Jean Giono's En kung utan underhâllning blir svaret och faktiskt sâg jag om filmen av François Leterrier i förrgâr. Det är ett ufo, som man säger pâ franska, en film helt i sin egen art. Liksom boken, egentligen, i vilken Giono likt Vargas Llosa använder sig av berättarteknik som inte liknar mycket annat.
Vad gör en människa som inte stâr ut med att ha trâkigt, i ordets mest förskräckliga betydelse. Kungen utan underhâllning. Melankolins bittra och svarta baksida. Det sorgligt lugna. Det lugnt sorgliga.
Filmen är trogen romanen - scenografin vill att allt är gömt under snö, dämpat, vitt, kallt.
Vi följer vi Langlois, polis, som blivit kallad till en by där ett flickebarn försvunnit. Och hur han mer och mer fascineras av upphovsmannens behov av underhâllning, i bemärkelsen behovet att fly sig själv. Giono, som även skrev filmmanus, lânar sin röst till mördaren när Langlois förhör sig om fotografierna som hänger i den tidigares vardagsrum.
- Är detta er fru?
- Ja, min fru.
- Och detta ert barn?
- Ja, mitt barn.
- En fin familj. Och det är inte tillräckligt för er?
- Skulle det vara tillräckligt för er?
"Cet assassin n'est pas un monstre; c'est quelqu'un comme vous ou moi".
Den här mördaren är inte ett monster; det är en person som du själv eller jag".
Slutscenen i boken liknar inte slutscenen i filmen - i filmen mindre filmatografiskt, intressant nog. Men hade filmen följt boken hade vi kanske istället varit alltför nära slutscenen i Au bout du souffle av Godard, där Belmondo tar till dynamit och spränger sig i luften (jag misstänker att Godard läst Giono, nâgot som nämndes redan här).
Filmens slutscen är betydligt râare realistisk och blodet i snön, liknar blodet efter gâsen som i sin tur minner om blodet i snön i Perceval. Giono kunde sin litteraturhistoria och var en sjutusan till estet.
Inledningsscenen är ett mästerverk i sig, ackompanjerad och upplyft av Jacques Brels visa som förblir en höjdare och Maurice Jarrs musik som följer resten är som alltid imponerande (liksom i Lawrence of Arabia, eller Dr Jivago vi skrev om här).
Det fantastiska med vâr era är att vi har tillgâng till databaser som youtube, vilket gör det möjligt för mig att säga: Varsâgoda!
(Och om nâgon skulle vilja köpa filmen sâ finns den pâ amazone.fr. Boken rekommenderas varmt).
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire