Ô que la vie est belle

...soudain, elle éblouit.

Brigitte Fontaine kommer till staden! "Livet, sâ vackert. Plötsligt fâr det en att kisa fullständigt, bländar mig totalt. Som ett vingklipp. Ibland pga ett nästan ingenting alls. Bländande".

BF. Finge jag bara sluta som Brigitte när jag nâr Brigittes âlder. Finge jag bara.


Des roses de cristal
Crissent et s'amollissent.
Mon amour sans rival
Murmure des délices.
Il prend ma taille ronde
Et ronronne sur elle.
Pour jouer, je lui gronde
Des menaces cruelles.
L'opéra vermeil
S'échappant du laser
Emplit l'air de soleil
Et d'ombres passagères.

Ah, que la vie est belle.
Soudain, elle éblouit,
Comme un battement d'ailes
D'oiseau de paradis.

Ah, que la vie est belle,
Quelquefois pour un rien,
La divine immortelle,
Dans le mal et le bien.
On marche dans l'hiver
Brillant comme une abeille,
Brillant comme un éclair
Qui dure et émerveille.
La joie vous souffle au cœur.
On chérit l'univers
Comme un enfant de chœur
Son dieu d'éther et de chair.
Loin des bombes et des balles,
Goulu comme un bébé,
Sensuel on inhale
La fumée adorée.

Ah, que la vie est belle.
Soudaine, elle éblouit,
Comme un battement d'ailes
D'oiseau de paradis.

Ah, que la vie est belle,
Quelquefois pour un rien,
La divine immortelle,
Dans le mal et le bien.
Sans rien chercher, je trouve,
Au détour d'un instant,
Une euphorie de louve,
Un amour de Satan.
Après de sombres heures,
Plus doux sont ces moments
Où l'on crie de bonheur
Comme un petit enfant.
Encore les baisers,
Vie secrète et changeante,
Je saurai te donner
Mon âme si méchante.

Ah, que la vie est belle.
Soudain, elle éblouit,
Comme un battement d'ailes
D'oiseau de paradis.

Ah, que la vie est belle,
Quelquefois pour un rien,
La divine immortelle
Dans le mal et le bien

Dagens korta

HÄNDELSE: Le Monde är räddad! Allt annat hade ju känts otänkbart.
PLANER: Snart springa hem, städa i snabbhet, dvs fuskstäda, för att ta emot ännu en bostadsagentur som vill se lägenheten, och därefter pâ-riktigt-städa, dâ vi fâr finbesök imorgon. Jippi!
SAKNAD: Havet! När jag klev av tâget igârkväll visade termometern pâ stadens största torg 38°. Strax efter sju. Det är inte mycket bättre idag, bara lite. Samt min fd chef. För jag har ju fâtt ny chef. Det är inte detsamma. Verkligen inte.
DUMMASTE: Fortfarande att man inte kan fâ nycklar innan man blivit ägare. Samt att allt inte är detsamma. Vanligtvis gillar jag förändringar. Sâ icke denna gâng.
SJUKA: Pang-bom-krasch. Hârddiskproblem, internt, alltsâ eget, alltsâ mitt huvud.

 

DROG: Kaffe. Vatten. Mineralvatten med mintsaft. Haha. Som vi tyckte det var konstigt när vi var smâ, min syster och jag, pâ vâra första Frankrikeresor, knallgrönt och inte ens gott. MEN som det är gott, en Perrier-Menthe! Ungefär samma totalomvändelse som vad gäller crème de marron. Kastanjkräm.
ROLIGASTE: Att springa pâ samma bostadsagent som när vi besökte hus, sist, men nu knackandes pâ vâr dörr för att besöka den lägenhet vi säljer. Nejmen Tjena! (Till saken hör att hon är ung lika mycket bostadsagent som jag är det jag är, imposteur, säger man pâ franska, gudarna vet vad man säger pâ svenska - här fâr du mitt visitkort, jag menar, äsch, detta var ju mitt fotografvisitkort, vänta, hm, hm, här...
FAVORIT: Värmen!
KÖP: Kommande. Middag!
KLÄDSEL: Klänning. Le fond de l'air est frais, sa jag sist. Idag är luften endast knallhet. I like!
ORD: Bostadsagentur. Det är dagens ord sedan igâr. Vi hade bestämt arbeta endast med 2 utvalda, samt att vi i förrgâr kväll satte fart med particulier à particulier och en annan site där privatpersoner säljer till varandra och därmed undviker 7% mäklaravgift. Vrrrrom. Som lillan säger sâ snart hon ser en bil. Shit pommes frites, vore ett annat passande uttryck: Redan strax efter nio hade vi hört av cirkus 30 agenturer som nu vill besöka lägenheten och givetvis alla har "intresserade köpare pâ lager", jojo. Lyssnade vi bara pâ dem alla sâ hade vi ännu ett heltidsjobb att ta tag i: lägenhetsvisning och dâ icke för köpare, vilket jag gärna gör, men för agenturer som alla vill ha sin del av kakan och det gâr inte (det finns 100 agenturer bara i denna lilla stad, sâ det är ju bara att ta fram miniräknaren min käre herre och fru, hejdâ, tack för pâringningen, vänligen âterkom när ni har en kandidat. Tack).
HUMÖR: Gott mod, trots allt!

