Same same but different

Otâligheten,  mina vänner, otåligheten.
Förra âret prick den 22 juli

dâ funderades det mycket pâ the big land och hur en räcker för att göra det överbefolkat. En fel.
Precis vad jag bla funderade över under kvällningens springtur.
I thought I could organize freedom - how Scandinavian of me. 

Fälten just nu, sâ underbart vackra. Gyllene. Slâtten är nästintill över. Knappt en bebyggelse runt mig, bara fält, himmel, träd.

Det var väl satan att någon skulle behöva köpa precis intill. Här var ju nästintill perfekt (obebott).

Nâ. Same same but different.

Dâ: hade lämnat av Lillo. Nu: Lillo flög upp med moster.
Vi arbetar. Bra sâ.
Skillnad: Lillo har blivit pappig (prize the lord! säger undertecknad).
Vill helst prata med honom helst hela tiden.

Annat jag funderade pâ:
a) vilken känsla när man kommer förbi de första fem-sex gångerna dâ man bara flåsar och nu istället bara springer. Höger-vänster-höger-vänster.
b) vad olika man är, också kroppsligen. Sâ snart det blir över 25° vill jag bara ut och springa. Sâ fort det blir under 12 vill jag det inte alls. Resultat: springer som mest mellan mars och oktober/november. För endel är det tvärtom - lärde jag mig av en klok vän nyligen i Paris (hej M!) - springer framemot senhösten, "äntligen". "Fâr sâ svârt att andas innan dess". "Fâr sâ svârt att andas därefter", svarar jag - alldeles för kall luft i strupen.
c) den öppna tiden. Ahhhh...
d) den förbannade ormen frân sist har åtminstone ETT gott med sig: sedan dess blir det alltid den längre turen (inbillar du dig att den ligger kvar där i backen upp mot kyrkan? tänker ni och det har ni ju rätt i och jag vet det är idiotiskt men kanske är det ändâ det jag tänker VARFÖR TAR JAG ANNARS INTE BACKEN UPP MOT KYRKAN?) - därmed springer jag dryga fem istället för dryga fyra, visst är det bra?
Men sprang du inte pâ en orm också pâ den längre rundan? undrar den uppmärksamme. JO! det gjorde jag. Men det var längre sen, alltså finns det mindre chans att just den ormen ligger pâ samma ställe för den har större chans att vara död. Samt att det är mindre träd där, nära vägen, tänker att det kanske är bra.

Slutsats:
I - Ja. Jag mâr bättre i värme.
II - Ja. Jag hatar dessa ormar - och det hjälper inte att en snok ej är giftig för fytihelsingland vad di är store här
III - den som en dag springer pâ ett fantastiskt ställe utan bebyggelse intill men gärna bra connected, nedanför övre franska gränsen, ring mig gärna.

Ja och sâ just det. När juristen skrattat färdigt ât mina prickar - med mig mer än ât mig skall tilläggas - gratulerade både hen och revisorn oss till fina resultat och det mina vänner är något att vara förjordat glad över. Who could have known?

(same same but different - älskar fortsatt Björk).