Rena minnesanteckningar i bemärkelsen minnesanteckningar - han, hon och Lillo

Aktiviteter. Ett kapitel i sig. Kapitlet i det här huset: Barnet vill inga aktiviteter där ingen kompis är med. Punkt.

(...).

Lillo har cirkusaktiviteter i skolan 45 min per vecka efter lektionstid.
Helt plötsligt tränas det pâ hjulning pâ samma vis som det var hopprep för några månader sedan.
Hon är inte helt smidig, men skam den som ger sig.
Hon (jag) tänker - vi kör. Ska vi skriva in dig pâ kvällsaktivitet med samma ledare?
Ja, varför inte. Sagt och gjort och en plats finns ledig torsdag eftermiddag en bit bort (eller som vi säger pâ landet - några byar bort).

Peppning i en vecka, spänningen stiger, det blir torsdag, vi kommer dit och hinner säga - vi gâr en sväng under er lektion sâ hämtar vi dig sen - innan viskningen kommer: gâ inte. Jag vill inte. Klart du vill och vi kommer ju sen. Nej. Vi blir kvar, övning 1 för att komma igång och fånga gruppen: leka tafatt. Lillo leker inte tafatt med sådana hon inte känner och inte ens vet namnet pâ (gör mânga barn det?) - hon vägrar och sätter sig vid vâr sida. Ledaren avslutar tafattleken med ett "ska ni presentera er för Lillo?" - barnen gör sâ - men det är redan kört.

Klart vi kanske skulle gâtt och lämnat kvar henne där inne ensam och KANSKE hade det släppt.
Men KANSKE hade det blivit totalt fel.

I bilen hem grâter Lillo, mer av frustration och stress som släpper än något annat. Vi försäkrar att oss gör det dâ ingenting och vi beslutar ta aktivitetsgrejen frân andra hållet.

Vad vill du göra? Musik. Jaha. Och mer precist? Jag vill lära mig spela harpa!
Ok. Harpa. Han ser pâ mig med ett bestämt budskap i blicken - nu avleder du diskussionen harpa - hur fan ska vi kunna ordna 1. harplärare ? och 2. hur hade du tänkt göra med... harpan?
Piano, Lillo, vi har ju ett piano. Ja, men det verkar inte lika roligt som harpa.

Tvâ dagar senare är vi i en sportaffär och köper skor.
Hamnar pâ ridavdelningen där de har toppenstövlar till barn. Lillo säger - och NÄR är det ni ska skriva in mig pâ ridlektion med Juliette? Jag väntar pâ det sen tvâ âr tillbaka.
Vi tittar pâ varandra, jovisst-du-sâ-är-det-ju.

Dagen därpå informerar Juliettes mamma av en slump att Juliette ska pâ test-ridlektion nära oss lördag. Lillo kan alltså hänga pâ. 2 minuter med bil frân oss. Bra början.

Musik? Vi hör oss för pâ lokala - toppen - musikskolan. Det visar sig att de har "notlära 45 min följt av 30 min kör" för dem som ännu ej börjat med instrument - kombinerat med, hâll i er, en parcours de découverte - upptäcktsresa - där man fâr prova 5 instrument, 3 lektioner pâ varje.
OCH notlära-fröken är dessutom HARPFRÖKEN och Lillo kan välja harpa som ett av sina 5 instrument.

Musiklektionerna har nu pâgâtt tre veckor och Lillo älskar det. Hon kände bara en i gruppen - lillebror till en kompis - men vad gör det när resten klaffar?

Provlektion ridning i lördags. Bästa läraren. Nu ska vi trava - vilka vill trava? vill du trava? vill du? gâr varvet runt, frågar barnen med förnamn, de som inte vill säger nej vilket är ett alternativ lika respektabelt som ett ja. Lillo säger nej. De som vill fâr trava. Sen gör de någon mer övning, innan de âter ska trava. Vilka vill trava? vill du? vill du? vill du? Lillo säger ja.

Var det roligt? JA. Vill du hit under lovet, de har ponnyeftermiddagar 14-17 men ingen av dina kompisar är med, vill du ändâ? JA.

(...)

Sedan några dagar funderar hon  pâ andra aktiviteter.
Vi springer pâ några scouter utanför en affär.
Vad är scouter?
Han förklarar - med utgångspunkt katolska scouter som leder blinda damer över gatan.
Hon kontrar med utgångspunkt sin egen erfarenhet av hajk, natur, djur, knivar, knopar. "Men det var i Sverige, jag vet inte hur det är här".

Sâ kommer Bamse i brevlådan. En liten igelkott som är klumpig vad gäller bollsporter och alla sporter har lust att ge upp men springer i skogen pâ några scouter. Och blir såld. De bygger vindskydd, lär sig knopar, följer djurspâr. Han har hittat "det tuffaste han varit med om"!
Vi lägger ihop tidningen och LIllos ögon glittrar. Quelle chance. Jag skulle också vilja vara scout, SÂN scout, alltså. Vi fâr väl kolla upp det dâ, säger jag.
Du - säger Lillo. När du var liten... vilka var med dâ?
Pâ scouterna menar du? A. som du ju känner, till exempel.
Men de andra?
Det var nog egentligen bara barn frân min skola.
La chance! vilken tur du hade. Dâ slapp du vara blyg.

Glitterbarnet.

Igârkväll:

Hon: Gâ nu och lägg dig. Imorgon är dag med dans OCH musik.
Lillo: OCH skola. OCH föräldrar som kommer och hämtar en en kvart försent.

Glitterbarnet. Det där med förseningen och hennes tårar i och med det är en helt annan historia.

Godkväll.