Di där ögonblicken

Ni vet. När man inser.

Sitter och jobbar med siffror en lördagkväll i juli.
I Värmeland, Sverige.
Framför mig, en gräsmatta, runt mig, fâgelsâng.

Pâ denna gräsmatta har sâ mânga planer smidits.
Allt frân "lât oss sälja hemmagjorda halsband för att fly anställningarna" (jojo), till "TÄNK om man inom nâgra âr finge ha tillräckligt med frilans- inom diverse och mycket översättning tillräckligt för att fly anställningarna och, säg, sitta här, med datorn en lördagkväll i juli och översätta?".

Nu blev det inte just sâ. Översättningarna alltsâ. Men sâ mycket annat. Och jag inser att ett delmâl är ack sâ mycket mer än nâtt. Det har blivit sâ himmelens mycket bättre. Jag betalar här mitt ute i skogen, beställer, checkar av.

Min andra hälft och affärskompagnon sysslar med att förbereda hösten pâ sitt hâll, i vârt sâ smâningom mer officiella showroom än vad det idag är, vi är ju bara i början av en hel cirkus - och cirkusens enda direktörer är vi själva, bâde symboliskt och mycket bokstavligen talat. Gârden jag för övrigt lämnade med târar i ögonen för endast 48 timmar sedan, med kommentaren att nu förstâr jag hur min far led när han var tvungen att lämna sitt ställe. Som alltsâ är där jag befinner mig nu. Tvâ paradis pâ jorden, man kan inte annat än känna sig rikare än den saligaste prins. Och ursäktar pâ ett vis svadan, pâ ett vis inte alls, man mâste lâta sig pâminnas av valen, riskerna, löftena, segrarna. Ocksâ.

Och alla dessa möjligheter. Dagens idé, här. Eller dagens. Idag blev den ytterligare utvecklad och ni ska bara veta som det sedan en vecka sprakar i vâra huvuden, men än sâ länge är vi tvungna att ryta till varandra: scccchhhhh. Projekt, finns det nâgot bättre för människans hjärna?

Jag dricker rödvin frân Argentina. Min snart nittioâriga morfar, still going strong, framförallt still-singing-strong, har idag läst sagor i solen för sin dotterdotterdotter som uppskattande kommenterat tillbaka pâ franska. Men som ocksâ spontant sa: Godnatt! till honom när han for. Jag läser fortsatt min irländske nyupptäckte översatt till franska, jag vet inte vad det är med Ridgway men han försätter mig i ett sâ väldigt gott humör.

Kusinerna kommunicerar gladeligen var och en pâ sitt sprâk. Fyra och fem, flicka och pojke och skiter i vilket. "Je cours à Lekstugan". "Kan du hitta varsin ficklampa till oss?". "Morfar, vi vill bada".

Själv finner jag som alltid tillbaka till det innersta just här. Inte för inte som sâ mânga planer smidits här, aldrig är man mer produktiv och kreativ än när man snuddar det som är själva livskärnan i sig. Jag inser att jag har datorn full av andra projekt som föddes förra âret här.

Livet, mina vänner. Livet.

(som borde har 72 timmar per dygn, det vore det optimala).