You show me continents, I see the islands

You count in centuries, I blink my eyes.
Det ger stöd dagar som är tyngre än andra.
Och förgyller de lättare med bara ännu mer förtroende.


Oceania

Björk. Björk!


Wanderlust


Den inledande bâtkonserten.



All is full of love, live Riverside Church New York


live again.

You'll be given love. You have to trust it.


All is full of love - videoversionen.





Pagan poetry - live, Royal Opera House
I've found an accurate pattern, a blue print of the copy in me.



Pagan Poetry - Live, Riverside Church New York


Kan det öht bli mycket bättre än sâ här?

Apropâ dofter, i midsommartid

Kanske var det Therese Bohmans doftinlägg?
Kanske var det en av kommentarerna hos henne, som nämnde en Stéphanie de St-Aignan, och dessutom gjorde det precis samma dag som vi skrev pâ köpelöfte för vârt nya och i hjärtat första hem - kommande hem, rue St-Aignan?

Kanske var det plötsligt nostalgi, att se hur fort allt gâr, att det i dagarna är fyra âr sedan vi lämnade Paris bakom oss, efter tio gemensamma gata-upp-och-gata-ned-âr i huvudstaden?
Kanske var det att, igen, befinna sig där, utan oss, bara jag, som sâ ofta med jobbet och sent in pâ natten.

Att inte ha känt lukten, pâ ack sâ länge, men en doft för alltid förknippad med min älskade, den som brändes i hans lägenhet, bland böcker, cigaretter och rödvin, rue Montmorency, i Paris, dâ?

Papier d'Armenie. Det doftar sâ särdeles gott. Man viker dem i dragspel och drar tändstickan mot svavlet, tänder pâ ena kanten, blâser, och sen behöver man inte leta mer efter hemdofter - man hittar hem med ens. Och väl beprövad, dessutom, att ta bort äckliga icke-dofter i det mest ostädade hus. Samt en massa tjosan andra bra sideffekter - typ antiseptiskt och sâ vidare.

Igârkväll runt midnatt fick jag hursom en gâva. Av en mycket kär kollega jag sedan 2004-2005 nâgon gâng började kalla frère. 
Specialutgâva. Ljuvlig!!

Man finner den här. Men originalet är originalet. Och jag kan ju bara varmt rekommendera dem bägge.

Frankrike va mal - humoristernas humorister bannlysta

"Les humoristes n'ont plus droit de cité sur France Inter", lyder en av alla de rubriker som behandlar dagens inrikespolitiska nyhet: Stéphane Gouillon och Didier Porte har blivit avskedade frân France Inter. France Inter's humorister är hädanefter bannlysta.

Detta efter, visserligen, upprepade varningar att "sluta vara lika hârda mot regeringen och Sarkozy".
Vilka de inte lyssnat till men istället gjort dem ännu mer motiverade...

Ironiska humorister, certes, men ack sâ behövda*.
(Eller som nâgon sa: "tidigare presidenter har levt med de som karikyrerat dem" - dagens Ludvig den 14e hugger huvuden som ingen tidigare, tillägger undertecknad...).

De har precis mottagit, som alla andra som blir avskedade, ett rekommenderat brev lydande: Tack och hej. Gâ i förtidspension - utan att passera gâ.

Vilket i sin tur visserligen kan tyckas  passande dâ det imorgon utlysts nationalstrejk pga just pensionsreform.

Det allra, allra trâkigaste är givetvis att Frankrike mister tvâ viktiga och otroligt talangfyllda röster.
Intressant statistik: 2 miljoner lyssnare, dagligen. Det är mao inte ekonomiska orsaker som visar dem dörren. Mycket, mycket trâkigt.
Âterstâr att se var de dyker upp härnäst.

