Livet det vackra, det svâra

Livet är sâ förunderligt vackert dessa dagar. Jag sitter här, åter ute på lantgården i tystnaden; hettan som varit välgörande de senaste dagarna, stjärnhimlarna å de klaraste. Runt oss, solrosfält i mängder, de brer ut sig som svindlande delar av ett osannolikt hav. Vetefälten, gyllene.

Och livet är så förunderligt svårt, då det mitt i detta underbara samtidigt i samma nu tillåter att det allra värsta som kan hända en syster händer min syster med familj. Deras kamp har redan varit lång, sedan idag har den gått in i den hittills svåraste och mest oväntade fasen. Att säga att allt känns overkligt vore ett understatement.

Att man skulle vilja vakna upp, den renaste sanning. Att jag önskar man något kunde göra, men man kan inget göra, man kan bara - hoppas.

Hur allt plötsligt rinner, fortare, fortare. Hur tiden blir kvav. Hur allt räknas.

Hur banala influensasymptom hos en kärnfrisk precis bliven tvååring en månad senare kan visa sig ha varit det fatala som tre månader senare får oss att skaka.

Ni minns schackspelet. Ni minns kappan, huvan.

www.tobiasregistret.se startades privat till minne av Tobias, som dog i leukemi. Det är Sveriges nu ledande organisation för insamling av givare av stamceller, via benmärgsdonation.
Det tar två till fyra timmar att ge och jag tänker att det är vansinne att det först är när man är alldeles för nära det skräckinjagande man blir medveten, får informationen.

Hur svårt det är att hitta matchande givare till den som behöver.
Hur mycket som skall till för att allt ska klaffa. Hur man oftast behöver ut och leta i internationella register.
Hur liten chansen är att föräldrar matchar, nästan lika med noll; ett syskon något bättre, 25 procent; andra släktingar, lika stor chans som en okänd dvs obefintlig.
Hur det därmed oftast tar alldeles för lång tid. Det räcker inte med att finna en matchning, personen i fråga måste finnas tillgänglig. Svara på det där brevet inom kort. Fortsatt vilja.
Hur få av oss som är inskrivna och vars benmärg öht kan sökas på, jag är det exempelvis inte - än.

Fonden står dessutom till och med för ev. förlorad arbetstid. Fonden står också för ev. behov av hotellnatt.
Det finns inga risker, det finns bara möjlighet att konkret göra något. Vi borde absolut alla göra detta något.

För Frankrike-boende, register här.

Jag kan ju inte knäppa mina händer och be till en Far i himlen då det inte är min tro, och liknande upplevelse bara alltmer bekräftar min egen tro, men jag kan skänka min benmärg. Och jag kommer under de närmsta fem dygnen ägna den stora majoriteten av mina tankar till en liten flicka som behöver alla våra tankar.

Livet, det svåra, det vackra. Sköt om er i sommarvärmen.