Precis vad vi behövde. Även när Almodovar gör en minor film lyser han klarare än de flesta samtida.
Filmar sina skâdespelare, män som kvinnor, som fâ. Man fâr lust att kyssa varje läpp, dra en hand genom allas hârsvall.
Färger. Humor. Medmänsklighet. Musik. Stampar med foten i tallriken där andra bara vâgar doppa tân (för att använda ett franskt uttryck, att sätta foten i tallriken, för att säga nâgot om ett ämne som ingen riktigt vâgar nämna).
Precis vad vi behövde en liknande dag i för övrigt trâkigheternas tecken.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire