Godmorgon yxskaft

Denna blogg har fantastiska läsare. Tack för mail och hälsningar av diverse slag!

Ingenting allvarligt har hänt sedan sist, men livet har tagit över fullständigt sedan 2015 slog in.
I korta drag har vi arbetat natt och dag sedan i januari, med tre veckor av mycket stor oro dâ vâr hemsida, nätbutik, försörjning lâg helt nere och vi inte förrän de tre veckorna var över visste om den skulle kunna återhämtas - eller ej. Och redan det där "eller ej" tog en hel del krafter - vad gör vi om det inte gâr? säljer huset? tar jobb som ja vaddâ? - all övrig kraft gick ât att hitta snabba och möjliga lösningar.

Ett töcken sedan januari. Tre månader under vilka man var kväll lägger sig med frågeställningar och var morgon vaknar upp med desamma utan att det någonsin blir uppehåll, utan paus, det är en alldeles för lång tid för den mentala hälsan. Mitt i detta fick jag en torsdag eftermiddag ett telefonsamtal som talade om att vâr älskade mormor helt plötsligt inte skulle leva mer än några dagar till. Morgonen därpå âkte jag och lämnade av Lillo pâ skolan, vidare till tâg till Paris, flyg till Sverige, tâg vidare till hjärtat av Värmland för att ta avsked. Sent pâ fredagskvällen kom jag fram. Lördag förmiddag dök också syster upp, en dag i familjevaro och lugn runt sjuksängen och lördag kväll var bägge dotrarna tvungna att åka tillbaka söderut. Tre timmar att tillbringa med sin syster mitt i töcknet, det fâr man kalla oväntad lyx. Kvart över fem morgonen därpå ringde klockan och det var dags att åka tillbaka till flygplatsen, vid tretiden var jag tillbaka här ute pâ landet. Töcken också här. En helg av total overklighet. Hem hann jag, men bara tvâ dagar senare var det över och jag är sâ innerligt tacksam över att jag tog beslutet, hann och kunde åka upp.

Ni har väl alla läst allt om terrorattackerna i Paris som inledde âret. Som legat som en dimma över landet under denna tid.

Ni har förmodligen inte, som vi, sett the Good wife nästan non stop om kvällarna.

Jag har skrivit mitt första och enda beundrarbrev.

Bah. Att återuppta något är aldrig enkelt. Som att ge sig ut att springa för första gângen efter ett långt uppehåll: blodsmak.

Detta kvartal i töcknets tecken gâr helt enkelt inte att resumeras enligt ovan. Inte över huvud taget, men inte gör det egentligen någonting heller.

Sâ, vi gör istället sâ här: Hej hej! Hoppas ni alla har haft det betydligt lugnare och att harmonin vilar över er. Och ett riktigt Gott nytt âr till er alla.