Känner mig nâgra sekunder senare som en seriefigur när jag verkligt hoppar över tröskeln, dâ ögonvrânsvinkeln visade en rörelse alldeles till vänster om dörren*.
Till storyn hör att där inte lâg nâgon när vi sprang in och ut med allt till lunchen.
Till storyn hör ocksâ att precis efter leder en trappa ned till vinkällare etc.
Herrn mâste alltsâ ha ringlat sig upp för trappan och lagt sig tillrätta under vâr lunch.
Alltsâ inte rädd för ett jota.
Ringlade sedermera sina tvâ meter kropp tillbaka nedför trappan och in i vinkällaren.
Dit undertecknad redan tidigare endast motvilligt satte sina steg.
Nu: Vinprovning.
Jösses vad snygg. Du kan öppna ormsightseeing ; )
RépondreSupprimerMen jag förstår din vånda. Kanske du skulle döpa den och bekanta er?
Ja! Safari! Hm. Dop. Lât oss säga att vi tycker om varandra, i alla fall accepterat varandra. Men pâ hâll.
RépondreSupprimerRädslor är till för att övervinnas👍 Fast det kunde ju räckt med en meter orm till en början......
RépondreSupprimerYikes! Hade nästan, nej, HELT glömt bort Sir Väs. Min längtan efter ett hus på landet i Frankrike = betydligt svalare nu. Men du är cool du. Mycket cool och med andra ord så mycket mer värdig just nämnda hus i mina drömmar!
RépondreSupprimerJo, rädslor är till för att övervinnas. Jag försöker se honom som en ringlande del av huset. En del av vägen pâ hälleberget, ho. Erika! mer värd, sâ sjutton heller!
RépondreSupprimer