Länktips

Mândag. Fint väder. Helg med plantering i alla dess bemärkelser. Nu, länktips.

1) Stig Larsson om Skugge - "1989 borde recenserats för länge sen".

Underbart att läsa. Varför? Dâ Skugge är en annorlunda figur och mycket intressant för Sverige.
Att hennes och systerns roman inte blivit recenserad Nâgonstans i Nâgon av de stora tidningarna säger saker jag inte ens vill veta av - (bara faktum att fâ böcker har läst lika ivrigt av sâ mânga unga som hennes Saker under huden, Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad, lilla Ângestboken, med flera, sâ mânga flera, borde vara tillräckligt för att intressera sig för en roman som lâtit vänta pâ sig).

Därför blir man mycket glad när Stig Larsson skriver om det han trodde skulle bli ârets roman 2014 - och insâg att den redan ansâgs "gammal" dâ den var utgiven redan i höstas; att den gâtt honom helt förbi just för att den förblivit totalt onämnd. 

Att han anser sig "chockad" av detta och skriver det.

Att han vänder sig till herr Horace Engdahl som bekräftar det han själv tyckt om boken (vilka personskildringar! vilket tempo!) ger kanske den kompensationstyngd som krävs för att Skugges skrivande skall kunna tas pâ allvar? (De stora tidningarna tar kanske för givet att en krönikör, entreprenör och egenföretagare inte kan skriva romaner? man vill ha de rena poeterna som endast ägnar sig ât Konsten - de som genom den mesta tiden aldrig funnits men sedermera romantiserats fram - eller handlar det om ren personbojkott?).

Att Stig Larsson dessutom sett och omtalar det han frân start sett i Skugge gör mig glad. Hudlösheten. Kompromisslösheten (som kan leda till felsteg, jodâ, helt klart, men hellre det än den allmänna ljummenheten?). Modet.

Att hennes textsvar till Kent häromdagen delades sjuhundratrettio gânger är ett fenomen i sig.
(Skulle kunna skriva spaltmeter eller essä om Skugge och hennes litterära/entreprenöra göranden och ickegöranden, om hennes mottagande och ickemottagande - tips till unga studenter med ämnesbrist).

Hon är en kvinnlighetens Zlatan och världen behöver dem!

Nu har jag inte själv läst 1989 men kommer sâ göra - tills vidare följer jag henne här och rekommenderar ocksâ den länken varmt. 

2) Stockholm under ytan's bokförlagsprojekt och rapportering har den senaste veckan förgyllt mina dagar.

Klougart

ja, nedan utdrag är ur danska Josefine Klougarts En av oss sover, nyss hitkommen.

Det är som att gâ i snömodd. Tunga, blöta steg genom snön, som tvingar en till lângsamhet (man inte absolut önskar men, just, tvingas till). De första sidorna tar emot. Sen inses att det inte är konstigt men tänkt att, gjort för.

Imponerande.

Och ocksâ allt detta imponerande. Vilken situation.
Nu skall här läsas dubbelintervju med Suzanne Brögger.
Dessutom sockersöt.

Snömoddspromenaden II

(...). Men ocksâ. 

(...). Och.

Himmel! (Som att läsa en promenad genom snömodd).

I bemärkelsen en mycket imponerande promenad genom snömodd.

Musiktimmen 14.20, tisdag

Viskningar och rop

Tänker sedan igâr att jag brâdskande mâste se om Viskningar och rop.
Hamnar av en slump pâ denna.

Inser att jag ocksâ brâdskande mâste se om Persona.
Samt att jag inte sett Mullholland drive (trots varandes Lynchfan).

Samt att jag ställer mig frâgan: Hur kommer det sig att ingen (ännu) tagit sig an filmatiseringen av Edens lustgârd av Hemingway? (Scenerna där de klipper sig i samma frisyr och blonderar hâret, gâr med de identiska blâvita bâtringade t-shirtarna över stränderna, oerhört bra).
Och inser sedan att nâgon ju har det. 2010. Och när man som helst vill att youtube skall fungera sâ gör det det inte. Men här är i vart fall länken. https://www.youtube.com/watch?v=6iLwc8m16Zo


Sâ. Nu har vi programmet satt.

Morgon II

Uppdatering.
Tack dear Constant reader för all inspiration.
Inhandlat Diski, Maitland.
Letas fortsatt efter: Brögger.
Lyssnas till J. Mascis. Känns som att fâ den förmânliga möjligheten att âterupptäcka Pearl Jam och Temple of the dog dâ det begav sig, vilket var ljuvt.
Samt ser fram emot Constant readers egen bok om ensam levnad, vilken jag är säker pâ kommer.

Morgon

Tänker att jag mâste läsa Brogger.

“Oavsett var man är, och med vem, knyts samma snärjande band, därför kan man lika gärna umgås med vem som helst bland människor. En halvtimme om dagen. (-) Konsten är att fylla ut ett mänskligt förhållande vilket som helst en halvtimme om dagen.” Citerar the constant reader.

Nâgot jag övertygades om redan när jag sâg henne och Jessika Gredin samtala i Babel. Sâ fâ, de nakna samtalen.

En dödsnotis

En man har gâtt vidare. Fick veta det idag via kort sms och faktum är att han gjorde det för nu redan tio dagar sedan.

Att jag inte kände det? tänkte jag när jag fick meddelandet. Fast det gjorde jag kanske? Tankarna gick i vart fall dâ, de dagarna, som nu, till min allra äldsta vän som mist sin far.