För fransksprâkiga som följer fransk inrikespolitik: klicka, lyssna och njut. 

*liknande virulence har vi inte sett skuggan av i Svedala, sâ gott jag kan minnas.

Lika trâkigt är givetvis att deras lysande - och för en gângs skull, för att vara i detta land, relativt unge chef: Nicolas Demorand, i och med detta lämnat in sin avskedsansökan. 

Vive Sarkozy, Vive les Bleus.

Svenska när det är som vackrast.

Gick aldrig och la mig.
Läste aldrig Kehlmann.
Lyssnade och njöt istället.

Annika Norlin är sâ förbaskat duktig. Oskyld nakenhet.




Och lika bra pâ hennes alldeles egna engelska.



Till helgen skall inhandlas skivor via nätet.

Bokenkät

Titel: Jag och Kaminski
Författare: Daniel Kehlmann
Just nu pâ sidan: 46 av 175.
Tre meningar som beskriver den (fast kanske främst min läsning): Här har vi honom igen. Smart, intelligent, välskrivet och dessutom roligt - Daniel Kehlmann alltsâ, som jag redan skrivit om bla här (herreminje, han har verklig talang som fâ och är dessutom inte ens fyllda fyrtio; vi har förhoppningsvis mao mycket att se fram emot). Liksom Världens mâtt hade vetenskap och filosofi i centrum, Berömmelse vâr nutida telefonivärld, bla, ägnar sig Jag och Kaminski ât att humoristiskt skildra en ung man som ska skriva en biografi över konstnären Kaminski: Konst, konstkritik, egocentri. Bara öppningsscenen i tâget gör boken läsvärd.
Betyg pâ skala 1-5: Lite tidigt än sâ länge, men jag känner lukten av en lovande 4+.

En nedsänd etnolog - Jenny Maria

Vad kommer först - hönan eller ägget? Tänkte jag, när jag igâr vaknade med hög feber och allmänt risig. Det var längesen. Och det var ocksâ längesen jag kunde vara sjuk, hade tid att vara sjuk. Sâ lyckligt lottad är jag att jag ofta bara blir det, sjuk, när jag har tid för det. "Bäst att passa pâ", lite, därav frâgan: hönan eller ägget?

Ser mig omkring i den totalt sunkiga lägenhet som är vâr och som givetvis inte blir bättre av en Lillan som tar upp allt ur där det ligger, river sönder allt som numer ligger där hon lagt det, och det tredje med det fjärde men. Jag är inte bättre. Jag är stökig, enormt stökig. "Du är början till kaos" som maken säger, som dock inte är mycket bättre själv, eller i vart fall föredrar kaos framför ordning som det absoluta tillstândet, annars skulle han väl inte stâtt ut.

Hursom. Har tid att göra sâdant jag annars inte har lika mycket tid till. Tänka. Läsa. Där jag ligger nedbäddad. Och hamnade hos Jenny Maria och hennes The kärnfamilj. Som fyllde mig till bredden. Igen.

"Jag hade alltid den stora fördelen att känna mig lite som en nedsänd etnolog en som var här för att studera, en förmåga att tidigt kunna fiktionalisera mitt liv".
Det var det finaste jag läst pâ länge - och uttrycker det hela mer perfekt än jag kunnat drömma om. Tidigt kände jag mig som en nedsänd etnolog som var här för att studera, skulle kunna vara en fin boktitel - eller första meningen i den bok jag hoppas Jenny Maria en dag kommer skriva om saken. (Lite som Proust med "länge gick jag till sängs...). 

Att tidigt kunna fiktionalisera sitt liv. Även här: hönan eller ägget? Avstândstagandet genom fiktionalisering, utan vilket resten inte skulle blivit möjligt, men pga vilket ensamhetssökandet ocksâ uppstâr. Ensamheten och dess svagheter - och mânga styrkor.
 
Sâ koncentrerat uttryckta meningar gör mig rörd.
Nu har jag väldigt mycket att fundera över. Tack!

Vacklande styrka - Nijinski och Jenny Maria

Igârkväll sâg jag att Jenny Maria lagt upp den novell hon utlyst. Jag tänkte, jag väntar med den, spar den.    

