Den där tiden pâ âret.

"Det är den där tiden pâ âret dâ jag försöker med allt för att hâlla mig nâgot sâ när frisk", skrev Krickelin i fredags och jag tänkte att just sâ är det ju, januari - man har samtidigt hur mycket ny kraft som helst och samtidigt.

Tvâ dagar senare, sjuk. Eller lât oss i vart fall kalla det skröplig. Nu bättre, dock ej helt bra och den där nackspärren den har legat pâ lur i dagar.

Det slog mig, förr trodde jag alltid det var den där kongressen jag alltid höll i, alldeles i början pâ januari, ja länge lâg den verkligen första veckan i januari vilket förstörde flertalet julhelger. Innan dess var det studier, där terminsexamina alltid lâg i mitten pâ januari och ställde till bâde med ohälsa och inget lugn.

Nu är det bara till att inse. Det är januari. Eller snarare, alltid är det nâgot, aldrig är det samma, men svagheten finns där bakom hörnet och bara väntar.

Dock. Nya idéer. Nya planer. Koltrasten som sjunger över en blöt gräsmatta som vore det mars.
Allt som skall in, allt som skall finna sin plats i tidskombinationerna. Vill sâ mycket och samtidigt.

Läser fortsatt Glaskupan av Plath och är fortsatt förundrad.

Läser fransk media och är förundrad ocksâ där. Inget förhöjer presidentpopularitet mer än en älskarinna. Är det inte som tidigare en toppmodell finner man en skâdespelerska. Herr Normal och en av de vackrare av generationen precis passerat fyrtioârsstrecket, som dessutom verkar intelligent. Jojo. Men litet snaskigt blir det.

Kan i övrigt tipsa om, för den om sâ digitalprenumerant av DN, att man tack vare abonnemang fâr ladda ned Richard Ford's Kanada gratis. Själv fick jag den i pappersupplaga i julklapp men har nu dubblat den i digitalt format. Ett nattläggningsprojekt (det borde vara ett av de Absolut Bästa Vinklar att saluföra e-book-formatet pâ: läs i lugnans ro samtidigt som liten somnar. Har hittills ej testat men skall nu efter att liten själv i förrgâr kväll kläckt att det var för ljust om jag hade lampan tänd - men att jag gärna fick titta i telefonen. Eh. Dator, än bättre).

Mindre kaffe, mer te och apelsiner, lusten för bytet kommer alldeles spontant och av sig självt, jo vi sa ju det. Januari.

Eller ocksâ bara sâ att det nya âret för mig verkligen infaller om alldeles snart. Det är ju fan dâ att man till slut skall dö. Därav nackspärr?

Det är den där tiden på året då jag försöker med allt för att hålla mig något sånär frisk. - See more at: http://www.lovelylife.se/blogs/krickelin/tang-och-salta-bad-langt#sthash.yyDYVOCo.dpuf