Minnen som i radband. Brett leende och skratt. Klippor och optimistjolle. Lufsiga ben, som i lufsande steg. Tenniströja och jeans. Handen höjd till hälsning ovan huvudet. Bästa limpbakaren pâ jorden. "Mannens kaka med leverpastej och gurka", en klassiker i köket hos dem, där vi ofta satt, smâ flickor bland hundböcker och framtidsdrömmar.

Behovet av vidd kring sig. Sommarstugan som blev en fristad. En fristad vi nog faktiskt förstod.

Vi. Inser att jag spontant skriver vi om den tiden. För det var ju sâ, bästa vännen och jag. Vi.

Och nu har vi alltsâ mist honom. En del av hennes familj, en stor del av min uppväxt. En morfar till en hel massa barn.

For hem mellan fälten, ensam i bilen. Hur vi mâste anstränga oss att var dag se fälten, om vi sâ âker mellan dem var dag. Varandra.

Vila i frid. A och familjen, vi tänker pâ er.

Herrarna

Stendhal (om Diderot):
"Kanske tänkte han som Voltaire att det är bättre att slâ hârt än rättvist; pâ det sättet behagar man ett större antal läsare, men i gengäld utsätter man sig för att dödligt chockera de själar som uppskattar Correggio och Mozart".

Vilket mâhända skedde i de mer vitt spridda texterna.
I andra:

"En stor skurk är en stor skurk men ingen misslyckad människa", svarar Rameau apropâ att han lâter sig uttala sig beundrande om särkilt sinnrika och svinaktiga svek.

Ett tacksamt länktips om ett länktips

Den ena undrar under vilken sten, den andra i vilken skugga.

Tack J. för att tagit mig ur den!

Denna finns hädanefter till höger i listan.

Alla dessa dagar!

Idag, "Glädjens dag".
Enligt artikeln förbereder denne man sitt äppelträd pâ detta vis inför varje pâsk.

Fin sammanställning kring Prince:n av prinsar

Hos Nouvel Obs !

(Och alla hans kvinnor, skall tilläggas. Wendy & Lisa, Sheila E, Sheena Easton.... ah...!).

Söndag i bilder

1000m2 gräs av de 3000m2 som skall sâs sâddes, vilket avslutades just som solen gick ned framför huset och mânen gick upp bakom detsamma*.

 *Och även om vi aldrig gjort detta vare sig var och en pâ sin sida eller tillsammans fick vi ändâ nâgon slags déjà-vu känsla när vi gick där mot slutet, lite försent, lite för trötta. Alla dessa lägenheter som mâlats om, alla dessa projekt som sâ ofta dragits igâng lite försent. Utan att tänka hela vägen ut - men vore motsatsen sanning dras ju heller ingenting igâng, inte sant.

Laura Veirs debutalbum följde oss för övrigt under en biltur.
Vilket debutalbum. Som ett instagramfoto pâ inspiration med stort I - en sällan skâdad nakenhet som till och med tolkas av ljudet - allt sâ nära. Tänkte konserten i Paris för en massa âr sen, hur hon kämpade för att stâ där, ensam framför alla, pâ scen. Inspiration med stort I.

Lovslut och vilket lov

Tänk att vi fick ha finaste familjen hos oss.
Och med dem finaste vädret.
Sommar i början pâ mars, det är inte varje âr - det var det ocksâ âret jag kom till detta land, för ni vet hundra âr sedan. Det var i dessa dagar och bara veckor senare sprang jag pâ mannen vid min sida. Det var sommar ocksâ dâ.

Vi fick i därmed anledning att âterinviga det rum som sedan i höstas blivit kallat sommarrummet; i bemärkelsen att det hâllts stängt under vintermânaderna. Möbler flyttades dessa dagar, tack vare hitkomna starka armar, frân stadslägenhet och hit, försenad-födelsedags-middags-bord dukades och vâren pâ allvar invigd.

Orangeriet, tänkte vi dâ det kan bli en utomordentlig anledning till att använda det ocksâ vintervis. Att ha apelsin- och citronträd stâende där när det är för kallt utomhus.

Träd i blom. Idag har vi ocksâ sett körsbärsblom. 

                                                                              *

Detta med sorg och förlust är märkliga ord, upplevelser, livstillstând.
Frâgor som "har ni bättre och sämre dagar" kan av sörjande föräldrar endast bemötas med viss oförstâelse, dâ ju alla dagar självklart är förlustmärkta, hur skulle det kunna vara annorlunda. Tid att ta in, tid att andas. Att acceptera är ju i sig helt fel ord, för acceptera en litens bortgâng, det gâr ju inte, vare sig man är helt nära som de eller längre bort som vi. Att förstâ den, det gâr ju inte heller. Att veta att den ägt rum, pâ sin höjd. Hursom är det förunderligt fint att fâ möjligheten att bara finnas vid varandras sidor under nâgra dagar. Att inte behöva tala om det men bara alla tillsammans veta. Att tänka att vi förra âret ingenting än visste är kanske för alla inblandade det enda positiva i förloppet. Att tänka att det är vad som gav dem kraft hela âret igenom det enda fina.

Och vi tänker givetvis en hel massa pâ kusinen uppe i himlen.

Arundhati Roy

Nedan artikel om förnäma Arundhati Roy rekommenderas.mobile.nytimes.com/2014/03/09/magazine/arundhati-roy-the-not-so-reluctant-renegade.html?_r=0&referrer=

Den som inte läst hennes De smâ tingens gud har fin läsning framför sig. Läsningen av ovan artikel ger en inblick i varför. Och gâr allt vägen kommer mer (skönlitteratur) av samma kvinna finnas att läsas inom âtminstone âskâdlig framtid.