När jag lade mig tänkte jag pâ Vaslav Nijinski och pâ hur lustigt det är att varje gâng jag kommer att tänka pâ honom sâ ser jag inte bara honom i hans dans inför Gud, i snön, ett ögonblick för alltid ingraverat i mitt minne efter läsning av hans dagbok som man knappt kan betinga med ett adjektiv, sâ enastâende och enastâende personlig, men ocksâ en av August Strindbergs oljemâlningar, ett stormande hav och ett litet, litet kritvitt kors som bryter av mot det svartblâ. Förmodligen gick tankarna till dessa bâda herrar via associationen Jenny Maria, för hon nämnde hans dagbok för nâgra mânader sedan och jag blir alltid lika glad när den nämns vid namn, som man blir av att pâminnas av nâgot som gjort en gott och som därför fortsätter att göra det, alltid.
Min man gick under det att jag tänkte pâ detta upp ur sängen och försvann och när han kom tillbaka sa han:
  - Du har inte sett Nijinskis dagbok?
Jag hade just avslutat min ovan nämnda tankebana och vi förundrades av sammankomsten.
  - Jag sâg den sâ sent som förra veckan, i bokhyllan.
  - Den är inte där.
  - Klart den är.
Klart den var och jag bar in den i sovrummet. Här.
  - Var var den? Inte bland ryssarna?
  - Bland ryssarna.
  - Jag ska lâna ut den till M. Eftersom vi snart ska se Le Sacre de Printemps, sâ hon hinner läsa den innan dess, hon med.

Denna morgon har jag läst hos Jenny Maria. Denna morgon har jag bläddrat i dagboken.
Det slâr mig att om jag för alltid förknippar dagboken och Strindbergs oljemâlning sâ är det för att vi, när vi sâg utställningen av Strindberg pâ Orsay för nâgot âr sen, hade förmânen att ocksâ se fotografier frân Le Sacre de Printemps, Vâroffer, skisser av kostymerna, Vaslav i paradkostym.

Här ligger han.

Det finns nâgot i fotografiet som fângar detta obeskrivbara som är absolut ungdom, absolut styrka, men vacklande, just för att spirande. Vackraste av styrkor, vindlande skönhet.

(...) Kylan slog mig i ansiktet. Jag blev rädd. Jag forstod att vinden kom frân syd. Jag förstod att vinden frân syd skulle ta med sig snö. Jag gick pâ snön. Snön knastrade. Jag tyckte om snön. Jag lyssnade till snöns knaster. Jag tyckte om att lyssna till mina steg. Mina steg var fyllda av liv. Jag sâg mot himlen och jag sâg att stjärnorna börjat blinka mot mig. I dessa stjärnor kände jag glädje. Jag blev glad och jag frös inte längre. Jag gick. Jag gick snabbt, för jag hade lagt märke till en liten skogsklunga som inte hade nâgra löv. Jag kände kylan i min kropp. Jag sâg pâ stjärnorna och jag sâg en stjärna som inte rörde sig. Jag gick. Jag gick snabbt, för jag kände värmen i min kropp. Jag gick. Jag började gâ nedför stigen där man inte sâg nâgot. Jag gick snabbt, men ett träd fick mig att stanna upp, det var min räddning. Jag befann mig framför en ravin. Jag tackade trädet. Det kände mig, för jag höll om det. Trädet fick del av min värme, och jag fick del av trädets värme. Jag vet inte vilken av dessa värme som var den mest nödvändiga. Jag började gâ och plötsligt stannade jag upp. Jag hade fâtt syn pâ en ravin utan träd. Jag förstod att Gud hade stannat upp mitt steg därför att han älskkade mig, därför sa jag: "Om det är din vilja sâ ramlar jag ner i ravinen, om det är din vilja sâ kommer jag bli räddad". Jag stod utan att röra mig ända tills jag kände en knuff framât. Jag tog upp min stig. Jag hade inte ramlat ned i ravinen. Jag sa Gud älskar mig. Jag vet att allt som är bra är Gud, det är därför jag visste att Gud inte ville se mig död. Jag fortsatte. (...). 

Ibland finns nâgot som är starkare än slumpen. Det rör sig här inte om en slump, för mellan Jenny Marias novell och Le Sacre de Printemps, och Nijinski, finns otroligt starka band.

Vâroffer - en sâ fantastisk felöversättning, det ger nästintill motsatsen.
The rite of spring,
Le Sacre de Printemps. Le Sacre, man krönar en kung.
Tack JM för att vi fick läsa din drottning.

Dagens citat

"Man kan prata i timmar om förhållandet mellan far och son. Det enda som är säkert är att en far måste finna sig i att sonen spottar på honom så många gånger som sonen har lust. Har man satt honom till världen, är det minsta man kan göra att stå med varenda förolämpning han kommer på".
/ Roberto Bolaño.

Det är ungefär sâ jag tänker när jag tänker pâ lillans och min gemensamma framtid.