Nu är det ej en roman, men livet omkring mig.
Värre arbetsplats kunde man ha.
Ser ut över grönskan, lyssnar till fåglarna.
Ser framför mig Lillo som igår sade till mig, badmintonracket i hand, att lite frihet måste jag ändâ fâ ha. Il faut quand même me donner un peu de liberté.
Innan hon tog fjärilshâven i hand och gav sig iväg pâ upptäcktsfärd, fjärilsjakt.
Jo du, min vän. Frihet, det är dâ det enda jag egentligen strävar efter att ge dig. Att vara och bli precis den du är.
Funderar mycket pâ det i dessa dagar. Hur hennes behov av, just, frihet - genom ensamhet - varit sâ stort frân start.
Äta ute när gruppen ât inne pâ dagis vid tvâ. Hellre vara ensam även hos en kompis om för trött för att vara tillsammans. Hur hon kan utbrista: men här är ju bra, om vi slår oss ned i en folktom restaurang: Sâ lugnt. Hur hon sätter ord pâ det jag känner och hur förunderligt det är.
Man blir som man umgâs, visst, men dâ de första tecknen till personlighet infann sig, dâ skall gudarna veta att vi inte umgicks mycket. Dâ flög och for jag varenda vecka.
Det som är hon är hon.
Det som är jag, jag.
Häromkvällens: "När ni nästan ska dö, kan jag fâ huset dâ", säger sâ mycket. Vi har ju dessutom funnit platsen vi kan tänka oss att dö pâ.
Det är förmodligen just det vi just nu bygger upp. Frihetens hemstad. Nära omvärlden men ändâ fjärran. Avskilda men ändâ sâ länkade.
Nâgot mannen vid min sida och jag själv alltid strävat efter sedan vi först sâgs, millimeter efter millimeter, centimeter efter centimeter. Och nu alltmer med stormkliv.
Att livet tillåter just mig och oss detta - och detta just här - är en fantastisk gåva frân livet självt.
Ja, kära du. Vad bra. Bästa att ni har samma feeling alla tre. Känner igen mig så smått i din dotter, men inte alls som jag var som barn och ung, utan som jag är nu. Så kan det gå ; )
RépondreSupprimerJa, det är intressant. Hon är dessutom ytterst tydlig med detta - och grupp är ju något som är komplicerat. Men i hennes ögon mycket klart och därmed inget problem och DET är något jag vill uppmuntra sâ mycket jag bara kan! (sâ lätt, annars, med skuldsättning och att det vore "sämre" att inte vilja ta plats i den. Likt fröken i skolan säger: "det enda är att hon borde prata mer och högre" - det är ju ingenting man kan tala om för någon att göra. Inte ens "det kommer när det kommer" är ju sant - för uttrycket i sig vill ju att det är vad som sig bör, prata och ta plats. Det gör hon dessutom - om gruppen/sammanhanget gör att hon känner för det). Det är detta jag menar med fâ vara den hon är. Och att styrka det intuitiva. Att inte tvinga pâ någon social mask / socialt beteende.
RépondreSupprimerVacker hyllning till friheten, tack ska du ha för den!
RépondreSupprimeroch tack själv för att du läser.
RépondreSupprimer