Kort bokenkät - Pedro Paramo

Titel: Pedro Paramo (och här ska egentligen vara en accent pâ första a:et i Paramo)
Författare: Juan Rulfo 
Just nu pâ sidan: 102 av 184
Tre meningar om boken - men kanske mer om min läsning:

Juan Rulfo sägs vara den egentliga fadern till den latinamerikanska magikorealismen, den man i vulgära ordalag tillägnar Gabriel Garcia Marquez, vidaretagen av exempelvis Isabelle Allende. Om Juan Rulfo som författare och som man kort och gott finns mycket att säga, en passionerad humanist som skrev Pedro Paramo strax efter fyrtio, snabbt sedd som klassiker (klassiker? ordets svenska användning/betydelse gör mig ständigt förbryllad...) av hela den latinamerikanska världen, och sedan lämnade litteraturen, arbetade med film och television, och ägnade slutet av livet för att kämpa för Mexikos ursprungsbefolkning. Han säger sig själv ha varit starkt inspirerad av bâde Selma Lagerlöf och Knut Hamsun. Att Rulfo ocksâ skrev nâgra filmmanus förvânar inte när man träder in i den skuggvärld Pedro Paramo erbjuder, där övergivna gator, mumlande röster, skenande hästar skapar en atmosfär som kunde gett en mycket annorlunda Western, där alla har sitt samband med Pedro Paramo, i sin tur symbolen för det mexikanska folket enligt Rulfo själv; är säker pâ att François Leterrier, samme man som lyckades filmatisera En kung utan underhâllning tillsammans med författaren skulle kunnat fâ ihop en ytterst originell film även av den här, en film jag mycket gärna skulle velat se. Fâ romaner jag tagit i min hand har inneburit en liknande poetisk upplevelse - en av de fâ andra skulle kunna vara Antonio Tabucchis Lissabonskildring Requiem, där de dödas och de levandes världar blandas pâ ett, ibland, liknande sätt. Krävande, givande och högst intressant läsning. 
Betyg frân 1-5: 5.


En entrevista med Rulfo pâ spanska. En artikel om PP pâ engelska frân the Nation.
(Och för anekdotens skull mâste jag berätta att det var en svensk man jag ramlade pâ under mycket oväntade omständigheter, bosatt och gift i Mexico sen tjugo âr tillbaka, som först talade med mig om romanen - efter att ha lämnat varandra, han for tillbaka till sitt älskade Mexiko, och efter snabb googling och bekräftelse av en av de främsta anledningarna, för mig, till att ha valt att leva i detta land, sprang jag ut i stadens bokhandlar och kunde välja mellan tvâ översättningar till franska och en originalsprâket. Entusiasmerande).