kvällsamtal

Lillo: Mâste ju hitta ett sätt att lyckas övertyga Pauline om att det inte bara rör sig om en legend.
Hon: En legend?
Lillo: Ja! Att vi alla tillhör fe-riket. För du vet, du är inte min riktiga mamma.
Hon: Ah?
Lillo: Nej, hon lever fângad i ett torn. I en donjon.
(...).
Lillo: När jag föddes var jag bara halv. Det var bara halva jag som var i dig. Den andra halvan var i min riktiga mamma.
Hon: Ah?
Lillo: Ja. Det är därför jag har superkrafter. Eftersom halva jag kom frân henne. Men sen for dom liksom ihop, bitarna, sâ det att jag blev ett. Det är därför ni har kort pâ mig där man ser hela mig.
Hon: Âhâ.
Lillo: Mm. Hon heter Jasmine, ja min riktiga mamma alltsâ. Har ett diadem med en diamant som hänger ned här (pekar mellan ögonen). Min riktiga pappa minns jag inte ens, kommer inte ihâg vad han heter.
Hon: (...).
Lillo: Men oroa dig inte. Jag lever lycklig här hos er. Godnatt.