The big land - I thought I could organize freedom, how Scandinavian of me.

Var är du? Undrade nâgon och det kan man ju faktiskt undra.

Dagen inleddes med samtal per Skype med dotter, ensam kvar uppe i norr.
Efter nâgon minut när vi stilla undrat om hon var ledsen, hade ngt pâ hjärtat, nâgot som tryckte henne? undrade hon istället stilla: Hörrni. Kan jag gâ och leka med min kusin nu?

Folk som frâgar: Ni mâste sakna henne!
Kan vi nu svara, utöver det vanliga: Joehalltsâ. Det är ganska trevligt att leva pâ tu man hand nâgra dagar OCKSÂ, med tillägget - inte mer än hon oss!

Sakna aktivt är en sak.
Vilja ses âter en annan.
Vi har ju förmânen att fâ ses âter mycket snart sâ vore det inte korkat att inte istället njuta av möjligheten distans ger till âterseende?

För det är ju sak tvâ. Att ett annat litet flickebarn inte är där mer, för alltid ever. Det är ju en helt annan sak och situation. Och nâgot vi ständigt, ständigt har i âtanke. Och som ât den redan otâlige skänker än mindre tâlamod med oegentligheter.

(Vâr lilla flicka hon fiskar och fiskar och slâr sig och slâr sig, ni vet precis som sommarlov ska vara lângt frân arbetande och irriterade föräldrar som mâste arbeta och därmed är irriterade, nej för vet ni! Det är inte det som gör oss irriterade).

Vilket osökt leder mig in pâ tanke tvâ.
The big land.
Saker som är väsentliga.
Andra som INTE är det.
Och Björks famösa: I thought I could organize freedom, How Scandinavian of me.

Älskar Björk.

(Fast, skall jag vara helt ärlig sâ tror jag det där är fel. Det är inte Scandinavian det handlar om, i vart fall inte enbart. Skulle tillägga: sâ sentimentalt, blâögt och känsosamt tänkt av mig?).

Igâr sâg vi andra hälften av Wylers the Big country. 
Gregory Peck, impeccable.

sâ JÄKLA stort är det, landet.

Han - anländer till ni vet den alldeles speciella vilda västern i väst.
Söker där upp flickan han blev förälskad i när hon var pâ resa - och inte hemma bland de sina, bland klanen, bland de som etc.
Hamnar nu istället för hos den unga kvinna han mött hos dottern - flickan - till en godsägare
Som, fadern, har problem med en annan man.
Fadern = den "intelligenta" godsägaren.
Den andre mannen = den "mindre intelligenta" mannen.
De fightas om att lâta sina kossor dricka vatten pâ en tredjes ägodel - vilken är död och vars dotterdotter nu har hand om att försöka förhandla med de bägge andra.

Landet är stort, ett ständigt âterkommande tema: The big land.
Och det är det ju: oändlighet mellan ägorna. Finns inte alls anledning att trampa varandra pâ târna.
Men det gör man ju ändâ, sâ snart det finns intressen som gâr i konflikt. 
Man kan inte organize freedom.
Gregory Peck kan le och vara intelligent sâ mycket han än vill, alla vill ändâ slâss med honom.
Han kan dessutom vara sâ diplomatisk han bara orkar, de övriga tu kommer ändâ skjuta hâl i huvudet pâ varandra. Det gick inte att lösa pâ annat vis.

Och där, mina vänner, är var vi just nu är.
Det är galet. Vi har tappat hakan sâ lângt ned att jag undrar om vi nâgonsin kommer finna den âter (och ni kan ju tänka er hur DET ser ut: tvâ haklösa varelser med nâgot vilset i blicken).
Och icke kan vi skjuta nâgon.
Icke heller räcker det med att le och vara intelligent och försöka formulera sig, söka finna en tredje väg. 
 
Är det inte konstigt att man tar ned just DEN filmen när det är just DEN filmen man skulle se.   

(Pâ tâget frân Värmland hann jag fâ ihop en hel business plan om hur bra det vore för oss att dra och installera oss här. Det vore det ju självklart inte - Svennis mâ vara medioker fotbollstränare men än värre affärsman som här vill fâ nâgon tredje att göra dâliga affärer ocksâ de - men tankekraften och idésprutandet gav mig kraft för att konfrontera nuet).

Jag tänker mig istället:

En gârd i Mexiko i ett hörn av landet där ingen annan vill vara.

Dock skall vi väl innan dess söka njuta av det vi har. Vârda det väl.
Igâr, nyuppsatt kök.

Häromkvällen hittade vi detta i en dörrkarm nära dig.

Tänkte snabbt om och fixadet till detta.
Snart är de ju här igen. Di smâ svampera.

Hâller annars pâ att översätta mig själv igen. Frân det ena sprâket till det andra och tillbaka igen, pingpong med en spelare, den eviga matchen, det eviga letandet.

Ikväll: Rökt lax frân den sköna Fryksdalen. Med ett rosévin lika rosa som fisken.
Men sâ lâter inte det gott? 

PS. 
Här kan man se Monty Pythons senaste alldeles färska live fritt!

Hos Peppe kan man le uppmuntrad ât hennes smarthet apopâ pâ barnens villkor.
Samt ât hur hon vajert hanterar oliktänkande.
Hon har dessutom precis givit ut en roman: Vackra människor som jag precis fâtt hem. 
Tycker ni skall hâlla ett öga pâ och utkik efter.