Jojo, nu är den här, hösten. Som var tänkt att bli biohöst. Som fortsatt är tänkt att vara det, men jag blir redan nu smâtt stressad av allt att
se ikapp.
Ikväll, valet och kvalet:
Älskade Nanni Moretti gâr upp ikväll med
Habemus Papam. Moretti är ett av de fâ ufon som finns kvar, och som de flesta av dem självproducerad. Hade jag inte varit gift, hade han inte varit det med, hade livet varit annorlunda sâ hade jag nog gjort mer för att närma mig denne man jag är och förblir förälskad i. Huvud som innehâll, haha.
Sedan har vi Almodovar. Sedan alltid och för alltid och förhoppningsvis är denna en av de större (även denne man självproducerad och likt Woody Allen delas filmerna numera upp i "tyngre och lättare ârgâng", förra ârets lättare sâ förhoppningarna är goda). Fâ har lika snygga affischer som Almodovar, visst hâller ni med? Alltid mycket, mycket sevärda.
Banderas var ju lysande i förförra Woody Allen, lite revival över det hela och ämnet intresserar mig.
Tyvärr är Melancholia redan uppe sedan tillräckligt länge för att ha alldeles för konstiga tider - och jag hâller tummarna för att den nästa vecka fâr nâgot bättre. Film skall som bekant (helst) ses pâ bio och Trier intrigerar mig alltid.
Sista valet, även om det faktiskt finns än fler, skulle kunna bli denna uppstickare, regisserad och huvudrollinnehavad av Valérie Donzelli, som enligt flera lyckats med konststycket att behandla ett vad som skulle kunna bli ett târdrypande ämne ickepatetiskt och mycket fint (ett barns svâra sjukdom och hur leva med det).
Med detta som bas fâr man väl anse att det rör sig om lyxproblem: Vad välja?
