Ser inte bra ut. Har ingen mobil alls just nu. Den senaste stulen. Och jag är så off att jag slipper. Alla jag känner har mitt nummer. Och alla j-a försäljare också. Kan inte säga att jag saknar SMS ens. Hellre har jag hund. Eller inget. Överraskningar typ: En fågel som hade flugit in i min lägenhet och fladdrade runt mig när jag vaknade. Dagens SMS ; )
RépondreSupprimer2)Aktas bör man för det man vuxit ifrån! Har jag också märkt.
Fågel i lägenheten tror jag är MMS, Gabrielle!
SupprimerMöjligt...Fåglar kanske är multimediala ; )
SupprimerDubbel igenkänning på det här.
RépondreSupprimerJag byter inte mobiltelefon förrän den lägger av, vilket innebär att jag är inne på min tredje, alla tider. NÄSTA gång ska jag köpa efter vad jag nu VET är viktigt för mig: bra kamera(den jag har nu är jättebra) och bra tangenter. Och det utesluter pekskärm, om nu det kommer att fortsätta att finnas tangenter (om inte kommer någon att komma på dem igen, cf Spanarna 26/10). Pekskärm i litet format och ordigenkänning som alltid är inställd på fel språk är receptet för stilla vansinne. Tyvärr är det vad som kännetecknar min telefon idag.
Och nej, jag behöver inte telefon med internetuppkoppling. Vad jag behöver är att inte ha internet när jag inte är på något av mina två arbetsrum.
Vänskap och riktning i livet, värt ett inlägg i sig själv. Jag är rädd att jag är en som alltför mycket är på väg framåt, alltför mycket lägger bakom mig, rädd att det en gång ska leda till rotlöshet. Men samtidigt inser jag mycket klart att det finns mycket som man bäst lämnar bakom sig. Det gäller att veta vilket. Och väl också att acceptera att man tar fel ibland...
Jag känner igen mig helt, dock ej i iphonen som jag ännu inte har fallit till föga för, kör fortfarande med den lilla mobilen som ryms i fickan på ett par tajta jeans (om man vill).
RépondreSupprimerGamla vänskaper man vuxit ifrån: om det fanns något i den gamla vänskapen av värde finns den ofta kvar, eller kan snabbt återuppväckas, även om man har gått olika vägar i livet. Men jag känner precis igen känslan av att vara totalt alienerad.
Fâgel-MMS, hoho. Trevligare MMS/SMS än de flesta...!
RépondreSupprimerJa, jag HATAR touch screen. Totalt värdelöst, det blir bara fel när man skriver = totalirriterad efter att bara försökt skriva "kommer kl. 19", till exempel... = meningslöst. Jag har ännu ej satt tillbaka sim-kortet i den - inser att jag dessa dagar blir stressad av att telefonen ens ringer... Gabrielle - "hellre har jag hund". Älskar! Jag med! fast jag har ingen hund. Och skulle förmodligen bli irriterad över att behöva gâ ut med den med, sâ det kanske inte är nâgon lösning det heller... men älskar idén.
Gamla vänskaper ja. Ett eller flera inlägg i sig. Här pratades det i en timme och efter var jag helt slut - varje mening jag uttalade svarades med motsatsen och varje mening vännen uttalade svarades med motsatsen. Vilket i sig inte behöver betyda att vänskapen inte är över, men här, jo.
Annannan - rotlösheten som följd av att hela tiden lägga bakom sig. Är vi inte redan där? (jag är i vart fall, men jag inser att det inte rör mig i ryggen... eller konstaterar helt enkelt att jag inget gör för att motverka den naturliga rörelsen vilket ju mâste innebära att det inte rör mig i ryggen!).
Men... Jag har ju er! och det betyder mängder!!
Dvs. Man mâste helt enkelt välja i livet.