You should move to France

Läste Gunnar Strandbergs tänkvärda inlägg om den svenske författarens varande och ickevarande i en numera (allt) kvinnlig(are) litteraturvärld.

Läste timmarna därefter listan över nominerade till franska Le Prix Interalliés 2019. 

Och tänker att här är det i alla fall som det alltid varit (13 nominerade varav en kvinna).

(Goncourt är dock lite bättre - 6 av 15).

Bloggkärlek

Det finns bloggare och sen finns det bloggare. Och sen finns Jeanette Öhman.

Mycket inspirerande. Mycket igenkänning. Och jäklar vilket jobb med fredagslänkar.

Hennes senaste inlägg - från igår - med just fredagslänkar - innehåller flertalet guldkorn, varav 2 gör mig sprudlande:

Spaniorers ändrade inställning till barnavlande efter att föräldraledigheten alltmer delas

- något som fick mig att le - har ju själv arbetat mycket med spanjorer och hade en spansk chef som tyckte jag var märklig som bara ville ha ett barn (han har fyra och skulle gärna haft fler). Hade många diskussioner om detta, vilket alltid drogs ned till samma: att varken han eller jag var någonsin hemma pga arbetsresor, men jag hade ingen fru som var ok med det. :-). 

Och nummer två : Danielle Steele med sina nu 179 romaner. Herrejävlar!

Ford about gender

My basic feeling is women and men are more alike than unalike, and the ways they’re different are both obvious and comprehensible and not as interesting as they’re made out to be. The thing that makes a male character interesting is the same thing that makes a female character interesting: access to a variety of humors; a capacity to face moral uncertainty; the ability to surprise, to show compassion. I would never, for instance, say to myself, What would a woman say? Rather, I’d think, Given the circumstances of this person’s life, what would this person say? Or do? Jim Harrison wrote a very good novella, “The Woman Lit By Fireflies,” in which the “point of view” character is a woman. And what he brought to that story, among other talents, was a great sympathetic sensibility. I think that sympathy for the people who are your creations is what’s necessary—not a gender sensitivity.

Tidig morgon, en av de där livslögnerna

Smyger mig ur sängen och vet att det är alldeles för tidigt.
07.13 stâr det pâ datorn som jag numer använder som klocka eftersom mobiltelefonen, jobbets, mycket passande bestämde att dö den lângsamma döden, dvs, den fungerar var fjärde dag och endast under mycket korta stunder, mycket troligt pga att ha blivit tappad i golvet för mânga gânger, glappkontakt, precis lagom till semestern.
Och det är ju alldeles för tidigt.

För en stund sedan, när jag stängt dörren till köket för att i högsta nivâ av möjlighet inte väcka nâgon med kaffemaskinen*, var jag pâ vippen att tänka: Jag älskar dessa tidiga morgnar! Och mindes en kollega som skrattade ât min ângest inför det nya när jag väntade Lillan, som bla bestod av funderingar runt hur sjutton det skulle gâ med tidiga morgnar, dâ det är det värsta jag vetat sâ lângt tillbaka jag minns. Men det gör jag ju inte. Det jag älskar är att fâ vara ensam, resten är en konsekvens. Att man ändras i grunden som mamma är bara en myt.

Sen tänkte jag vidare att för tvâ dagar sedan hade jag faktiskt aldrig hört ordet heteronormativitet. Det var Annannan som uppmärksammade mig pâ det. Igârkväll läste jag heteronormativitet i Norrlands svârmod av Therése Söderlind jag just nu läser. Och imorse, hos Peppe. Spontant känne jag att det alltsâ riskerar bli ett av höstens modeord och ett av de ord jag blir trött pâ innan jag ens läst eller hört diskussionerna. (Obs dock, för den delen, att det i de tre fallen användes med mer eller mindre ironi eller humor i tonfallet).


*Knappt hade jag fâtt kaffet i koppen förrns första âskknallen smällde och ahhhhhh, mammaaaaaaa. Detta inlägg är mao en myt även det.

Uppföljning

Pâ gârdagens. Efter en dag utan telefon- och mailuppkoppling kom vi fram till att det var för att det franska telecombolaget beslutat att säga upp mitt internationella abonemmang, av sig själva. Intressant beslut. Nu är det dock igâng igen! Sâ nu kommer bildillustration frân gârdagens Joly-/Björkhyllning.

2 starka kvinnor i tiden:

                                          

Apropâ krisutredningen hon blev satt att hâlla i säger Joly: "Det var som när man hittar en man liggandes död med en kniv i ryggen - man vet att det skett ett mord men ej av vem och varför".