Dagarnas tankar i oordning förlât punkter

• för nu redan snart tvâ veckor sedan sâg vi en mycket bra film. Love & Mercy.

När vi väl satt där i biomörkret förstod vi att det var en biopic över en av bröderna Beach Boys. Vars enormt tragiska och tillslut någorlunda lyckliga öde gâtt mig helt förbi. 

En annan punkt värd att poängtera är att John Cusacks utseende ter sig först lyckligt och därefter, numer, enormt tragiskt. Sâ snygg och charmig han var. Hans ansikte är nu endast ett minne blott och ett bevis pâ att inte bara female actresses misstar sig pâ när plastikkirurgin bör bromsas in. Kan inte riktigt komma över förlusten. 

• För nu drygt en vecka sedan blev jag helt starstruck efter att ha stött pâ Zadie Smith, med sällskap, i Luxembourg parken. 

Sjutijäklar vad snygg hon är. Kilometerlânga ben och blick som mötte min. Precis dagarna dessförinnan hade jag dock läst något som jag nu fick fundera vidare pâ, där jag gick och förklarade för Lillo att det var en författare frân New York. Det var nämligen debatt bland kvinnliga författare om huruvida ett barn var gränsen för att inte sätta den egna kreativiteten i fara (något jag för min egen del - jag skriver FÖR MIN EGEN DEL, märkväl - skriver under pâ - eller snarare för att inte sätta det egna mentala tillståndet i fara mer än det redan är i fara med ett) - en hade skrivit en artikel om detta, varpâ kära Zadie snabbt satte handen för dennas mun genom att mena att det enligt henne var uppât väggarna, att tvâ barn visst ger oändligt mycket tid till den kära modern och att Tolstoj visst hade jag vet inte hur mânga telningar och att detta väl aldrig hindrat honom frân att. Osv osv. 

Sällskapet i fråga var en nanny som släpade pâ ena sulkyn och maken som släpade pâ den andra. Zadie själv bar en snygg axelväska och högklackade sandaler. 

Jag skulle själv gärna ha en nanny, skall tilläggas - skall dock också tilläggas att jag inte skulle vilja ha henne i riktigt lika tätt släptåg om maken och jag själv fick för oss att byta land för några dagar och gâ ut och promenera - men det är en annan fråga.

Det som gäller här är givetvis att, jo, har man nâtt Tolstojnivâ av fame, dâ kan man, likt Zadie, mena att små barn inte behöver ta upp all ens mentala tid när de är pâ hemmaplan. Angelina Jolie och Brad Pitt skulle säkerligen skriva under pâ detta, också de. De har lika fâ nanny som alla dessa skådespelare som LIKT JOHN CUSACK väl aldrig skulle fâ för sig att ta till kniven - den naturliga skönheten är ju sâ vacker. 

Den endast lyckliga motherhooden är ju den bästa. 

Applâder!

Skall tilläggas. Jag skulle gärna själv nâtt Tolstojnivâ, vi är ju för fan lika gamla i vart fall nästan. Go to work, ja-men-jag-gör-ju-inte-annat

• har fâtt upp läslusten! three books in a week. Om detta imorgon.

• För ni förstår de andra punkterna fâr vi ta senare för nu skall vi se tre Breaking bad avsnitt pâ raken OCH BÖRJAR KLOCKAN 20.50 dâ telningen farit till Sverige* och vi är UTAN BARN dvs lika fria som Zadie redan tidig kväll!

Life, friends, Life. Ta hand om det sâ länge det varar, för se det varar inte för evigt (något som Walt i Breaking bad mycket nära studerar och också vad det fâr för konsekvenser - som att se min far göra busigheter likt cooking drugs - den som sett serien kan inse vad det i en själv fâr för konsekvenser när just Walt är en total dubbelgångare just av ens egen far - det hela blir inemellan nästintill outhärdligt, i vart fall lika stressande som självaste Mr Cleese i Fawlty towers).

*med vem och varför och liknande är också det en annan fråga vi fâr avklara senare, ett stort tack riktas dock till alla inblandade - utan er skulle Lillo haft tvâ veckors sommarlov instängd bland galningar som arbetar var minut tills 20.50 dâ de inte ser Breaking bad, men väl spelar badminton.