Solförmörkelse

Det är ju egentligen lite absurt att solförmörkelsen infaller:
1) dagen dâ jag förmodligen äntligen kommer se ljusare pâ tillvaron igen (ett antal faktorer hjälper redan till med detta och intuitionen säger mig att det imorgon är fullbordan pâ detta).
2) min älskade mormor tas farväl till i kyrkan, fast utan oss (mig och närmaste). Kanske också utan henne, men det är en annan fråga. Som visade universum sin vördnad.

Sara skriver fint om det var dâ, dvs förra gângen det inträffade här.

Minns själv precis hur det var. Stod i Jardin des Plantes vilket skulle vara en av de närmsta platser, läs ett stenkast, frân där vi bodde dâ, där man faktiskt kunde se något av det. Minns allas specialplastbrillor. Denna gâng tycks desamma icke existerande? (eller sâ är det bara jag som missat också detta de senaste veckorna, likt jag tycker mig missat i stort sett allt förutom att sitta framför min dator och panikskriva).

I Jardin des Plantes, med samma man, dock ej än man, en gemensam vän, hade påbörjat mitt första âr pâ franskt universitet bland fransmän och läste Balzac och Nerval sâ det sprutade. Samt inledde min förälskelse med den historiska fonetiken, latinet och medeltidsfranskan.

När solförmörkelsen vi inte sâg tagit slut strosade vi hem till vâr lilla lägenhet som endast nu fâtt sin jämlike med plats man känner sig hemma pâ. Lite falskt: vâr lägenhet i staden intill gav också den detsamma. Platsen man faktiskt skulle kunna tänka sig att dö pâ / i, ni vet.

Igârkväll satt vi hos vâr sk husläkare eller vad det likvärdiga nu kan heta pâ svenska. Han vi enligt reglerna skall vända oss till först, sig. Han fick dâ konstatera att maken inte var pâ väg mot hjärtinfarkt, vilket densamme oroat sig för sedan lunchtid, men väl dock stress som satt sig i hjärtomrâden, till viss del pâ grund av samma ställning framför datorn under för lång tid.

Jojo. Solförmörkelse. Snart är den över!

(och för att fira den utlovar jag redan nu ett spännande inlägg, eller faktiskt tvâ:
1) det om att vara den som säger upp, samt den som anställer. Ping Annannnan som skriver om de olika rollerna och att förstâ dem. Âterkommer om också det.
2) det komiska när vi samtalat med en utomordentligt trevlig mercedezsäljare om några specialfrâgor samt olika sorters skinn som var den gemensamme nämnaren mellan hans jobb och vârt och sedan stegade ut mot vâr egen bil. Som vi i dagarna bestämt byta ut. Och som stod där och leendes väntade, smilfinken. Med en fasttejpad backspegel, en framruta vid förarsidan som vi tvingats blockera sâ den inte skall ramla ned, samt kraschad bakruta (HAN inte HON är ansvarig för detta, bara liten notering). Istället för bakruta: gladpack, typ. Man tager vad man haver, sa Kajsa Varg och Gud vet att det också alltid varit vârt motto.

Man tager vad man haver. Till exempel: Solförmörkelse!

Godkväll.