Kvällsnytt

Här regnar det fortsatt, varmt och skymt till sol var femte dag, resten grâtt.

Helgen bar pâ mycket solsken, fina möten, dock mörkad av en mycket trâkig nyhet frân systerdotterhâllet. det som sett bra ut ser nu mycket sämre ut och det är märkligt hur hjärnan tar itu med liknande - jag inser att i vart fall min aldrig betett mig pâ detta sätt, det hände första gângen när syster inväntade definitivt besked sist, och nu i helgen. Som förlamad, som man säger, men nu bokstavligen. Totalstopp och târarna alldeles innanför ögonlocket. Ingen aktivitet fungerar förutom att ta pâ sig skorna och gâ ut och springa dâ benen ändâ gâr av sig själva. 24h cirka, sedan âtergâr det sakta till det normala. Fascinerande och dâ händer detta mig endast pâ lângt hâll. Närmre antar jag att man lätt närmar sig hjärnblödning.

Läser  vidare i min hög av nyligen inköpt franskt nutida. Har läst halva av en pristagare och det riskerar bli endast en halv läst. Funderar mycket pâ det här med intrig i dessa dagar. Vad som fâr en (oss nästintill alla) att tro att man absolut mâste ha en intrig. I ungefär 19 av 20 romaner vurpar det mot tvâ tredjedelar, eller mot slutet. Och nästan alltid pga en för stor grej. I singular eller plural. Dâ ocksâ i "icke-intrig-romaner", isâfall är grejen en känslochock, typ. En överdriven reaktion, ett händelseförlopp. I just denna roman, Le Poivre skulle det varit en förtjusande roman av kort roman, eller lâng novell, pâ ca 100 sidor om man valt att sätta punkt där. Förtjusande och vänds till försövande. Tror det är vad jag väljer, sluta där, och minnas fina 100 sidor, samt att ta en nutidapaus och istället läsa le Double.

Idag har i övrigt varit en sân där absolut surrealistisk jobbdag, där en indier nyss hemkommen till  London ville ha en fâtölj frân Danmark köpt av oss och levererad imorgon innan tolv dâ han har deadline för att stänga igen containern som âker till New York. Han fâr den innan tolv, sin fâtölj, men slikt kräver sin kvinna (mânga "det gâr inte", "klart det gâr", "det gâr inte", "klart det gâr", innan det är rott i hamn, I can tell you).

Nu tänker jag gâ och klubba en liten säl med önskan att det lyckas.