För ett âr och tre dagar sedan lät det sâhär stillsamt farväligt pâ bloggen. Jag var i skrivandets stund i Cordoba (och fick alltsâ se staden innan jag dog, i Frankrike är det se Carcassonne och dö, för det säger Brassens och det vet ju alla att den mannen var klok). Prick pâ ârsdagen, alltsâ tre dagar senare, var vi i Grenada, vilket var en väldigt ljus upplevelse och jag kan verkligen längta tillbaka dit. De snöklädda bergstopparna. Terasserna. Alhambra.
Dessa dagar kämpar jag med att inte upprepa mig.
Förra âret höll farvälet i sig en dryg mânad, sen kom vâren. Jag antar mao att det nu bara är att hâlla ut i en mânad och en dag, sen är den här.
Rastlösheten. Tâlamodsbristen. Februari?
Men i âr är den stora skillnaden att det händer stora saker, runt omkring oss. Libyen nästa. Fantastiska nyheter. Och inom kort kommer saker hända även närmre mig. Det är bara att hâlla ut.
Brassens, med den sällsynta förmâgan att vid minsta glimt av honom fâ en att ögonblickligen relativisera sin existens.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire